Ikas ord 2.0

Med tandborste i hand inledde jag igår kväll läsningen av Curtis Sittenfelds senaste roman Presidentens hustru. Jag ser ett långt läsprojekt framför mig, och tror att den här boken kommer att bli något av det som Aidan Chambers Det här är allt blev förra hösten. Ett långläseprojekt som fascinerar, men som bryts upp av mera brådskande recensionsböcker. Det här är förvisso också en recensionsbok, men hemmahörande i kategorin inte så högprioriterade, där vi inte slaviskt anpassar oss till recensionsdatumen.

Med föraningen om att den här läsningen kommer att ta sin tid, och med vetskapen om att jag helst ska komma ihåg början när jag nått slutet och ska skriva recension för jag för första gången medveten läsdagbok över läsningen av en recensionsbok. Jag borde ha gjort det förr, men det är Sittenfeld som får mig till det redan efter 25 sidor, när jag känner igen mig i hennes sätt att arbeta, hennes sätt att ge huvudpersonen liv genom att låta henne kritiskt och detaljskarpt granska sitt eget förflutna. Jag tror det här kan bli en bra resa.

Läs även andra bloggares åsikter om Curtis Sittenfeld, Presidentens hustru, långläsning, läsdagbok