h1

Bläckhjärta

april 2, 2007

Om man ska utse ett postumt lästema för mars månad finns det en solklar kandidat: Skönlitteratur om skönlitteratur. Klämde in både Var är Jane Eyre? och Bläckhjärta. Faktiskt var det inte alls planerat, det råkade bara bli så – ett alldeles utmärkt sammanträffande.

Var är Jane Eyre? blev dessvärre inte den fantastiska läsupplevelse som jag hade hoppats, men det blev däremot Bläckhjärta. Det här är en stor bok inom barnlitteraturen, faktum är att jag gärna skulle kalla den en stor bok inom litteraturen överlag, och ett måste för den som likt mig har ett långvarigt och passionerat förhållande till läsning som njutningsmedel. Cornelia Funke är från Tyskland, och det gör att man omöjligt kan låta bli att dra paralleller till en annan tysk författare som laborerar med berättelser om böcker vars värld man kan försvinna in i – Michael Ende och hans Den oändliga historien. I det här fallet behöver man faktiskt inte grubbla över huruvida Funke är medveten om kopplingen eftersom Den oändliga historien ingår i den litteraturförteckning som finns sist i Bläckhjärta. Varja kapitel inleds med ettcitat ur en skönlitterär text, och litteraturlistan fungerar både som källförteckning och vidareläsningstips.

Tolvåriga Meggie har en fantastisk högläsare till far. Faktum är att han levandegör litteraturen så till den grad att föremål och personer plötsligt kan förflyttas mellan vår värld och böckernas. Hur fantastiskt detta än låter så har det vissa uppenbara nackdelar – exempelvis den att Meggies far oavsiktligt har läst in Meggies mamma i boken Bläckhjärta. Samtidigt som modern lästes in i boken lästes andra personer också ut ur boken, bland dem ett gäng skurkar som är ute efter att utnyttja faderns högläsningsförmåga.

Bläckhjärta är, bortsett från ett spännande äventyr, också en hyllning till litteraturen och berättelserna, till böckerna vi läser och älskar. Mest uttalat sägs det kanske av författaren Fenoglio:

”Titta bara, Meggie!” hade han viskat när han visade henne bladet. ”Är jag inte en riktig konstnär? Finns det något finare i världen än bokstäver? Trolltecken, röster från de döda, byggstenar till förunderliga världar som är bättre än den här, tröstare. Vänner i ensamheten, bevarare av hemligheter, sanningssägare…”

Bläckhjärta är en ljuvlig skapelse, kort sagt. Det faktum att den dessutom är en barnbok gör mig så glad – tänk att någon sitter och skriver ihop en berättelse om litteraturens fröjder för barn, och gör det på ett så här fantastiskt och övertygande sätt så att varje människa som någonsin har upplevt läsningens njutning kan känna igen sig.

Cornelia Funke: Bläckhjärta. Opal 2004, 585 s. ISBN: 9172990716

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: