h1

Bonjour Tristesse

mars 7, 2007

Även om man kan vara skeptisk till de litteraturlistor jag bloggat om häromsistens så kvarstår ändå faktum: Jag blir läsinpirerad av dem. I synnerhet när de innefattar bäcker jag redan länge har haft i bokhyllan och tänkt läsa. Det slog mig under listläsandet att Francoise Sagans Bonjour Tristesse (den svenska titeln lyder egentligen Ett moln på min himmel) är mycket tätt förekommande på listorna. Jag såg det som en spark i baken, ett tecken eller vad man nu vill kalla det. Nu ska boken läsas!

Och läst blev den, efter nästan sju år av väntan i bokhyllan. Läsvärd var den dessutom också, men låt mig ta det hela från början. Jag slog mig ner, öppnade pocketboken, började läsa – och slogs nästan omågende av att det här är en helt annan typ av prosa än den jag kommit i kontakt med den under min senaste skönlitterära läsning. Ut med det pladdriga och mångordiga, in med Francoise Sagan som skriver så att man misstänker att varje enskilt ord har en bärande funktion för det hon vill berätta. Dessutom späckar hon sitt språk med ett och annat ord som frå mig att resa mig och hämta SAOL. Vad sägs om ord som lapidarisk, demimonde, ostentativ, kassandramin eller vindböjtel?

Svårbegriplig är Bonjour tristesse ändå inte, trots författarens (alternativt den okände översättarens) stora ordförråd. Boken är skriven på jämn och lättläst prosa. Det som gör läsningen långsam är snarast behovet av att verkligen koncentrera sig på det man läser i och med att här finns rätt få transportsträckor.

Bonjour tristesse handlar om den brådmogna sjuttonåriga flickan Cécile som tillbringar sommaren på rivieran i sällskap med sin ensamstående far. Fadern omger sig ständigt med varierande damsällskap, vilket Cécile mer eller mindre har vant sig vid. Ända tills en ny kvinna dyker upp i bilden och plötsligt utgör ett hot mot Céciles och faderns bekymmerslösa livsstil. När fadern meddelar att han planerar att gifta sig med Anne blir Cécile närmast besatt av tanken på att skilja dem åt. Hon planerar intriger, och drar in sin egen pojkvän och faderns försmådda älskarinna i spelet.

Jag fascineras av den motsägelsefulla Cécile som beter sig både barnsligt och brådmoget. Likaså fascineras jag av berättelsen om hur hon driver allt till sin spets, hur hon aningslöst sätter igång en process i tron att hon kommer att kunna styra den så som man styr en marionettdocka, med små drag i de nästan osynliga trådarna. Mestadels har jag svårt att sympatisera med henne, men det gör henne inte mindre intressant. Cécile är lite av en tonårig Lady Macbeth, mänsklig i sitt obehagliga intrigerande. Man kan kalla henne ond, men lika mycket kan man kalla henne naiv och omedveten i all sin brådmogna medvetenhet.

Francoise Sagan: Ett moln på min himmel (Bonjour Tristesse). Wahlström & Widstrand 1987, 142 s. ISBN: 9146153683

Annonser

7 kommentarer

  1. Låter intressant, kanske jag ska ta en läspaus när den nu rådande sy- och stickivern har lagt sig. En ny bärsjal har just vuxit fram ur symaskinen. Du får se den i helgen.


  2. Kan ju nämna att vår kulturtidskrift Pajazzo, som numera är på paus på obestämd tid, för något år sedan hade Bonjour Tristesse som tema. Jag skrev själv inte något i det numret, men bla. Heidi Johansson skrev en underbar text om Sagan och italiens Alberto Moravia. Så om du får tag på den nånstans –

    Jag vet inte riktigt om jag gillade Bonjour tristesse som roman ändå. Den var lite väl mycket präglad av just leda. Som ett åskådliggörande av ett fenomen var det väl intressant nog, men är inte övertygad om att den som litterär skapelse är så enormt bra. Det är ju med kunskap om den franska kulturen och litterära traditionen förståeligt varför den fått kultstatus men jag blev inte övertygad av den.

    Då gjorde nog de tidiga modernisterna ett bättre jobb med att fånga ledan som ett av 1800-talets stora franska teman. Dum jämförelse kanske. Men i don’t care.


  3. åh, jag fullkomligt älskade bonjour tristesse, utan att ha någon som helst koll på fransk kultur och litterär tradition (ang kommentaren ovan 🙂 )
    dock minns jag inte de där konstiga orden du räknade upp, eller att den skulle vara särskilt informationstät. kanske hade jag en annan översättning …


  4. Du rekommenderar eller?


  5. Fredrik: Ja, det gör jag. Knappast livsomvandlande läsning, men klart intressant.


  6. Nej, vad roligt att fler än jag har läst denna nyligen! Jag hittade en gammal utgåva av Bonjour Tristesse på något secondhand-ställe och läste den i somras. Elegant och fascinerande. Håller mycket med om din beskrivning av boken. Fast de där underliga orden känner jag inte igen. Fick inte känslan av att språket gjorde något större väsen av sig i den engelska utgåvan…

    Och min favoritkaffemugg har faktiskt motiv av den här boken. (Se min blogg: http://spectatia.blogspot.com/2007/02/penguin-style.html)


  7. […]  Bonjour Tristesse av Francoise Sagan […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: