Ikas ord 2.0

För ett par dagar läste jag, veckor efter att jag påbörjat läsningen, ut Jón Kalman Stefánssons Sommarljus och sen kommer natten. Nu har jag grav separationsångest och vill inte lämna tillbaka boken till biblioteket.
I normala fall tycker jag inte om att läsa samma roman under så här lång tid, men den här är ett unikum. Jag skulle helst av allt börja en omläsning omedelbart, läsa en sida nu, en sida då, och när jag nått slutet börja om från början ännu en gång. Jón Kalman Stefánssons språk är underbart, hans karaktärer och berättelser av den där sorten som får mig att fascinerat lägga huvudet på sned. Om livet rymdes i en bok hade boken kanske kunnat vara Sommarljus och sen kommer natten.
Inbundna romaner till nypris köper jag i princip aldrig, men med den här känns det nästan som om jag vill göra ett undantag. Pocketutgåvan kommer i november, men den inbundna har ett mycket vackrare omslag, vackert som texten det omsluter.

Läs även andra bloggares åsikter om Jón Kalman Stefánsson, Sommarljus och sen kommer natten, bokomslag, läsning, romaner