Archive for 19 februari, 2007

h1

Barnboksklassiker i nytryck

februari 19, 2007

Ägnar onödigt mycket tid åt att finslipa recensioner idag. Man tycker att det här borde gå en aning mera på rutin efter flera års recensionsskrivande?

Lägger dessutom märke till att mina recensioner har en tendens att bli allt kortare. Jag vill gärna tro att detta beror på att jag med åren har utvecklat en känsla för vad som är viktigt att säga och hur man säger det kort, koncist och kärnfullt, men jag är inte helt övertygad. Å andra sidan: En viktig lärdom under mina skrivande år, en lärdom som har en tendens att försvinna ur synfältet emellanåt, är just detta att längden inte får vara det primära. Hellre kort än med onödig utfyllnad.

Därför får Marita Lindquists nytryckta Malena och glädjen inte fler än 291 ord. Den är inte sämre för det, snarare tvärtom. Jag läste boken under helgen och blev alldeles tagen av hur författaren beskriver Malenas sorg och glädje under dagarna efter moderns död. En barnbok som just för att kunna fungera som barnbok är enkel och avskalad – men oerhört kärnfullt berättad och nästan poetisk på sina ställen. Något av en klassiker inom finlandssvensk barnlitteratur, utkom första gången 1969, och finns alltså i nytryck. Passa på att läsa boken innan tv-versionen har premiär till årsskiftet. Barnbok, javisst, men det här är allmänmänskligt stoff utan övre åldersgräns.

Annonser
h1

Hallelujah

februari 19, 2007

Det är mååndag morgon, och mitt huvud känns så tungt… Eller äh. Jag är bara lite för medveten om att jag minsann har saker att uträtta och att jag saknar lite av den inspiration som krävs för att komma igång. Likaså är jag medveten om att morgonen enligt de flesta människor var förbi redan när jag vaknade.

Winamp slumpar fram Peter Jöbacks svenska version av Hallelujah åt mig, bland de 5500 låtarna i mediabiblioteket. Jag höjer ett litet ögonbryn, för låten är i högsta grad aktuell just nu men det borde ju inte winamp kunna veta. Jag lyssnar ändå, begrundar och kommer till att jag inte är helt bekväm med att den svenska versionen heter Decembernatt och har ett återkommande jul- och vintertema. Dessutom känns Jöbacks sånginsats lite för osorgsen.

Jag tuggar och analyserar Hallelujah vid varje givet tillfälle numera. Det finns så många versioner, och de skiljer sig en aning från varandra allihop. Jag fascineras av låtar som finns i många coverversioner. Det är minsann ingen nyhet. Men just den här låten blev plötsligt extra intressant i och med att den togs med i körens repertoar. Jag gjorde dessutom ett hopp rakt ut i det okända under fredagens övning när jag anmälde mig frivillig att sjunga solo i en av verserna. Det är läskigt på allvar, jag brukar bli nervös av att ensam sjunga så att andra kan höra, av att bara ha min egen röst att lita till och inga andra röster att gömma mig bakom. Jag blev nervös bara av att sjunga min vers inför resten av de körmedlemmar som var på plats. Jag har hunnit fråga mig varför jag ger mig in i det här. Samtidigt vet jag mycket väl varför. Hoppa nu eller fega ur för resten av livet. Det blir inte lättare att våga nästa gång tillfället kommer.