Ika goes mainstream (ifall hon inte redan har gjort det).
Alla andra bloggar ju sina åsikter om de svenska melodifestivallåtarna, så varför skulle jag vara sämre? Jag tror knappast att jag kommer att se deltävlingen ikväll. Dels har jag hört en del negativt om webbsändningen, dels tror jag att det eventuellt smäller högre med en självvald film eller annan underhållning. Men efter den senaste veckans irritation över att ajg inte vet hur de omtalade låtarna från förra veckan egentligen låter (eftersom svt plockade bort alla som gick vidare) inser jag att man måste ha lite framförhållning. Det är nu man ska lyssna, innan man vet hur det går.
Måns Zelmerlöw – Cara Mia
Jag tycker att vi har hört väldigt mycket av det här i ESC de senaste åren. Alldeles för mycket om ni frågar mig. Inget som engagerar mig, låten känns tråkig.
Miss Match – Drop Dead
Inte så illa som jag väntat mig, även om det här inte direkt tilltalar min musiksmak. Dock märker jag att jag efter en stund omedvetet börjar nicka i takt till musiken.
Magnus Carlsson – Live Forever
Ika förutspår: Kommer att bli årets plagiatskandal. Seriöst, dras det inte allt för uppenbara växlar på Elton Johns Goodbye Yellow Brick Road här, i synnerhet i början? I övrigt: poppigt discoförsök som ganska långt går in genom ena örat och ut genom det andra.
Sheida – I mina drömmar
Låter som en korsning mellan musiken man brukar få höra på Indiska och skandinavisk folkmusik. Jag skulle ha lättare att svälja det orientaliska om det här var ett bidrag från Turkiet, nu känns det mest som om man försöker rida på en orientalisk trend.
The Attic feat. Therese – The Arrival
Det här låter som något som har inspirerats av Madonnas senaste skiva, jag kan faktiskt se Madonnas video framför mig. Fast låten i sig är inte överdrivet intressant, absolut inget jag har behov av att höra fler gånger.
Sebastian – When the Night Comes Falling
Introt känns verkligen som melodifestival i kvadrat. Även resten av låten känns lite mer klassiskt melodifestivalsaktig än de senare, och jag sjunger glatt med i de avslutande refrängerna. Catchy, med andra ord, och en låt som jag skulle orka höra mer än en gång.
Sonja Aldén – För att du finns
Svensk ballad, ganska vacker. Ändå känns det som om det stillsamma behöver balanseras av någon form av mer energiskt lyft för att den här låten ska kunna gå långt i sammanhanget.
Nanne – Jag måste kyssa dig
Även här hörs lite österländska influenser, dock rätt diskret. Ettriga Nanne blir dock ingen favorit hos mig, inte ens fast låten innehåller den klassiska höjningen.
Nä, det är nog ingen större förlust att missa den här deltävlingen, har jag på känn.