h1

För allas vårt bästa: stick snabbt

april 19, 2007

Man kunde tro att jag är sprutnarkoman när man ser mitt högra armveck. Bara för att jag råkade få en sjuksköterskestuderande under dagens blodprovstagning. För alla inblandades bästa borde jag ha en anteckning på eventuellt patientkort om att mina blodådror är så väl gömda och osamarbetsvilliga att de inte lämpar sig för ovana sköterskor. Bara för att, liksom. Så slipper sköterskan bli nervös, och så slipper jag undertrycka paniken och kämpa för att inte göra stackaren än mer nervös. Blodprov i sig är inte farligt – när de går som de ska, när jag tittar bort tills sticket kommer och andas lugnt. När jag var i åttaårsåldern och det skulle tas blodprov tittade jag fascinerat på. Mamma tittade bort. Jag var rätt cool med blodprovstagandet, det var ju inte så farligt. Tills mitt första studieår, när det skulle tas prov efter nattfasta. Där halvlåg jag, med blodsockervärden som efter ”frukost” bestående av laktos i coca-cola kastade sig från en ytterlighet till en annan, och en stackars sköterska rotade runt i än det högra än det vänstra armvecket. Det gjorde ont, och jag blev så yr att jag lutade mig ännu mera bakåt, slöt ögonen och lät det otrevliga rummet glida bort. Tills sköterskan hysteriskt började skrika om att jag måste öppna ögonen. Varför det, hann jag undra, jag har det så skönt, och även om jag svimmar gör det inget, jag ligger ju redan ner. Nu vet jag ju att det var mer på grund av blodsockervärdena än blodprovet som jag höll på att tuppa av, men minnet skaver. Minnet återvänder varje gång provtagningen drar ut på tiden.  Gör oss alla inblandade en tjänst, och ge mig en van och säker sköterska, så slipper vi jaga upp oss.

2 kommentarer

  1. Mig vill de alltid ge de mest erfarna gamla rävrna eftersom jag är otroligt svårstucken. Jäklar vilken skillnad det är beroende på vem som sticker! När jag skulle opereras fick ingen av sköterskorna på salen på mig någon droppnål, efter två sekunder hade sköterskan nere på kirurgen gjort klart det. Och senast jag tog prover gick den första sköterskan helt enkelt ut när jag visade mina armar, den som skickades in i stället satte sig ned, knäppte med fingrarna i armvecket, körde in en nål och tog tre rör blod innan jag ens hunnit tänka efter. 🙂


  2. Åsa: ja, men när man vet hur det är, att det inte behöver göra ont eller ta tid, så blir man ju så frustrerad när man råkar ut för de mindre kunniga. låt dem syssla med folk som har mer samarbetsvilliga blodådror, säger jag!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: