h1

Elva minuter kan vara alldeles för mycket

februari 20, 2007

Vad gäller böcker i ljudform (lämpligast på cd, även om den snart omskrivna faktiskt avlyssnades per mp3-spelare) gäller som vanligt principen ”man tager vad som finns”. Detta sagt ännu en gång som ett litet ursäktande, och som ett klargörande. Det finns en anledning till att jag många gånger lyssnar på böcker som jag kanske inte skulle läsa i bokform. Ibland är det ju bra förstås, man kommer sig för att läsa böcker som man i efterhand är genuint glad att man har läst.

Fast jag tror faktiskt att jag skulle ha kunnat leva utan Paulo Coelhos Elva minuter. Jag har läst ett par av hans tidigare böcker – Alkemisten, som inte var lika fan-tas-tisk som ”alla” säger, och Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät, som var helt okej, men som enligt min dåvarande sinnesstämning slutade alldeles för lyckligt. Jag har ytterligare en oläst coelhobok, Djävulen och fröken Prym, väntande på hyllan ovanför mig. Den väntar nog på att jag ska bli mildare stämd till sinnes…

Elva minuter handlar om Maria, en ung kvinna som lämnar Brasilien för Schweiz, och som så småningom blir prostituerad. Valet är hennes eget, även om man delvis kan säga att de rådande omständigheterna ledde henne till det. Boken består dels av berättelsen om Maria, och dels av insprängda citat ur Marias dagbok. Dessa dagbokscitat hör till det jobbigaste med läsningen. Nej, inte jobbiga på Lilja 4-ever-sättet, utan jobbiga på Paulo Coelho-sättet. Jag blir så trätt på att karln inte kan ägna sig åt att berätta sina historier utan att ständigt strö sina livsvisdomar och pseudodjupsinnighter omkring sig. I den här boken känns det som om de antingen duggar ovanligt tätt, eller också är de synnerligen klumpigt utförda. Jag retar mig på att författaren hela tiden försöker komma med något som känns misstänkt likt Sanningar Om Livet. Det känns som vissa typer av religiös musik eller skönlitteratur där upphovsmannens vilja att frälsa världen/agera andlig uppbyggare så totalt överskuggar alla estetiska aspekter.

Dessutom har jag lite svårt för denna om inte lyckliga så åtminstone realtivt förnöjda hora. När hon en dag kommer fram till att det hon gör är ett brott mot henne själv passar hon samtidigt på att trots allt likställa sitt arbete med alla andra arbeten. Allt handlar om att vi säljer vår själ istället för att ägna oss åt det som verkligen spelar roll. Nej, inte saknar hon poänger helt och hållet, men det blir så väldigt onyanserat.

Inte saknar Coelhos berättelse heller poänger, ibland blir jag engagerad för en stund, men sedan ramlar klichéerna över mig än en gång. Allt är så färdigtuggat, här finns inget utrymme för egna upptäckter. Stefan Sauk läste, jag lyssnade, och det var ganska skönt när han hade kommit genom hela boken.

Annonser

3 kommentarer

  1. Oh, du sammanfattar verkligen mina tankar om Coelho! Färdigtuggat var ordet. ”Paulo Coelho-jobbigt” borde bli ett vedertaget begrepp :).


  2. […] Top Posts Om IkaOverjoyed, typ.Moment 22Molnfri bombnattflickboksfrossaElva minuter kan vara alldeles för mycket […]


  3. […] glödhet aversion mot böcker, hur irriterad de än kan göra mig. En bok som ändå kom nära när jag lyssnade på den för några är sedan är Paulo Coelhos Elva minuter. Sedan dess har jag inte öppnat fler av […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: