Archive for 25 mars, 2007

h1

Lördag

mars 25, 2007

Ni vet den där listan med 1001 böcker någon inflytelserik litteraturprofessor påstår att man borde läsa innan man dör? Bland alla titlar på listan fanns flera av Ian McEwan, och till min förtjusning råkade en av dessa titlar vara Saturday, eller Lördag som den heter i svensk översättning. Varför jag blev så förtjust över att just den här boken var med? Jo, för att jag på ren impuls lånat den från bibban när jag lade upp ett betryggande lager cd-böcker inför stora biblioteksflytten i höstas. Det smidigaste sätt som finns att ta sig an böcker man själv eller någon annan tycker att man borde läsa är att få tag i en inläst version och sedan bara låta orden rinna in i hjärnan.

Alla böcker blir inte bättre av att läsas in på cd. Kanske blir inga böcker per defintion bättre av en inläsning, men det händer att jag får en förhöjd upplevelse av boken i och med att jag lyssnar istället för att läsa. Lördag är ett bra exempel på den här typen av böcker. Jag är lite osäker på om mitt tålamod hade räckt för att uppskatta den här boken om den hade krävt av mig att jag skulle slita mig från annan valfri sysselsättning och sätta mig ner och läsa den. Däremot uppskattade jag storligen att höra den ord för ord medan jag diskade och lagade mat under den senaste dryga veckan. Jag har tacksamt sjunkit in i Jan Waldekranz läsning och låtit bilderna målas upp ovanför diskbaljan. Ibland är det nästan magiskt med ljudböcker.

Lördag följer hjärnkirurgen Henry Perowne under en lördag, från den tidiga gryningstimmen när han vaknar av en oförklarlig lyckokänsla och får se ett brinnande flygplan flyga in över London, till den sena eftermiddag/tidiga kväll när han sitter i sin bil på väg mot en kväll med väntande familjeumgänge. Perowne intresserar mig. Som karaktär är han inte extraordinär, han har inga märkliga motiv, han skiljer sig inte från mängden. Men McEwan beskriver hans känslor, upplevelser och reaktioner så detaljerat och inkännande att det nästan känns som om jag själv vore Henry Perowne och såg världen genom hans ögon. Samtidigt som McEwan beskriver Perownes dag rullas hela hans liv upp genom smidigt infogade minnesbilder. Jag fascineras av den här historien. Det händer ingenting, och ändå händer det oerhört mycket. Efter avslutad lyssning känns det som om jag fortfarande skulle bära Perownes liv med mig.

Ian McEwan: Lördag. Uppläsare: Jan Waldekranz. Storyside 2006. 10 cd-skivor,
ca. 12 timmars speltid. ISBN: 978917036064X

h1

Axelnatten 07

mars 25, 2007

Jag är faktiskt lite imponerad av mig själv idag med anledning av att jag steg upp strax efter tolv, trots att jag bevistade Axelnatten igår, och trots att en timme gick och försvann i natt. Ibland överträffar jag mig själv.

Axelnatten 2007 hörde dessvärre inte till de bästa årgångarna. Synd, speciellt med tanke på att jag har sett dem göra det här så mycket bättre. Dels kände jag att man inte hade tagit ut svängarna maximalt vare sig vad gällde femtioårsjubiléet eller årets tema Kings and Queens, dels var ljudtekniken inte alldeles på topp. Men framför allt är jag besviken över att showen var så lam jämfört med de två senaste åren. Det är okej att man håller lite lägre profil före pausen, och sedan släpper lös showen efter tolvslaget, när alla tågar in utklädda enligt årets tema. Men när andra setet är igång ska både Axelbandet och publiken vara uppvärmda och redo för lite action. Igår kändes det som om vi nådde actionstadiet först under de fyra-fem sista låtarna.

Nåja. Även om det var en lång uppladdning gillade jag avslutningen. Vi fick årets verion av Roxanne, uppskattat som alltid, och före det en bigbandversion av Hard Rock Hallelujah. Jag kom hem sådär lagom euforisk efteråt – men ändå gnager det mig lite detta att Axelbandet kan vara så mycket bättre – jag vet, för jag har sett dem bättre.