Archive for 15 april, 2007

h1

likartade krigsskildringar

april 15, 2007

Försmak av sommarvädret med 20 grader och sol – och en söndag som delvis spenderas på balkongen. Får en liten föraning om hur sommarkvällarna kan komma att se ut.

Jag satt i solen på balkongen och läste Vibeke Olssons Molnfri bombnatt, som jag inspirerades att låna efter begrundandet av listan på svenska folkets favoritböcker. Faktum är att jag har tänkt läsa boken i tio års tid nu, så det var verkligen på tiden att jag lånade den. Läsningen kom jag också igång med i förmiddags när jag vaknade och behövde en ny bok att sätta tänderna i. Valde att fortsätta på temat ”Tyskland och andra världskriget”, som inleddes under gårdagens filmskådning.

Likheterna mellan filmen jag såg igår och boken jag började läsa i morse är påtagliga. Bortsett från att båda två till stora delar utspelar sig i 30- och 40-talets Tyskland och har unga kvinnor i huvudrollen dyker det upp märkliga gemensamma detaljer. Vibeke Olssons Hedwig förlovar sig med en SS-man, och frågar honom om det inte gjorde ont att tatuera in blodgruppen på överarmen. Samma fråga ställer Anna till sin nyblivne man, rörande samma tatuering, i filmen jag såg igår kväll. Jag hade inte tidigare noterat att dessa tatueringar förekom, så det är onekligen fascinerande att stöta på uppgiften i två olika typer av fiktiva verk inom ett och samma dygn.

I Molnfri bombnatt finns också ögonblicket när Hedwig tar adjö av sin fästman när han skickas i krigstjänst:

Och så stod jag då strax på perrongen. Jag stod kvar där när han klivit in i tåget och armbågat sig fram till fönstret för att vinka till mig. Jag stod kvar där på perrongen, så som vi alla skulle stå, alla kvinnor, en hel generation, en hel värld, snart skulle vi alla stå där på perrongen och vi lärde oss att känna igen den där särskilda smärtan, den där kniven som vreds om i hjärtat när loket gav ifrån sig en tung, avgörande suck, koppel och buffertar rasslade till – och tåget satte sig i rörelse. Det rister och gnisslar ännu i vagnarna, medan hjulen sakta börjar rulla. Det rister och gnisslar som om tåget tvekade, som funnes det en plötslig medkänsla hos döda ting.

I Twin Sisters får man se Anna ta farväl av mannen på en liknande tågstation. Igår kväll var det jag som gjorde kopplingen till ett större fenomen, jag som såg bortom det tyska och kom ihåg min egen farmors dagboksanteckningar från samma tid, smärtan i att ta farväl, oron för vad som kan hända. Vibeke Olsson gör samma jämförelse åt mig. Över huvud taget tycker jag att hon är bra på att göra en bred skildring av det krigstida Europa, av sorgen, av vansinnet. Hon skildrar en kvinnas upplevelser, men kopplar dem samtidigt till en större helhet – inte bara till andra världskriget, utan även till kriget i forna Jugoslavien.

h1

bokbloggarna uppmärksammas

april 15, 2007

I fredags blev jag glatt överraskad när jag, via en annan sida, upptäckte att min blogg minsann omnämns i senaste numret av Svensk bokhandel.  Planerade att gå till universitetsbiblioteket på måndag och leta upp tidningen, men nu slipper jag det eftersom textmissbrukaren har lagt upp ett foto av tidningssidan. Fick svar på frårgan om hur min blogg lyckats hamna i Svensk bokhandel, tydligen har man snappat upp mitt kvartalsrapporterande. Skribenten benämner av någon anledning min blogg ”Ika 2.0”, kan inte låta bli att tycka att det är lite slarvigt researchat.

Jag förutspår att antalet bokbloggar kan komma att öka lavinartat när folk får nys om att förlagen numera har börjat skicka recensionsexemplar till en del bokbloggare. Kul att förlagen inser att det inte bara är de traditionella kanalerna som kan marknadsföra deras böcker. Själv får jag ju redan en hel del recensionsexemplar av barn- och ungdomslitteratur, men har faktiskt inte bloggat så aktivt om dem i år. Mestadels beror det på att jag har varit lite dålig på att läsa just den här typen av litteratur på sistone, bortsett från en liten spurt inför senaste deadline. Jag har också haft en del funderingar kring om de böcker jag recenserar mot betalning ska särbehandlas, om deras recensioner ska hinna gå i tryck innan jag bloggar om boken. Förvisso använder jag mig inte av samma text när jag recenserar i pappersmedia och när jag recenserar på bloggen, men en del funderande har det ändå blivit. Är det okej att de som läser min blogg får veta vad jag tycker om en viss bok förrän recensionen går i tryck? I det fallet blir ju den tryckta recensionen på sätt och vis gammal skåpmat. Å andra sidan är texterna inte identiska, eftersom de tryckta recensionerna är längre och mer ingående. Dessutom har Åbo Underrättelser, som jag skriver för, ganska liten spridning. Bloggrecensionerna skulle också kunna fungera som uppvärmning och minneshjälp inför skrivandet av tidningsrecensionerna.

h1

filmmånad

april 15, 2007

April har hittills varit filmtittandets månad. Inledde filmskådandet under påskhelgen, när jag avverkade tre filmer:

Känd från tv – en besvikelse. Det är ju för sjutton Fredrik Lindström, kan han inte bättre än så här? I och för sig borde jag kanske ha anat det här, jag var ju inte alls förtjust i Vad gör alla superokända människor hela dagarna? heller. Kanske borde jag hålla mig till de tv-program och de böcker han åstadkommit inom det språkliga området, och lämna fiktionen därhän, för den faller mig uppenbarligen inte i smaken.

Nunnan – väldigt intressant dokumentär. Jag tycker att Maud Nycander lyckades porträttera både Marta och hennes familj. Fascinerande om den unga nunnan, och faktiskt lika fascinerande om hennes familj.

Krama mig! – svensk film i genren ”det är så jobbigt att vara ung i en småstad”. Storyn var inte direkt originell, men rätt fint berättad. Viss igenkänningspotential, men inte tillräckligt mycket för att jag ska hylla filmen. Plus dock för huvudpersonen Minnas attityd, och för kompisens bitskt roliga kommentarer.

Även denna helg har gått i filmens tecken. Igår såg jag Sex, hopp och kärlek, som överraskade mig positivt. Titeln lät lite suspekt, och jag måste väl också erkänna att Ing-Marie Carlsson fick mig att bli ännu mer skeptisk. Jag tror att det är hennes medverkan i Tre kronor som får mig att bli lite tveksam till de filmer där hon medverkar. Tämligen grundlöst egentligen, för i Änglagård med uppföljare gör hon ju en riktigt bra insats. Sex, hopp och kärlek är hur som helst både intressant och tankeväckande. Mycket om vår längtan efter kärlek och bekräftelse. Jag vet inte vad regissören har haft för målsättning med filmen, men jag tolkar den i alla fall som en berättelse om hur jakten på kärleken har tagit religionens plats i det sekulariserade samhället.

Och så, kvällens film: holländska Twin Sisters. Även denna gång var jag lite skeptisk, filmtipset förutspådde inte mer än en trea i betyg. Jag tittade ändå, och blev genast fast. Mycket engagerande om två tyska tvillingflickor som skiljs åt under barndomen. Den ena växer upp i ett välbärgat hem i Holland, den andra i ett fattigt bondehem i Tyskland. Filmen kommer sedan att handla om andra världskrigets fasor, och hur kriget åsamkar dem liknande förluster, samtidigt som det skapar en avgrund mellan dem. Bland det mest intressanta är den åldrade Annas inpass i slutet av filmen – Det kunde ha varit jag som hamnade i Holland, och du i Tyskland, vi hade kunnat byta plats, och kanske hade du gjort samma val som mig. Vid sidan om berättelsen om Anna och Lotte, deras återföreningar och försök till återföreningar, tycker jag också att filmen lyfter fram hur människorna i grunden är likadana, hur alla ideologier, uppfattningar om raser och nationell tillhörighet är ett utanpåverk som får orimligt stor betydelse.