Archive for 5 maj, 2007

h1

För att jag ska skriva gradu…

maj 5, 2007

DAGENS VILL HA: Skor som håller och en magistersexamen the no hassle way, dvs utan att jag måste studera färdigt…
DAGENS KLÄDSEL: rödgulrandig t-shirt och grågröna armybesläktade byxor.
DAGENS SMINK: Inget
DAGENS FRISYR: Genomborstat
DAGENS HÄNDELSE: Jag vaknade av mig själv klockan nio.
DAGENS LÅT: Har musikförbud pga graduskrivandet (som ändå inte är värst produktivt, så jag skulle lika gärna kunna lyssna på musik, men det vore ju att verkligen kasta in det sista av handduken).
DAGENS PLANER: Faktiskt få ur mig lite text, den får snart vara av vilken kvalitet som helst bara den är läsbar och finns sparat i word-dokumentet. Har noll lust, men kommer att få ångest den kommande veckan om inget skrivs eftersom jag uppenbarligen inte orkar skriva under post-jobb-kvällarna.
DAGENS SAKNAD: Maränger och trevligt sällskap, efter att ha sett en bild från fjolårets cookiedagspicknick.
DAGENS DUMMASTE: Min oförmåga att producera vetenskaplig text när det inte ligger några godtagbara hinder i vägen.
DAGENS SJUKA: Pusselmani
DAGENS DROG: Te och daimchoklad.
DAGENS ROLIGASTE: Tätortstimotejs beskrivning av en specifik gångstil.
DAGENS FAVORIT: De tidigare nämnda byxorna som premiäranvänds idag, och visade sig vara bekväma och trevliga, trots löjligt lågt pris på loppis.
DAGENS KÖP: En ryggsäck mat. Är imponerad av mig själv, lyckades handla en massa som jag glömt att skriva upp på inköslistan och faktiskt behövde.
DAGENS GODIS: Daimchoklad.
DAGENS HUMÖR: Utsövd men studietrött.
DAGENS ORD: Gradu?

h1

Jag vägrar vara svensk

maj 5, 2007

Tom Sörhannus har skrivit ihop en profinlandssvensk text till SvD. Förvisso är det bra om någon anstränger sig för att upplysa svenskarna om finlandssvenskarnas existens, och visst har Sörhannus rätt i att sverigesvenskarna verkar vara skrämmande omedvetna om svenska språkets existens utanför Sveriges gränser. Jag kan också hålla med om att finlandssvenskan inte överlever på egen hand, utan stimulans från och utbyte med Sverige. Allt det här är gamla sanningar för oss finlandssvenskar, vi kan inte annat än nicka instämmande. Alla har förmodligen vid flera tillfällen frustrerats vid kontakten med sverigesvenskar som aldrig hört talas om finlandssvenskar. De flesta är förmodligen allergiska mot komplimanger för sin goda svenska. Rikssvensken menar så väl, och ändå känner finlandssvensken sig påtrampad och ignorerad för att det som är tänkt att vara beröm snarast blir hånfullt – jag vet inget om din existens, jag lever i uppfattningen att svenska endast talas i Sverige och att utanför Sverige bosatta svenskspråkiga lär sig detta språk medelst grammatikbok.

I sin debattartikel påpekar Sörhannus helt riktigt att finlandssvenskarna inte är finnar, men går sedan vidare till att klassificera oss som svenskar. Lite hoppfullt tänker jag att han kanske syftar på språket, och kan tänka mig att ha ett visst överseende – det är ju trots allt så behjärtansvärt att han försöker upplysa rikssvenskarna. Ända tills jag når artikelns slut och läser följande:

Vi svenskar i andra länder behöver idag en samlande kraft som kan se att nationalitet handlar om mera än landsgränser.

Sörhannus menar alltså att finlandssvenskarna är av samma nationalitet som Sveriges befolkning. Jag vägrar. Jag vägrar vara svensk i den bemärkelsen. Jag är inte överdrivet patriotisk i vanliga fall, men den här typen av åsikter får mig att bli det. Vad är en hockeylandskamp mot en debattör som påstår att jag och min familj nationellt sett har vårt hem i Sverige? För det är det Sörhannus gör. Han gör samma sak som de svenskhatande finnar man ibalnd stöter på, de som upplyser en om att man talar finska i Finland och att svenskatalande bör åka hem till Sverige. Totalt omedveten om att Finland har varit släktens hemland i fler generationer än jag kan räkna. Helt igenom bortseende från det faktum att Sverige inte är mitt hemland, och förmodligen inte ens skulle bli det om jag bosatte mig där. Så snälla Sörhannus – blanda inte in nationalism i dina strävanden för bevarandet av svenskan i Finland. Inte i mitt namn.

Andra bloggar om: finlandssvenskhet, Sverige, Finland, Tom Sörhannus

intressant.se

h1

Trött, trött, trött

maj 5, 2007

Igår kväll satt jag och var mycket nära att somna till Det sjunde inseglet, trots att klockan bara var omkring midnatt. Och på väg från jobbet till körövningen höll jag först på att börja gråta för att skomakaren hade stängt, och sedan på att börja skrika åt folk som gick i vägen för mig. Lågt blodsocker i kombination med trötthet är minsann inte att leka med. Don’t push it, det kan hända att jag bits.

Bergmans mest kända film var intressant, men jag var nog för sömnig för att riktigt kunna ta den till mig.  Jag har sett första halvan av filmen för flera år sedan, och kände delvis igen det jag nu såg, även om jag inte mindes den som så här pass rolig. Rolig är kanske inte rätt ord, men bitvis är den så rappkäftat underhållande. Mycket är det ju riddarens väpnare som står för det rappkäftade, bland annat i uttrycket ”ond, bråd död och moraliska magknip”.

Annars jobbar jag om dagarna, därav tröttheten. Upp strax efter sju, och sedan iväg till en fortfarande ny arbetsplats med miljoner nya rutiner. Det går bra att vara där, jag trivs riktigt bra, men när jag kommer hem efteråt är jag helt färdig och orkar inte göra något som ens kommer i närheten av att vara konstruktivt. Matlagning känns ofta oroväckande motståndsväckande, så jag rotar i frysen efter tidigare kreationer. Det har slagit mig hur skönt det är att J flyttade ut för en vecka sedan, i den meningen att jag nu bor ensam. I min trötta slapphet efter jobbet kan jag alltså låta saker ligga där de fallit utan att besväras av petitesser som hänsyn och dåligt samvete. Jag tror egentligen att det handlar om mer än bara ren lathet och trötthet, mer än det att jag inte orkar plocka upp efter mig. Det handlar nog också om att det kan vara så befriande skönt att få leva i kaos utan dåligt samvete. Jag tror att det har en valiumliknande effekt.