Archive for 9 maj, 2007

h1

min personlighet i romanform

maj 9, 2007



You’re Watership Down!
by Richard Adams
Though many think of you as a bit young, even childish, you’re
actually incredibly deep and complex. You show people the need to rethink their
assumptions, and confront them on everything from how they think to where they
build their houses. You might be one of the greatest people of all time. You’d
be recognized as such if you weren’t always talking about talking rabbits.


Take the Book Quiz
at the Blue Pyramid.

Japp, ännu en av alla quizzar som nätet flödar över av. Jag tyckte dock att den här var ovanligt sympatisk. I ärlighetens namn måste jag medge att jag inte var helt nöjd med det första resultatet (Victor Hugos Les Miserables), utan gjorde testet en gång till. Med mycket bättre resultat, som synes. Vet inte om det här har något med min personlighet att göra, jag är bara oförskämt nöjd över att bli jämförd med en av mina favoritromaner som lämnade ett massivt intryck på mitt sjuttonåriga jag. Ah, den ljuva tid när man blott instinktivt anade existensen av ett fenomen som allegori utan att känna till att det finns ett dylikt begrepp…

Vilken bok är du?

h1

Svenne

maj 9, 2007

Jag har redan skrivit en recension av Svenne, den kommer man att kunna läsa i lördagens ÅU, om de inte senarelägger den. För bloggens skull borde jag skriva en till, något mer kortfattad och fristilad sådan. Vi börjar så här: varning för viss spoiler-risk.

Jag har haft det lite svårt med den här boken. Jag är egentligen rätt förtjust i Per Nilssons böcker, har läst många under stor läsglädje och med kännbar behållning. Nilsson skriver medryckande och angeläget, och jag brukar minsann inte tacka nej till hans böcker. Fast den här gången vill det sig inte helt och hållet.  Det är inte alls omöjligt att det hänger ihop med att mitt exemplar visade sig vara feltryckt, vilket jag upptäckte när jag kom till det feltryckta stället. Omkring trettio sidor av berättelsen fattades, trettio andra sidor förekom istället i dubbelt antal. Det blev en rätt långvarig läspaus – förlaget skulle kontaktas, nytt recensionsexemplar skulle inväntas, och när jag väl fick det hade jag andra läsprojekt på gång och var ärligt talad inte alls vidare sugen på att återuppta Svenne-läsandet. Jag sköt på det, tills en tågresa dök upp ungefär samtidigt som en i hög hastighet annalkande recensionsdeadline. Satte mig på tåget, tog beslutsamt fram boken och läste mig genom den återstående delen.

Ämnet är angeläget och Nilsson beskriver det rätt bra, på ett värdigt sätt skulle jag vilja säga. Sjuttonårig kille från skånska landsbygden som går under namnet Svenne bland sina vänner råkar genom tillfälligheternas spel ut för det ena och det andra, och blir upplockad av politisk ultrastreber med radikala åsikter. Hastigt och lustigt blir han partisekreterare för det nybildade partiet rättvist Sverige, ett parti som verkar ha så goda idéer. Allt verkar så bra, dessutom på ett sånt sätt att man själv dras med en aning. Här ligger styrkan. Man faller lite för budskapet, och kan därmed förstå Svenne själv desto bättre. Den obehagliga sidan av partiets verksamhet smyger sig på, tills katastrofen är ett faktum. Man behöver inte ha studerat europeisk 1900-talshistoria på universitetsnivå för att hitta parallellerna till Hitlers Tyskland. Som sagt, angeläget, och väl behandlat ämne. Och ändå finns det osedvanligt lite sug i berättelsen, ändå kan jag lägga ifrån mig boken utan att känna ett pockande behov av att fortsätta läsningen. Det är ämnet, berättelsen om den karismatiske politiske ledaren som drar alla med sig, berättelsen om vart detta leder, som intresserar. Men ramen som bär upp alltsammans, Svennes återberättande av händelserna, de saknar en nerv, något som driver dem framåt.

Per Nilsson: Svenne. Rabén & Sjögren 2006, 286 sidor. ISBN: 9129664764