Archive for februari, 2007

h1

Teprovning

februari 21, 2007

Likt Helena tänkte jag också börja blogga om de tesorter jag dricker. (Detta naturligtvis helt osjälviskt, enbart som upplysning och inspiration för tedrickande bloggläsare, men om du råkar vara marknadsförare på ett tebolag och vill sprida ordet om en ny tesort så är jag inte främmande för lite gratisprover… ;))

Lämplig start på tebloggandet kan ju senaste inköpet vara. Jag har egentligen haft köpförbud gällande te på grund av trängsel i skåpen, och hade därför helt missat att Nordqvist har börjat sälja vitt te i en förpackning med fyra olika smaker – grape/aloe vera, grape/jordgubb, päronträdgård (äpple, päron och grenadine) samt den något otippade blåbärsmuffins. Eftersom jag har använt upp två mindre omtyckta sorter tyckte jag att jag kunde vara värd att få köpa en ny sort, som ju dessutom var fyra i en – utan att för den skull ta upp mer utrymme i skåpet. Som hittat!

Vitt te är ju det senaste, nu när allt fler börjar ha vant sig vid grönt och rött te. Nordqvist hakar på trenden, men känns inte helt pålästa. Enligt förpackningens instruktioner ska man hälla kokande vatten över teet. I enlighet med mina tidigare erfarenheter av vitt te får vattentemperaturen inte överstiga 70 grader, eftersom kokande vatten förstör smaken. Fast det här kanske bara är en myt? Vitt te ska i vilket fall som helst vara ännu hälsosammare än grönt och svart te. Wikipedia hänvisar till en undersökning som visat på högre antibakteriell effekt hos vitt te jämfört med grönt.

Jag är inte så förtjust i rent vitt te, tycker att smaken och doften påminner väl mycket om vått hö. Smaksatt vitt te kan däremot vara riktigt gott, därmed välkomnar jag tillskottet till det ganska magra utbudet. Smakerna funkar också bra. Jag inledde naturligtvis med det som lät mest fascinerande – blåbärsmuffins, och det var inte alls dumt. Man kunde faktiskt känna smaken av någon sorts blåbärsbakverk, i varje fall när man visste att det var den man skulle leta efter. Därefter har jag i rask takt betat av de tre övriga smakerna. Gemensamt för alla fyra är att de har en mycket mild smak. Kan mycket väl tänka mig att man kan hälla i sig många koppar om dagen av det här teet i och med att smaken är så här pass mild. Blåbärsmuffinsteet sticker ut genom sin något udda smak, likaså varianten med grape och jordgubbe som jag också tyckte bra om. De båda andra var helt okej, varken enastående eller otrevliga.  Jag ser två möjligheter med den här tesamlingen – antingen blir den en långvarig favorit, eller också tröttnar man snabbt på grund av de försiktiga smakerna. Ändå tycker jag att det är skönt att teerna inte känns plastigt och konstgjort översmaksatta.

Annonser
h1

Astridologi

februari 20, 2007

Jag ska diska nu, egentligen, men vem kan motstå ett Astrid Lindgren-test? Inte jag åtminstone. Till min lycka var testet dessutom rätt klurigt, med kuggfrågor och detaljfrågor, även ur hennes mindre kända böcker. Slutresultatet blev 9 rätt av 12 möjliga. Hur många poäng kammade ni hem?

h1

Elva minuter kan vara alldeles för mycket

februari 20, 2007

Vad gäller böcker i ljudform (lämpligast på cd, även om den snart omskrivna faktiskt avlyssnades per mp3-spelare) gäller som vanligt principen ”man tager vad som finns”. Detta sagt ännu en gång som ett litet ursäktande, och som ett klargörande. Det finns en anledning till att jag många gånger lyssnar på böcker som jag kanske inte skulle läsa i bokform. Ibland är det ju bra förstås, man kommer sig för att läsa böcker som man i efterhand är genuint glad att man har läst.

Fast jag tror faktiskt att jag skulle ha kunnat leva utan Paulo Coelhos Elva minuter. Jag har läst ett par av hans tidigare böcker – Alkemisten, som inte var lika fan-tas-tisk som ”alla” säger, och Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät, som var helt okej, men som enligt min dåvarande sinnesstämning slutade alldeles för lyckligt. Jag har ytterligare en oläst coelhobok, Djävulen och fröken Prym, väntande på hyllan ovanför mig. Den väntar nog på att jag ska bli mildare stämd till sinnes…

Elva minuter handlar om Maria, en ung kvinna som lämnar Brasilien för Schweiz, och som så småningom blir prostituerad. Valet är hennes eget, även om man delvis kan säga att de rådande omständigheterna ledde henne till det. Boken består dels av berättelsen om Maria, och dels av insprängda citat ur Marias dagbok. Dessa dagbokscitat hör till det jobbigaste med läsningen. Nej, inte jobbiga på Lilja 4-ever-sättet, utan jobbiga på Paulo Coelho-sättet. Jag blir så trätt på att karln inte kan ägna sig åt att berätta sina historier utan att ständigt strö sina livsvisdomar och pseudodjupsinnighter omkring sig. I den här boken känns det som om de antingen duggar ovanligt tätt, eller också är de synnerligen klumpigt utförda. Jag retar mig på att författaren hela tiden försöker komma med något som känns misstänkt likt Sanningar Om Livet. Det känns som vissa typer av religiös musik eller skönlitteratur där upphovsmannens vilja att frälsa världen/agera andlig uppbyggare så totalt överskuggar alla estetiska aspekter.

Dessutom har jag lite svårt för denna om inte lyckliga så åtminstone realtivt förnöjda hora. När hon en dag kommer fram till att det hon gör är ett brott mot henne själv passar hon samtidigt på att trots allt likställa sitt arbete med alla andra arbeten. Allt handlar om att vi säljer vår själ istället för att ägna oss åt det som verkligen spelar roll. Nej, inte saknar hon poänger helt och hållet, men det blir så väldigt onyanserat.

Inte saknar Coelhos berättelse heller poänger, ibland blir jag engagerad för en stund, men sedan ramlar klichéerna över mig än en gång. Allt är så färdigtuggat, här finns inget utrymme för egna upptäckter. Stefan Sauk läste, jag lyssnade, och det var ganska skönt när han hade kommit genom hela boken.

h1

nedräkning

februari 20, 2007

Lånar med mig en av alla cirkulerande blogglistor. (Gamla läsare lär känna igen inslaget, nya läsare lär få vänja sig).

Sju saker du har på dig:

  • jeans
  • långt svart linne
  • mörkt blågrå trikåtopp med långa ärmar
  • smalrandig och färgglad stickad tröja
  • strumpor
  • underkläder
  • klocka

Sex saker du gjort idag:

  • åkt buss
  • diskuterat graduprojektet
  • lånat skivor
  • bokat auditorium till nästa veckas mentorträff
  • ätit upp det sista av söndagens makaronilåda
  • druckit te

Fem favoritsaker (ingen speciell ordning):

  • kameran
  • datorn
  • cykeln
  • mp3-spelaren
  • lånekortet

Fyra personer du kan berätta allt för:

Jag vet inte om jag ärligt kan säga att det finns fyra personer som jag kan berätta allt för.
Tre val:

  • svart eller vitt: svart
  • sommar eller vinter: sommar
  • choklad eller chips: choklad (såvida jag inte är allt för hungrig…)

Två saker att göra innan du dör:

  • Skriva en bok
  • Hitta någon att dela livet med (helst ett bra tag före jag dör…)

En sak du ångrar:

  • Diverse oövertänkta saker jag hävt ur mig.
h1

Barnboksklassiker i nytryck

februari 19, 2007

Ägnar onödigt mycket tid åt att finslipa recensioner idag. Man tycker att det här borde gå en aning mera på rutin efter flera års recensionsskrivande?

Lägger dessutom märke till att mina recensioner har en tendens att bli allt kortare. Jag vill gärna tro att detta beror på att jag med åren har utvecklat en känsla för vad som är viktigt att säga och hur man säger det kort, koncist och kärnfullt, men jag är inte helt övertygad. Å andra sidan: En viktig lärdom under mina skrivande år, en lärdom som har en tendens att försvinna ur synfältet emellanåt, är just detta att längden inte får vara det primära. Hellre kort än med onödig utfyllnad.

Därför får Marita Lindquists nytryckta Malena och glädjen inte fler än 291 ord. Den är inte sämre för det, snarare tvärtom. Jag läste boken under helgen och blev alldeles tagen av hur författaren beskriver Malenas sorg och glädje under dagarna efter moderns död. En barnbok som just för att kunna fungera som barnbok är enkel och avskalad – men oerhört kärnfullt berättad och nästan poetisk på sina ställen. Något av en klassiker inom finlandssvensk barnlitteratur, utkom första gången 1969, och finns alltså i nytryck. Passa på att läsa boken innan tv-versionen har premiär till årsskiftet. Barnbok, javisst, men det här är allmänmänskligt stoff utan övre åldersgräns.

h1

Hallelujah

februari 19, 2007

Det är mååndag morgon, och mitt huvud känns så tungt… Eller äh. Jag är bara lite för medveten om att jag minsann har saker att uträtta och att jag saknar lite av den inspiration som krävs för att komma igång. Likaså är jag medveten om att morgonen enligt de flesta människor var förbi redan när jag vaknade.

Winamp slumpar fram Peter Jöbacks svenska version av Hallelujah åt mig, bland de 5500 låtarna i mediabiblioteket. Jag höjer ett litet ögonbryn, för låten är i högsta grad aktuell just nu men det borde ju inte winamp kunna veta. Jag lyssnar ändå, begrundar och kommer till att jag inte är helt bekväm med att den svenska versionen heter Decembernatt och har ett återkommande jul- och vintertema. Dessutom känns Jöbacks sånginsats lite för osorgsen.

Jag tuggar och analyserar Hallelujah vid varje givet tillfälle numera. Det finns så många versioner, och de skiljer sig en aning från varandra allihop. Jag fascineras av låtar som finns i många coverversioner. Det är minsann ingen nyhet. Men just den här låten blev plötsligt extra intressant i och med att den togs med i körens repertoar. Jag gjorde dessutom ett hopp rakt ut i det okända under fredagens övning när jag anmälde mig frivillig att sjunga solo i en av verserna. Det är läskigt på allvar, jag brukar bli nervös av att ensam sjunga så att andra kan höra, av att bara ha min egen röst att lita till och inga andra röster att gömma mig bakom. Jag blev nervös bara av att sjunga min vers inför resten av de körmedlemmar som var på plats. Jag har hunnit fråga mig varför jag ger mig in i det här. Samtidigt vet jag mycket väl varför. Hoppa nu eller fega ur för resten av livet. Det blir inte lättare att våga nästa gång tillfället kommer.

h1

Långsam söndagsstart

februari 18, 2007

Ahh, söndag. Sover länge, ligger sedan kvar uppe i mitt tidsomedvetna bo och läser ut bok. Fröjd. Äter frukost, läser tidningar, fotar en av de utslagna tulpanerna. Dricker grönt citronte och lyssnar på kvinnliga jazzvokalister medan jag kollar uppdaterade bloggar och fotodagböcker.

To do, trots söndagen: Hitta på mat (kylskåpets bäst före-datum viskar makaronilåda, fast egentligen suktar jag efter lasagne som är mycket godare), skriva recension samt gärna uppdatera bilddagboken.