Archive for 18 mars, 2007

h1

Elde på glid

mars 18, 2007

Under min återupptäckt av bibliotekets skönlitterära avdelning häromveckan hittade jag som nämnt en hög böcker att bära hem. En av dem blev faktiskt utläst (eller kanske snarare utbläddrad) redan på bussen hem från stan. Japp, så snabbläst var den. Det handlar i och för sig om Anna-Karin Eldes senaste: Hej sötnos! Anna-Karin på Cuba. Jag läste för flera år sedan hennes första, Om ingen nyper mig i rumpan snart går jag hem, och fastnade genast.

Tyvärr tycker jag att hennes rappa formuleringskonst har mattats av bok för bok, och det gör att Hej sötnos! känns som bottenskrap i jämförelse med debuten. Visst fångar hon fortfarande människorna snyggt i sina teckningar, men det räcker liksom inte. Jag saknar den vassa humorn som träffade mitt i prick. Dock finns här en riktig höjdare: Jag vet att man inte ska förvänta sig att att en annan människa ska uppfylla ens drömmar utan det där ska man fixa själv et cetera et cetera – men drömmen om frukost på sängen, den ska fanimej en annan människa uppfylla. Den där satt bra, men en lyckad formulering räddar tyvärr inte hela boken. Funkar bra att bläddra igenom på bussen, men jag lär inte ha behov av att återvända för ombläddring.

Anna-Karin Elde: Hej sötnos! Anna-Karin på Cuba. Wahlström & Widstrand  2006.  ISBN: 9146214844

h1

val, val, val…

mars 18, 2007

Jag vet inte om just det här valet är ovanligt snårigt, eller om det är ålderns fel att det är så svårt att välja kandidat. Det känns som om det var lättare de två första gångerna. YLEs valmaskin gör det inte lättare. Deras tio-i-topp över kandidater med liknande åsikter som mina innefattar kandidater från Vänsterförbundet, De gröna och Finlands kommunistiska parti. Jag vet inte hur stor tilltro man kan ha till valmaskiner, men det känns åtminstone betryggande att just den här valmaskinen rekommenderade kandidater från de två partier jag velar mellan. Resultatet var inte direkt överraskande.

Jag vill fortfarande tro att just min röst kan göra skillnad, och det är väl där grunden för beslutsångesten ligger. Snart ska jag företa söndagspromenad till vallokalen och ge denna min viktiga röst åt en enda kandidat. Jag önskar att jag fick rösta på två kandidater, understöda två partier. Nej, det är inte demokratiskt att just jag ska få en extra röst att avge bara för att jag minsann vet vilka två partier som skulle behöva få lite mer understöd i det här valet.

Jag läste en gång om någons mormor eller farmor som klädde sig i finkläder när hon gick för att rösta. För henne hade det aldrig varit en självklarhet att man får rösta i val. Jag klär inte upp mig, men måste medge att det känns lite högtidligt. Flaggorna vajar, och jag vet att jag är en del av en större helhet, att vi är många som delar samma sysselsättning idag. Det känns fortfarande lite mera ”på riktigt” att få rösta på valdagen och inte bara förhandsrösta. Ändå var det större när jag var nyss fyllda 18 och fick rösta i mitt första val, som dessutom råkade vara ett riksdagsval. Jag var mera naiv och oförstörd, mera av en idealist. Jag hade sett mindre av politikens realiteter och baksidor.

Ändå. Idag är det riksdagsval, och idag vill jag tro att min röst verkligen har betydelse, att den kan göra skillnad. Jag vill tro att den kandidat och det parti som får min röst verkligen kommer att jobba för det som jag upplever som viktigt, och att deras arbete kommer att ge resultat.