Archive for 4 mars, 2007

h1

reklamhumor

mars 4, 2007

Dokumentärfilmen Jesus Camp som svt visade igår kväll tycks vara ett hett bloggämnne just nu. Jag vill verkligen se den här filmen, även om jag redan nu har en föraning om vad jag kommer att tycka om den. Anlitade en torrent-sökmotor, och deras annonser blev plötsligt mer humoristiska än vad de var tänkta att vara: Looking for Jesus? Find Jesus and more at Lycos Search. No clutter, just answers. Lycos – Go Get It!

Jag gillar speciellt den här no clutter, just answers-biten… 🙂 Till min stora glädje håller filmen dessutom sakta men säkert på att ta sig in i min dator, så räkna med att jag bidrar till åsiktsstormen inom några dagar.

h1

I närheten av solen

mars 4, 2007

Läst sen sist – jag betar av högen med lästa, ännu icke bloggade böcker.

Förra helgen lästes Hanna Wallstens I närheten av solen ut. Boken är Wallstens debut från 2005, och baksidestexten beskriver den som ett fascinerande familjedrama, där tragiken uppvägs av en härlig, svart humor. Det här med den svarta humorn ställer jag mig lite frågande till, eftersom jag inte alls uppfattade den som lika tätt förekommande som baksidestexten låter påskina.

Handlingen rör sig kring bokens kvinnliga huvudperson och hennes dysfunktionella familj. Det är försommar, vår huvudperson skulle helst i lugn och ro ägna sig åt sitt bokcafé och dess stamgäster, men bud hemifrån om att modern fått ännu ett psykiskt sammanbrott gör hennes tillvaro lite kluven. Varvat med nutidshändelserna och turerna kring moderns sjukdom och faderns allt mer misstänkta beteende får man också läsa glimtar ur huvudpersonens tidigare liv, allt i kronologisk ordning med start i tidig barndom. Greppet känns välbekant sedan tidigare, men det fungerar faktiskt riktigt bra. I synnerhet som minnena i takt med att huvudpersonen står allt stadigare på egna ben mer och mer vänds bort från den strulande familjen och mot hennes egna relationer och upplevelser utanför familjen.

Det här med att berätta saker och ting lite i taget och portionera avslöjandena verkar vara Wallstens starka sida. Jag uppskattar hennes avslöjanden om familjen, om historien och den sociala statusen hos föräldrarna, hur hon diskret för läsarna bakom ljuset – eller snarare: hur hon låter läsarna föra sig själv bakom ljuset genom sina egna antaganden och förutfattade meningar.

Ett extra plus ska författaren också ha för sin kyrkliga huvudperson som har psalmvana och går i kyrkan mellan varven. Man får aldrig veta hur pass troende kvinnan egentligen är, men bara detta att någon går i kyrkan utan att det är så mycket mer med det är ganska skönt. Hon går alltså i kyrkan, men boken blir ändå inte propagerande åt någondera hållet, vilket jag tycker är skönt.

På det hela taget tror jag inte att I närheten av solen kommer att gå till historein som en bok jag bär med mig resten av livet – men för stunden är den riktigt intressant.