h1

Jessika Jungs saknad

april 24, 2007

Författaren är skapare till sin text, till boken jag läser – men när det gäller ljudböcker finns det ytterligare en person som påverkar texten – uppläsaren. Om allt klaffar mellan uppläsare, text, och lyssnare tänker man knappt på uppläsaren, eller också tänker man på uppläsaren som den som förhöjer bokupplevelsen och tar den till nya höjder. När det inte klaffar känns det bara fel, och uppläsaren ställer sig mellan mig och bokupplevelsen.

Det var lite så det kändes när jag började lyssna på Elisabeth Gileks Jessika Jungs saknad. Jag hade nyss lyssnat färdigt på Katarina Ewerlöfs inläsning av Svart stig och var fortfarande lite hög på upplevelsen av att ha lyssnat på en grymt bra deckare, tolkad av en grymt bra uppläsare. Och sedan kom Alexandra Rapaport in i lurarna, och det kändes inte alls bra. Jag värjde mig mot hennes röst. Nu tror jag egentligen inte att det här hade så mycket med Rapaports kvaliteter som uppläsare att göra, utan mer med det faktum att hennes röst kändes så fel. Jag har tidigare hört henne läsa Mästerdetektiven Blomkvist, och där funkade hennes röst mycket bra. Men under de två första skivorna av Jessika Jungs saknad kändes hennes röst märkligt barnslig. Sedan vande jag mig faktiskt sakteliga och kunde koncentrera mig helt på handlingen.

Jessika Jungs saknad har hyllats lite här och var, bland annat av en av bokhororna. Med inspiration därifrån skrev jag upp titeln på listan över böcker jag vill läsa någon gång, och sedan råkade den dessutom komma i min väg i ljudboksform. Lysande! Dock är jag inte beredd att stämma in i lovsångerna fullt ut. Jodå, det här är en riktigt bra deckare, med ett ovanligt och stimulerande perspektiv, men jag saknar fortfarande något som får mig att bli lyrisk på allvar, något som ger mig en wow-känsla. Jag rekommenderar den, men jag höjer den inte till skyarna.

Jessika Jung är den kulturintresserade tjejen som till sin egen och andras förvåning blir tillsammans med väktaren Johan. Efter vernissagen för en viktig utställning som hon har planerat, en vernissage som Johan aldrig kommer till, möts den arga Jessika av budet om att Johan knivhuggits till döds. Bråket om utställningen var deras första och sista gräl.

Jessikas och Johans förhållande var inte många månader gammalt, men trots det intensivt. För Jessika rådde det aldrig något tvivel om det seriösa i förhållandet, men omgivningen ställer sig mer frågande till hennes sorg – förhållandet var ju så nytt. Just skildringen av Jessikas sorgeprocess gör boken till en annorlunda deckare. Mordoffret är inte bara föremål för brottsplatsundersökning, han är en människa som saknas och sörjs.

Till deckarens övriga förtjänster hör också intrigen som är intressant och oförutsägbar. Allt är inte så enkelt som det först verkar, och Jessikas egna efterforskningar visar att det fanns mycket hon inte visste om Johans tidigare liv. Elisabeth Gilek kan konsten att berätta en deckarhistoria – hon lägger ut blindspår och leder läsaren på avvägar, hon trasslar till det och drar en vid näsan, för att sedan knyta ihop allt på ett lagom färdigt sätt. Personerna känns mänskliga och trovärdiga i all sin sårbarhet och i sina tillkortakommanden. Så varför kan jag inte höja boken till skyarna? Måste vara Alexandra Rapaports röst som inte alls kändes rätt för sammanhanget.

Elisabeth Gilek: Jessika Jungs saknad. Bonnier Audio 2006, 10 cd-skivor (c. 11 timmars speltid). Uppläsare: Alexandra Rapaport. ISBN: 9179534856

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: