h1

litterära listor än en gång

februari 28, 2007

Jag började på ett svar på Mathias kommentar till mitt inlägg om de 33 böckerna som påstås förändra ens liv, men sedan insåg jag att omfånget kräver ett helt eget inlägg.

Det är klart att det är lite märkligt på sitt sätt att någon skapar en lista över böcker och ger den en dylik rubrik. Som om inte alla böcker man läser egentligen förändrar ens liv, åtminstone en liten aning? Det här för osökt tankarna till den andra boklista jag bloggade om. När man prickar av en bok från listan får man också svara på frågan om boken var värd att läsa. Jag har oerhört svårt för den där frågan. Jag tyckte inte att det var en direkt njutning att läsa Hundra år av ensamhet, men jag kan ändå inte direkt säga att den inte var värd att läsa, eller att jag skulle ångra den tid jag satte ner på den. I allmänhet ger böcker mig alltid något, oavsett om jag tycker om dem eller inte. Och när det gäller klassiker eller annars bara omtalade böcker så får man om inte annat pricka av den från diverse listor av den här typen. Om inte annat så får man åtminstone pricka av den på sin egen mentala lista. I framtiden kan man dessutom jämföra andra böcker med denna bok, samt delta i diskussioner om boken. Sidan listofbests.com som uppehåller den senast omtalade listan erbjuder nämligen ett oräkneligt antal andra listor där man kan pricka av böcker man läst, människor man mött, musik man lyssnat på och t.o.m. upplevelser man haft. Där finns en lista över saker man borde göra innan man dör. Även denna lista erbjuder möjligheten att välja om man tyckte att en viss upplevelse eller aktivitet helt enkelt var värd den insats man gjorde. Ja, jag har gjort min egen glass en gång. Nej, det blev inte så lyckat. Betyder det att det här inte var värt att göra? Knappast. Om man ska bli filosofisk och tänka stora tankar kan man fråga sig om det egentligen finns något i det egna livet som inte var värt att göra eller uppleva. Förmodligen kan det finnas sådana saker, men jag misstänker att de är tämligen lätträknade.

Så om det egentligen är ganska vansinnigt att skapa den här sortens listor, varför bloggar jag då om dem, varför kryssar jag av mina lästa böcker från dem? För att det är så grymt fascinerande. För att det ger en känsla av tillfredsställelse. Dessutom är listorna i sig intressanta, som ett utslag av kanonbildningen. Ju mer jag tänker på det, desto mer nyfiken blir jag på vem som är upphovet till Vecko-Revyns 33 livsförändrande böcker, och vad han eller hon baserade listan på. Egna läsupplevelser? Kurslitterturlistor till modern anglosaxisk litteraturhistoria?

Annonser

5 kommentarer

  1. Det ger verkligen en sorts tillfredsställelse att kunna pricka av en utläst bok från en Böcker Du Måste Läsa Lista. Kanske för att man lurar sig själv att tro att kunskap/bildning/whatever är begränsat och totalt överkomligt? Jag kan få den känslan ibland, men den är visserligen övergående. 🙂


  2. Uuh, ju mera jag tänker på det, desto mera tycker jag att listor lika dessa som du talar om här ovan är av ondo. Det ger kanske en tillfällig känsla av att man har koll på läget och på något vis känns det säkert väldigt meningsfullt eller givande att se att man steg för steg närmar sig den där fulla raden med kryss bredvid listan. Men jo – det här är grymt bedrägligt, som Åsa säger tror även jag att synen på bildning/kunskap smalnar av något otroligt. För på alla dessa listor á la Vecko-Revyn (hatobjekt) kommer till sist att förse oss med en smalt och lättsmält kanon, jag tror inte att de i förlängningen kommer att avspegla någonting annat än subjektiva åsikter. Vilket väl i litteraturens heliga (ehrm) namn inte kan sägas vara vidare korrekt.

    Listor är bra, men inte listor som skapar falska känslor av intellektualism.

    Och dessutom tror jag att de flesta som läser dessa listor och försöker läsa så många böcker som möjligt från dessa listor gör det mera för att kunna säga att de kryssade av varje bok på Vecko-Revyns lista än för att verkligen ta del av dessa böcker på riktigt och göra dem till sina egna.


  3. Hm, håller visserligen med Mathias om att listor kan vara bedrägliga och att listor avspeglar subjektiva åsikter. Men håller ännu mer med Ika om att de är djupt fascinerande. I bästa fall kan de ge impulser till läsning man aldrig hade gett sig in på av egen maskin, och i annat fall kanske de ändå ger någon en läsupplevelse som berikat på något sätt. Men allra mest fascinerad är jag av mekanismen BAKOM listorna. Varför kan ingen skriva en gradu om kurslitteraturen på ÅA:s litthissakurs? Det skulle vara något för en modig…


  4. Mia: Skulle kunna bli en sjukt intressant gradu! Var hittar vi någon som är tillräckligt modig/vansinnig för att skriva den?


  5. Fast det där med att kunskap/bildning/vad man nu vill kalla det ses som något överkomligt är ju egentligen positivt också. Om man kan avdramatisera litteraturen så att VR-läsande trettonåringar från icke-akademikerhem (som mitt) faktiskt förstår att det är inte omöjligt att läsa trettio viktiga böcker och sedan ha lite bättre koll. Det är ju inget som säger att man inte kan göra litteraturen till sin egen bara för att man läser den av en krass anledning.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: