Archive for april, 2007

h1

Kiffe, kiffe imorgon

april 18, 2007

Under en hastig genomgång av bibliotekets nyhetshylla råkade jag plocka med mig Faïza Guènes Kiffe kiffe imorgon. Invandrarskildring från parisförort kändes definitivt som något jag inte läst förr, dags att variera sig. Bokens jagberättare Doria är femton år och bor i en parisförort med det falskt klingande namnet Paradiset. Fadern har lämnat familjen och återvänt till Marocko för att gifta sig med en yngre kvinna som förhoppningsvis ska föda honom en son. Modern städar hotellrum och har efter närmare tjugo år i förorten fortfarande inte sett Eiffeltornet.

Dorias berättelse om duster med lärare och socialassistenter, om skammen i att vara fattig och gå i begagnade kläder och om ilskan mot fadern som övergett dem skulle kunna vara hjärtskärande. Det är den inte, eftersom den levereras kryddad med stora doser svart humor. Jag sitter och fnissar åt de dråpliga beskrivningarna, ibland med ett litet stygn av dåligt samvete – får man ha roligt åt det här?

Nej, det här är ingen dyster misärbeskrivning, och på sitt sätt är väl också det ganska tacksamt. Doria är en fighter, trots sin periodvisa svartsyn, och förortslivet är faktiskt inte bara elände.

Jag gillar den mörka humorn och Faïza Guènes rappa berättande om Dorias liv. Likaså uppskattar jag de litterära referenserna som hon lägger i Dorias mun. Mer än så blir det inte. Kul och ganska skärpt underhållning, men knappast en bok jag kommer att minnas om fem år.

Faïza Guène: Kiffe, kiffe imorgon. Norstedts 2006, 169 sidor. ISBN: 9113015184.

h1

Beslutsångest

april 16, 2007

Jag ska bli med symaskin. Underbart. Materialistisk glädje över ett föremål? Snarare glädje över de stundande skaparmöjligheterna.

Och visst är det något ironiskt över det faktum att det idag är lättare att fatta beslut om vilken symaskin jag ska köpa, än om huruvida jag ska eller inte ska resa till Stockholm i maj. Jag beslutsangstar mig mer över ett veckoslut än över inköp av ett hjälpmedel som jag förhoppningsvis ska använda i många år. Eller också är det inte ironiskt alls.

h1

likartade krigsskildringar

april 15, 2007

Försmak av sommarvädret med 20 grader och sol – och en söndag som delvis spenderas på balkongen. Får en liten föraning om hur sommarkvällarna kan komma att se ut.

Jag satt i solen på balkongen och läste Vibeke Olssons Molnfri bombnatt, som jag inspirerades att låna efter begrundandet av listan på svenska folkets favoritböcker. Faktum är att jag har tänkt läsa boken i tio års tid nu, så det var verkligen på tiden att jag lånade den. Läsningen kom jag också igång med i förmiddags när jag vaknade och behövde en ny bok att sätta tänderna i. Valde att fortsätta på temat ”Tyskland och andra världskriget”, som inleddes under gårdagens filmskådning.

Likheterna mellan filmen jag såg igår och boken jag började läsa i morse är påtagliga. Bortsett från att båda två till stora delar utspelar sig i 30- och 40-talets Tyskland och har unga kvinnor i huvudrollen dyker det upp märkliga gemensamma detaljer. Vibeke Olssons Hedwig förlovar sig med en SS-man, och frågar honom om det inte gjorde ont att tatuera in blodgruppen på överarmen. Samma fråga ställer Anna till sin nyblivne man, rörande samma tatuering, i filmen jag såg igår kväll. Jag hade inte tidigare noterat att dessa tatueringar förekom, så det är onekligen fascinerande att stöta på uppgiften i två olika typer av fiktiva verk inom ett och samma dygn.

I Molnfri bombnatt finns också ögonblicket när Hedwig tar adjö av sin fästman när han skickas i krigstjänst:

Och så stod jag då strax på perrongen. Jag stod kvar där när han klivit in i tåget och armbågat sig fram till fönstret för att vinka till mig. Jag stod kvar där på perrongen, så som vi alla skulle stå, alla kvinnor, en hel generation, en hel värld, snart skulle vi alla stå där på perrongen och vi lärde oss att känna igen den där särskilda smärtan, den där kniven som vreds om i hjärtat när loket gav ifrån sig en tung, avgörande suck, koppel och buffertar rasslade till – och tåget satte sig i rörelse. Det rister och gnisslar ännu i vagnarna, medan hjulen sakta börjar rulla. Det rister och gnisslar som om tåget tvekade, som funnes det en plötslig medkänsla hos döda ting.

I Twin Sisters får man se Anna ta farväl av mannen på en liknande tågstation. Igår kväll var det jag som gjorde kopplingen till ett större fenomen, jag som såg bortom det tyska och kom ihåg min egen farmors dagboksanteckningar från samma tid, smärtan i att ta farväl, oron för vad som kan hända. Vibeke Olsson gör samma jämförelse åt mig. Över huvud taget tycker jag att hon är bra på att göra en bred skildring av det krigstida Europa, av sorgen, av vansinnet. Hon skildrar en kvinnas upplevelser, men kopplar dem samtidigt till en större helhet – inte bara till andra världskriget, utan även till kriget i forna Jugoslavien.

h1

bokbloggarna uppmärksammas

april 15, 2007

I fredags blev jag glatt överraskad när jag, via en annan sida, upptäckte att min blogg minsann omnämns i senaste numret av Svensk bokhandel.  Planerade att gå till universitetsbiblioteket på måndag och leta upp tidningen, men nu slipper jag det eftersom textmissbrukaren har lagt upp ett foto av tidningssidan. Fick svar på frårgan om hur min blogg lyckats hamna i Svensk bokhandel, tydligen har man snappat upp mitt kvartalsrapporterande. Skribenten benämner av någon anledning min blogg ”Ika 2.0”, kan inte låta bli att tycka att det är lite slarvigt researchat.

Jag förutspår att antalet bokbloggar kan komma att öka lavinartat när folk får nys om att förlagen numera har börjat skicka recensionsexemplar till en del bokbloggare. Kul att förlagen inser att det inte bara är de traditionella kanalerna som kan marknadsföra deras böcker. Själv får jag ju redan en hel del recensionsexemplar av barn- och ungdomslitteratur, men har faktiskt inte bloggat så aktivt om dem i år. Mestadels beror det på att jag har varit lite dålig på att läsa just den här typen av litteratur på sistone, bortsett från en liten spurt inför senaste deadline. Jag har också haft en del funderingar kring om de böcker jag recenserar mot betalning ska särbehandlas, om deras recensioner ska hinna gå i tryck innan jag bloggar om boken. Förvisso använder jag mig inte av samma text när jag recenserar i pappersmedia och när jag recenserar på bloggen, men en del funderande har det ändå blivit. Är det okej att de som läser min blogg får veta vad jag tycker om en viss bok förrän recensionen går i tryck? I det fallet blir ju den tryckta recensionen på sätt och vis gammal skåpmat. Å andra sidan är texterna inte identiska, eftersom de tryckta recensionerna är längre och mer ingående. Dessutom har Åbo Underrättelser, som jag skriver för, ganska liten spridning. Bloggrecensionerna skulle också kunna fungera som uppvärmning och minneshjälp inför skrivandet av tidningsrecensionerna.

h1

filmmånad

april 15, 2007

April har hittills varit filmtittandets månad. Inledde filmskådandet under påskhelgen, när jag avverkade tre filmer:

Känd från tv – en besvikelse. Det är ju för sjutton Fredrik Lindström, kan han inte bättre än så här? I och för sig borde jag kanske ha anat det här, jag var ju inte alls förtjust i Vad gör alla superokända människor hela dagarna? heller. Kanske borde jag hålla mig till de tv-program och de böcker han åstadkommit inom det språkliga området, och lämna fiktionen därhän, för den faller mig uppenbarligen inte i smaken.

Nunnan – väldigt intressant dokumentär. Jag tycker att Maud Nycander lyckades porträttera både Marta och hennes familj. Fascinerande om den unga nunnan, och faktiskt lika fascinerande om hennes familj.

Krama mig! – svensk film i genren ”det är så jobbigt att vara ung i en småstad”. Storyn var inte direkt originell, men rätt fint berättad. Viss igenkänningspotential, men inte tillräckligt mycket för att jag ska hylla filmen. Plus dock för huvudpersonen Minnas attityd, och för kompisens bitskt roliga kommentarer.

Även denna helg har gått i filmens tecken. Igår såg jag Sex, hopp och kärlek, som överraskade mig positivt. Titeln lät lite suspekt, och jag måste väl också erkänna att Ing-Marie Carlsson fick mig att bli ännu mer skeptisk. Jag tror att det är hennes medverkan i Tre kronor som får mig att bli lite tveksam till de filmer där hon medverkar. Tämligen grundlöst egentligen, för i Änglagård med uppföljare gör hon ju en riktigt bra insats. Sex, hopp och kärlek är hur som helst både intressant och tankeväckande. Mycket om vår längtan efter kärlek och bekräftelse. Jag vet inte vad regissören har haft för målsättning med filmen, men jag tolkar den i alla fall som en berättelse om hur jakten på kärleken har tagit religionens plats i det sekulariserade samhället.

Och så, kvällens film: holländska Twin Sisters. Även denna gång var jag lite skeptisk, filmtipset förutspådde inte mer än en trea i betyg. Jag tittade ändå, och blev genast fast. Mycket engagerande om två tyska tvillingflickor som skiljs åt under barndomen. Den ena växer upp i ett välbärgat hem i Holland, den andra i ett fattigt bondehem i Tyskland. Filmen kommer sedan att handla om andra världskrigets fasor, och hur kriget åsamkar dem liknande förluster, samtidigt som det skapar en avgrund mellan dem. Bland det mest intressanta är den åldrade Annas inpass i slutet av filmen – Det kunde ha varit jag som hamnade i Holland, och du i Tyskland, vi hade kunnat byta plats, och kanske hade du gjort samma val som mig. Vid sidan om berättelsen om Anna och Lotte, deras återföreningar och försök till återföreningar, tycker jag också att filmen lyfter fram hur människorna i grunden är likadana, hur alla ideologier, uppfattningar om raser och nationell tillhörighet är ett utanpåverk som får orimligt stor betydelse.

h1

Absurditeter

april 14, 2007

I dag, på väg med cykeln till posten längs en rutt jag normalt inte tar, upptäcker jag att grannskapet har en egen närbutik. Hur länge har den månne funnits där? Det hela kändes lite lätt surrealistiskt, som något man drömmer ihop. Måste gå och titta någon dag, kolla att den faktiskt finns där på riktigt, att jag inte bara inbillade mig.

Och sen: Skivpaket. Härligt. Bara det att man får sådan beslutsångest när man har packat upp paketet och ska välja vilken musik man ska lyssna på – i vilken ända ska man börja?

h1

Svart stig

april 11, 2007

Jag börjar ha ett ytterst gott öga till Åsa Larssons deckare. Häromåret lyssnade jag på Det blod som spillts och tyckte bra om den. Nu har Svart stig kommit i min väg, och även den var en riktig höjdardeckare, trots att det inte fanns några religiösa teman i bakgrunden den här gången.

Rebecka Martinsson återhämtar sig efter den psykiska kris hon råkat in i under upplösningen av Det blod som spillts, och lämnar Stockholm för farmoderns hus utanför Kiruna. Än en gång kommer hon i kontakt med kirunapoliserna Sven-Erik Stålnacke och Anna-Maria Mella som den här gången löser ett fall med en död finanskvinna.

Svart stig är förvisso en deckare, men men minst lika viktig som deckarintrigen och mordfallslösandet är människorna kring mordfallet och kring offret. Om religionen varit ett tema i Larssons tidigare deckare har hon här ersatt den med återkommande funderingar kring olika personers uppväxt och barndomsminnen. Hur blir vi de vi är? Är det arv eller miljö som spelar in? Kan man verkligen lämna sin bakgrund bakom sig?

Larssons dialoger känns oerhört träffsäkra. Speciellt förtjust är jag i den norrländska satsmelodin, och jag noterar förtjust att även norrlänningarna använder ”som” som utfyllnadsord. Jag lyssnar nästan som besatt, och det enda smolket i glädjebägaren är att Katarina Ewerlöfs annars så skickliga uppläsning störs av hennes uppenbara svårigheter med de finska inslagen.

Jag vågar redan nu lova att jag kommer att läsa Åsa Larssons kommande böcker om Rebecka Martinsson. Spänning och mordutredningar i kombination med något av genrens bästa person- och miljöskildringar – ge mig mera!

Åsa Larsson: Svart stig. Bonnier Audio 2006, 9 cd-skivor (ca. 11 timmars speltid). Uppläsare: Katarina Ewerlöf. ISBN: 9179534732

h1

vi leker hela dagarna

april 11, 2007

Påsken är över, vardagen är tillbaka, och med den cykelsäsongen. Det blir nog bra med tiden, när jag får tillbaka konditionen och kan ägna mig åt att njuta av friheten. Än så länge känns det som om alla mina resor in till centrum genomförs tack vare en kombination av envishet och ilska. Jag fattar inte riktigt det här med att man ska må bra efter fysisk ansträngning tack vare de endorfiner kroppen producerar. Just nu blir jag snarare arg, för att det är så jobbigt. Så där trampar jag fram och muttrar ilsket över att det dessutom blåser halv storm för andra dagen i rad.

Äter lunch i trevligt sällskap, och dagens sanning konstateras vara den att man blir allt mer bångstyrig med åren. I synnerhet vad det gäller de akademiska studierna. När man dessutom kombinerar denna bångstyrighet med den erfarenhet som gör att man genomskådar systemet kommer man till insikten om att tjatet om att man ska studera snabbt egentligen inte handlar om att göra universiteten till löpande band-fabriker, utan om att vi ska ta oss genom utbildningen innan vi drabbas av bångstyrighet till följd av att vi genomskådat systemet.

Fast i allmänhet utvecklar man ju också diverse metoder för att inför personer med makt dölja hur pass man genomskådat systemet. Igår satt jag av en för min egen del synnerligen improduktiv dubbel övningstimme. Det förelästes samtidigt som vi skulle göra våra övningar, och efter lite fruktlösa försök att ägna mig åt något av alternativen lyssna eller jobba hemföll jag åt ett tredje. Föreläsandet var för ointressant, övningarna krävde en koncentration som jag inte kunde uppbåda eftersom det förelästes samtidigt. Jag skrev mail istället, för att få tiden att gå. Antog att jag skulle få jobba med övningarna på egen tid istället, och frågade läraren om det var meningen att vi skulle lämna in dem i en eller annan form. Nejdå, det behövde vi inte, men vi fick så gärna maila henne om vi fick problem med dem. Jag log ett leende som förhoppningsvis såg tacksamt ut, och så gick jag ut och tänkte att där kom jag kanske för lätt undan.

Graduskrivandet känns trots allt mer motiverande än de kurser jag går för tillfället. Det har fortfarande kvar någon sorts mål och mening. I övrigt känner jag att informationsförvaltningen är något som jag tragglar mig igenom i en kombination av uppgivenhet och skådespelartalanger. En daglig övning i självbehärskning för att inte låta personerna i maktposition få veta exakt hur illa jag tycker om deras ämne. Jag blir så trött på det här lekandet, detta utförande av övningar som vi ska låtsas har en betydelse. Får lite flashbacks till min gymnasietid när jag periodvis var massivt skoltrött och upproriskt brukade säga att jag skulle hoppa av gymnasiet och bli krukmakarlärling på Stundars istället. Bara för att få göra något konkret, något med början och slut, något som gav resultat. Inte det eviga vridandet på finska temaformer, mattetal och texter som skulle skrivas bara för att de skulle skrivas – inte för att vare sig själva skrivandet gav mig något, eller för att läsandet av dem gav läraren något. Bara för att vi liksom skulle ha något att göra om dagarna.

Man kunde ju tro att jag är en nitisk motståndare till allt vad inlärning heter. Det är jag inte, snarare tvärtom. Däremot har jag lite svårt att göra saker jag inte upplever meningsfulla. Förmodligen skulle denna egenskap göra mig till en synnerligen olämplig telefonförsäljare också.

Nu ska jag äta torgfyndad mango och läsa 14 sidor text till kvällens seminarium, lyckligtvis ett seminarium där möjligheten att jag slipper leka intresserad är hyfsat stor.

h1

Svenskarnas favoritböcker

april 9, 2007

Ramlade över en litterär lista igen. Den här gången är listan mycket välbekant, jag skrev faktiskt ut motsvarande lista på papper under gymnasieåren, i syfte att läsa alla böckerna. Det handlar alltså om de av svenska folket framröstade bästa svenskspråkiga böckerna. Ett sorts ”hur mainstream-svensk är din läsning”, ungefär. Fetstilta titlar har jag läst.

1. Romanen om utvandrarna – Vilhelm Moberg (Fantastisk berättelse.)

2. Pippi Långstrump – Astrid Lindgren (O ja, många gånger, även som kurslitteratur.)

3. Bröderna Lejonhjärta – Astrid Lindgren (Även denna har lästs mer än en gång.)

4. Romanserien “Stad” – Per Anders Fogelström (Tja, delvis. Jag har börjat, kan man säga. har läst de två första böckerna, och sedan kommit av mig lite. Planerar att läsa de återstående tre delarna vid tillfälle.)

5. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige – Selma Lagerlöf (Jag läste halva i sexårsåldern, så egentligen är det lite fusk att markera den som läst…)

6. Emil i Lönneberga – Astrid Lindgren (Läst, omläst, och läst igen. Har ett slitet exemplar som jag har ärvt av moster.)

7. Röde Orm – Frans G. Bengtsson (Har tänkt läsa någon gång.)

8. Mio, min Mio – Astrid Lindgren (Läst flera gånger. Minns att jag fascinerades av likheterna med folksagan senast jag läste om den.)

9. Ronja rövardotter – Astrid Lindgren (Jag blir helt lyrisk av den här boken, så förtjust är jag i den. Så bra. Kan läsas ungefär hur många gånger som helst, och på många olika sätt. Läste den senast i höstas, och då hade jag bara ögon för relationerna.)

10. Juloratoriet – Göran Tunström (Den här läste jag när jag var 16-17 år, och blev rätt besviken eftersom den inte var så bra som ”alla” sa.)

11. Jerusalem – Selma Lagerlöf (En av de bästa berättelser jag har läst. Filmen är också underbar, men boken är som vanligt ännu bättre. Åh, dessa personer. Åh, deras skiftande drömmar och önskningr, åh deras förändring, och åh, hur den beskrivs.)

12. Aniara – Harry Martinson (Delvis läst. Ingick som kurslitteratur i min litteraturhistoriska kurs (ingår fortfarande), och jag försökte stressläsa den inför ett seminarium. Ingen bra idé. Jag tror att den är bra, men jag har inte sett det med egna ögon än.)

13. Simon och ekarna – Marianne Fredriksson (Det här är en sån där bok som jag kopplar till en specifik händelse. Minns nämlien att jag läste den på en resa till Sverige för att hälsa på brevvännen Åsa. Seg upptakt, men berättelsen grep mig så småningom och blev riktigt bra.)

14. Händelser vid vatten – Kerstin Ekman

15. Ondskan – Jan Guillou (Planerar att läsa med öronen vid lämpligt tillfälle emedan Åbo stadsbibliotek har den som cd-bok.)

16. Jack – Ulf Lundell

17. Den allvarsamma leken – Hjalmar Söderberg (Vacker och mycket tragisk kärleksskildring. Jag har också läst Gun-Britt Sundströms För Lydia, som berättar samma historia ur annan synvinkel och i annan tid. Intressant experiment.)

18. Mor gifter sig – Moa Martinson (Läste den någon gång i gymnasiet, dessvärre har den inte lämnat några djupare spår.)

19. En komikers uppväxt – Jonas Gardell (Även denna är kopplad till en sverigeresa, då jag minns att jag läste ut den på båten hem från Umeå för flera år sedan. Förstod aldrig varför folk tyckte att den var rolig, jag fann den tragisk och obehaglig – men bra.)

20. Böckerna om Bert – Anders Jacobsson/Sören Olsson (Har läst de flesta, utom de sista. Inget jag har behov av att återvända till, men i den där åldern kastade man sig över det mesta, oavsett om man tyckte att det var bra eller mindre bra. Minns att jag tyckte bäst om Sonja Härdins illustrationer.)

21. Kejsaren av Portugallien – Selma Lagerlöf (Planerar att läsa den någon gång i framtiden – det är ju Lagerlöf…)

22. Strändernas svall – Eyvind Johnson

23. Nässlorna blomma – Harry Martinson

24. Doktor Glas – Hjalmar Söderberg

25. Dvärgen – Pär Lagerkvist (Ännu en titel från den litteraturhistoriska kursen. Den här ingick bland de texter som skulle avhandlas i en uppsats om ondska, tillsammans med Kafkas Processen, Atwoods Kattöga och Conrads Mörkrets hjärta. Ingen favorit direkt, jag tyckte bättre om Barabbas.)

26. Den som vandrar om natten – Marianne Fredriksson

27. Jag saknar dig, jag saknar dig – Peter Pohl (Den här läste jag två gånger. En gång i högstadiet, och en andra gång under folkhögskoleåret. Läste, grät, och levde mig in i boken.)

28. Anna, Hanna och Johanna – Marianne Fredriksson (Mera gymnasieläsning. Kommer ihåg att jag var mycket fascinerad av den här romanen, och att jag försökte få alla i min omivning att läsa den för att få lite diskussionspartners.)

29. Böckerna om Sune – Anders Jacobsson/Sören Olsson (O ja, även dessa har lästs, ungefär fram till de böcker som kom i början av 90-talet. Fast jag tycker att Sune gör sig bättre på film, eller allra helst som adventskalender.)

30. Din stund på jorden – Vilhelm Moberg

31. Vinterviken – Mats Wahl (Tonårsnostalgi!)

32. Tordyveln flyger i skymningen – Maria Gripe (Läst och omläst. Fascinerar på mer än ett plan.)

33. Villospår – Henning Mankell (Om det här är den bok jag tror att den är så har jag läst den. Faktum är att den är den enda av Mankells deckare som jag har läst i bokform, och inte lyssnat till.)

34. Vägen till klockrike – Harry Martinson

35. Markurells i Wadköping – Hjalmar Bergman

36. Barabbas – Pär Lagerkvist (Gymnasieläsning, tror jag köpte den i Akademibokhandeln under en resa till Stockholm 1998. Intressant.)

37. Agnes Cecilia: en sällsam historia – Maria Gripe (Läste som barn i bokform, lyssnade på som finsk ljudbok under ett av de första åboåren. Tycker för övrigt bättre om omslaget med dockan, än om det med trädgården.)

38. Molnfri bombnatt – Vibeke Olsson (Den här vill jag verkligen läsa… någon gång.)

39. Vendetta – Jan Guillou

40. Den femte kvinnan – Henning Mankell

41. Mördare utan ansikte – Henning Mankell

42. Ormens väg på hälleberget – Torgny Lindgren

43. Böckerna om Alfons Åberg – Gunilla Bergström (Knappast har jag läst alla, men rätt många.)

44. Alla vi barn i Bullerbyn – Astrid Lindgren (Likt de flesta av Astrid Lindgrens böcker har jag läst den här mer än en gång.)

45. Trägudars land – Jan Fridegård

46. Vem älskar Yngve Frej? – Stig Claesson

47. Steget efter – Henning Mankell

48. Saknaden – Ulf Lundell

49. Den vita lejoninnan – (Henning Mankell Den här lyssnade jag nyligen på som cd-bok. Wallander leker hjälte, får mig att misstänka att han är något av Mankells alter ego.)

50. Rid i natt – Vilhelm Moberg

51. Bombi Bitt och jag – Fritiof Nilsson Piraten

52. Madicken – Astrid Lindgren (En barndomsfavorit, fast Madicken och Junibackens Pims var faktiskt ännu bättre.)

53. Gentlemen – Klas Östergren

54. Lars Hård – Jan Fridegård

55. Raskens – Vilhelm Moberg

56. Gäst hos verkligheten – Pär Lagerkvist

57. Kallocain – Karin Boye (Planerar att läsa den här någon gång, jag har ju en liten svaghet för dystopier, även om de får mig illa till mods.)

58. Kvartetten som sprängdes – Birger Sjöberg

59. Hans nådes tid – Eyvind Johnson

60. Rövarna i Skuleskogen – Kerstin Ekman

61. Hummelhonung – Torgny Lindgren

62. Janne, min vän – Peter Pohl (Har läst den två gånger. Första gången lämnade den mig tämligen kall och ointreserad. Andra gången, efter att ha hört Maria Nikolajeva prisa den i olika tonlägen under en föreläsningsserie, kunde jag inte för mitt liv begripa hur jag hade kunnat läsa boken och inte tycka om den.)

63. Bara en mor – Ivar Lo-Johansson

64. Ett drömspel – August Strindberg (Den här har också varit kurslitteratur, fast jag läste den aldrig.)

65. Bränt barn – Stig Dagerman

66. Stjärnor utan svindel – Louise Boije af Gennäs (Mera Gymnasieläsning. Den här boken gjorde mycket stort intryck på mitt 16-17-åriga jag.)

67. Bock i örtagård – Fritiof Nilsson Piraten

68. Blindgång – Marianne Fredriksson (Tror att jag läste den efter rekommendation av My, i alla fall minns jag att hon tyckte mycket om den. Så även jag. Läst i början av min Marianne Fredriksson-period i gymnasiet, kanske var det den här romanen som utlöste perioden?)

69. Böckerna om Karlsson på taket -Astrid Lindgren (Jag hör till dem som gillar Karlsson, trots alla hans osympatiska drag. Jag säger inte att jag skulle vilja umgås med honom om han fanns på riktigt, men han är underbar att läsa om. Framkallar minnen av en bilresa från morföräldrarna när mamma satt i baksätet med mig och läste högt ur ett biblioteksexemplar av Stora boken om Karlsson på taket.)

70. Comédia infantil – Henning Mankell

71. Herr Arnes penningar – Selma Lagerlöf (Åh, jag borde verkligen läsa den här. Äger den numera i två exemplar, och inte ett enda har blivit läst av mig men nog av tidigare ägare, får man väl hoppas). Exemplar nummer ett är av sämre kvalitet, men har affektionsvärde som reseminne eftersom det köptes vid ett besök på Gefle Antikvariat. Tror att det handskrivna kvittot fortfarande finns kvar i boken…)

72. Miranda och pärlhalsbandet – Kerstin Sundh (Tyska kusinen läste och älskade, efter att ha hittat boken i en annan kusins bokhyllor. Jag följde naturligtvis hennes exempel.)

73. Romanen om Olof – Eyvind Johnson

74. Vävarnas barn – Per Anders Fogelström

75. Pappan och havet – Tove Jansson (Begrep den inte som barn och tonåring, tyckte bara att den var tråkig. Läste om den under min första litteraturvetenskapliga kurs och skrev en berättarteknisk analys av den – min första ”vetenskapliga” text, den i aboensiska litteraturvetarkretsar ack så välkända pappanåhavet-uppsatsen. Hur som helst fick jag en rejäl aha-upplevelse av den under läsningen inför uppsatsen, och anser den numera vara Fantastisk med stort F.)

76. Tjuven – Göran Tunström

77. Häxringarna – Kerstin Ekman (Läst någon gång under gymnasieåren. Det slår mig nu hur oerhört mycket litteratur jag klämde i mig under de där tre åren.)

78. Vinter i paradiset – Ulf Lundell

79. Coq rouge – Jan Guillou

80. Böckerna om Kulla-Gulla – Martha Sandwall-Bergström (… fast inte alla, ungefär de fyra första. Läst dem i högstadiet, tror att det kanske var lite för sent – eller lite för tidigt, beroende på vilken typ av läsupplevelse man är ute efter.)

81. Vi på Saltkråkan – Astrid Lindgren (Ännu en barndomsfavorit. Fick den av morföräldrarna i julklapp, minns hur jag grät när jag läste om Pelles döda kanin. Mitt exemplar användes också somhögläsningsbok i klassen, måste ha varit i ettan eller tvåan.)

82. Evas bok – Marianne Fredriksson

83. Skuggan över stenbänken – Maria Gripe (Åh, vad allt har inte den här boken gett mig genom åren?)

84. Fru Björks öden och äventyr – Jonas Gardell

85. Kvinnor och äppelträd – Moa Martinson

86. Merabs skönhet -Torgny Lindgren

87. Frestelsernas berg – Jonas Gardell (Jodå, den här har jag läst, under mina läsande gymnasieår. Däremot minns jag inte mycket av handlingen, tror att det var något om en familj i sönderfall och en missbrukande son.)

88. Böckerna om Pettson och Findus – Sven Nordqvist (Jamen naturligtvis.)

89. Statarna – Ivar Lo-Johansson

90. Fiendens fiende – Jan Guillou

91. Dikter – Karin Boye (Har läst en del, men inte hela. Ska läsa… någon gång, lite i taget.)

92. Kyssen – Ulf Lundell

93. Barnens ö – P C Jersild

94. Utvald att leva – Jerzy Einhorn

95. Clownen Jac – Hjalmar Bergman

96. Löwensköldska ringen – Selma Lagerlöf (Läste under senaste jullov, inte i klass med Jerusalem, men klart läsvärd.)

97. Mormor gråter och andra texter – Jonas Gardell

98. Syndafloden – Marianne Fredriksson (Lyssnade till som kassettbok den där sommaren i gymnasiet när jag målade ladugården. Minns att jag splade kassetterna i traktorradion, med dörrarna öppna. Boken var bra, och Noaskildringen intressant.)

99. Efter floden – P C Jersild

100. Århundradets kärlekssaga – Märta Tikkanen (Läst i gymnasiet, och senare. Mycket, mycket bra – både skildringen och formen.)

h1

Påsk med ortodoxa drag

april 8, 2007

Till familjens påstraditioner har de senaste åren hört ett besök i den ortodoxa kyran. Så även igår, när vi råkade anlända just när processionen runt kyrkan inleddes. Ut strömmade mängder av människor med ljus i händerna. Ett varv runt kyrkan, väntan på att alla skulle hinna ut ur kyrkan – och sedan stängdes kyrkportarna. Man läste det stycke ur Markusevangeliet som beskriver kvinnornas upptäckt av den tomma graven, man konstaterade på flera olika språk att Kristus sannerligen är uppstånden och sedan öppnades dörrarna till kyrkans ljus och värme, och vi klämde oss in från kylan och den nyfallna snön.

Påskens budskap är så stort att man inte alltid klarar av att beröras av det. Det är stort, och välkänt, och ibland försvinner det i allt det välkända, ibland blir det mest en upprepning av något redan bekant. Sådär att man inte hinner höja på ögonbrynen. Igår däremot, då kunde jag känna skälvningen av det stora i påskens händelser. Vandringen i mörkret runt kyrkan är medvetet symbolisk. Igår blev symboliken ännu starkare genom snön och kylan. Sedan trängde vi oss in i kyrkan, så att nästan alla fick plats i själva kyrksalen. Där står vi, tätt sammanpressade, främlingar och vänner sida vid sida. Olka nationaliteter, olika samfundstillhörigheter. Det är också stort. Och det ortodoxa är än en gång så vilsamt skönt. När annars är något på samma sätt både främmande och tryggt? Det är annorlunda än det jag är van med, och samtidigt så lätt att ta del av fast man inte förstår allt, fast sedvänjorna skiljer sig åt. I min föreställningsvärld är den ortodoxa kyrkan det karismatiskas motsats, så måste det vara. Däri ligger nog förklaringen till att det känns  tryggt, trots att det inte är hemma.