h1

val, val, val…

mars 18, 2007

Jag vet inte om just det här valet är ovanligt snårigt, eller om det är ålderns fel att det är så svårt att välja kandidat. Det känns som om det var lättare de två första gångerna. YLEs valmaskin gör det inte lättare. Deras tio-i-topp över kandidater med liknande åsikter som mina innefattar kandidater från Vänsterförbundet, De gröna och Finlands kommunistiska parti. Jag vet inte hur stor tilltro man kan ha till valmaskiner, men det känns åtminstone betryggande att just den här valmaskinen rekommenderade kandidater från de två partier jag velar mellan. Resultatet var inte direkt överraskande.

Jag vill fortfarande tro att just min röst kan göra skillnad, och det är väl där grunden för beslutsångesten ligger. Snart ska jag företa söndagspromenad till vallokalen och ge denna min viktiga röst åt en enda kandidat. Jag önskar att jag fick rösta på två kandidater, understöda två partier. Nej, det är inte demokratiskt att just jag ska få en extra röst att avge bara för att jag minsann vet vilka två partier som skulle behöva få lite mer understöd i det här valet.

Jag läste en gång om någons mormor eller farmor som klädde sig i finkläder när hon gick för att rösta. För henne hade det aldrig varit en självklarhet att man får rösta i val. Jag klär inte upp mig, men måste medge att det känns lite högtidligt. Flaggorna vajar, och jag vet att jag är en del av en större helhet, att vi är många som delar samma sysselsättning idag. Det känns fortfarande lite mera ”på riktigt” att få rösta på valdagen och inte bara förhandsrösta. Ändå var det större när jag var nyss fyllda 18 och fick rösta i mitt första val, som dessutom råkade vara ett riksdagsval. Jag var mera naiv och oförstörd, mera av en idealist. Jag hade sett mindre av politikens realiteter och baksidor.

Ändå. Idag är det riksdagsval, och idag vill jag tro att min röst verkligen har betydelse, att den kan göra skillnad. Jag vill tro att den kandidat och det parti som får min röst verkligen kommer att jobba för det som jag upplever som viktigt, och att deras arbete kommer att ge resultat.

Annonser

6 kommentarer

  1. Jag blir extremt tagen av att få rösta, måste jag säga. Cynisk som jag är känner jag att det är min skyldighet som människa att stoppa de där sedlarna i ett litet kuvert och sedan gå hem och gnälla oavbrutet i fyra år. 🙂


  2. Haha, jag fick också massa skumma förslag från vbl’s valmaskin. ”Min” kandidat var på första plats, och så en annan från kd på andra. Sen kom det på följade några platser kandidater från vänsterförbundet, sannfinländarna och självständighetspartiet…Tur jag redan visste vem jag skulle rösta på!


  3. Vänsterförbundet, okej. Men jag menar jag har inte direkt sannfinländska åsikter?! Självständighetspartiet är jag inte helt emot, men i och med att de slagit ihop sina påsar med sannfinländarna så är det helt utslutet. Vore att skjuta sig själv i foten annars. Och ja, jag hade också nån från kommunistiska partiet i 10-i-topp! Det förvånade. Har de alla samma åsikter eller HUR kan en kommunist ha typ samma åsikter som mig och May-Gret Axell? Intressant.


  4. preciiis så här kände jag i höstas när det var val i sverige. jag tycker faktiskt att man åtminstone borde få rangordna tex 3 partier när man väljer istället för att bara rösta på ett, det måste ju vara det absolut mest demokratiska! 🙂


  5. Grejen är ju att partierna i det här valet inte har skilt sig lika mycket från varandra som undrar tidigare val. Höger och vänster är inte like långt ifrån varandra längre, som det väl heter.

    Jag blir irriterad över att ingen vågar tala om baksidorna i ”välfärds”samhället. Utbrändheten bland företagare, nyfattigdomen som är större än vad som syns i offentligheten (personlig erfarenhet, believe it or not), hemlösheten i huvudstadsregionen (privata bolag som arbetar med dem har för mycket sk. kunder för att hinna med/orka med). Det är bara samma jargonger om vården, arbetslösheten, barnfamiljerna.

    Och missförstå mig rätt här nu, de här tre sistnämnda är oerhört viktiga saker, men det är bsara det att de har blivit till ett gryyymt säkert kort för att försäkra sig om röster. Obs-debatten i FST tidigare ikväll pekade på samma sak: ingen vågar hävda sina åsikter fullt ut, utan man nöjer sig med att tala om sådana som inte är alltför kontroversiellt, utan istället har ett relativt brett stöd hos allmänheten.

    Jag tror att det sjunkande valdeltagandet (typ 32% röstade inte tror jag) och sannfinländarnas etc. framsteg beror på just det här. De vågar vara annorlunda än mainstreampolitiken.


  6. äh shit vad mycket stavfel jag hade i den där kommentaren. I blame my fever.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: