Archive for 13 maj, 2007

h1

kom an, bönder!

maj 13, 2007

Den mest… innovativa beskrivningen av shackspelets grunder jag har sett på mycket länge:

Schack är strategispelet där bönder slåss mot kungligheter på en bräda där
varannan ruta är vit och varannan svart.

(Nyhetsbrevet Om ett ord, fredag 4 maj)

Håll med om att meningen snarare för tankarna till bondeuppror än till den intellektuella workout som åtminstone jag förknippar shackspelandets ädla konst med. Jag lärde mig spela shack av pappa, som köpte ett shackspel åt mig när jag fyllde tio. Dessvärre har jag aldrig haft tillräckligt mycket tålamod och eftertänksamhet för att bli bra på spelet.

h1

Onödigt bittert

maj 13, 2007

Eurovisionen kom och gick, och vardagen kommer så småningom att återvända. För egen del är jag lättad och nöjd med att showen blev så lyckad. Det var kul så länge det varade, det var kul att ha en stor del av Europas uppmärksamhet riktad mot Helsingfors och Finland, det var kul att se att programvärdarna klarade av sitt uppdrag och kul att se att de verkligen fick publiken med sig.

Sedan kommer den bittra eftersmaken, främst från rikssvenskt håll. Det gnälls. Över att efterfesten stängde portarna enligt finländska lagstiftning. Över att nationerna i östra Europa får för mycket poäng, vilket ju inte kan vara resultatet av annat än en sammansvärjning mot de västra deltagarländerna. Aftonbladet hävdar att Eurovisionen dog i natt. I rättvisans namn ska väl tilläggas att det inte bara är Sverige som gnäller över det orättvisa i att östländerna får poäng, Islands Eirikur kallade efter semifinalen röstandet ”ett litet krig”. Jag blir så trött. Måste man se konspirationsspöken i varje buske, måste ESC urarta i rasism och öst/väst-uppdelning, och framför allt: Måste vi ta det här på blodigt allvar? ESC är ett stort glittrigt spektakel – kul att se på, men inte meningen med livet.

Jag kan inte låta bli att tycka att det är oproffsigt av Christer Björkman att hota med avgång om Ukraina vinner, av The Arks Ola Salo att kalla ESC för en dyngtävling när röstresultaten klarnade, och av svt:s kommentator Kristian Luuk att vara elakt sarkastisk och dessutom ytterligare elda under öst-väst-uppdelningen. Jag hade trott att The Ark tog ESC som en kul grej, men samtidigt kom ihåg att de redan har en karriär och en stor fanskara, och att deras rykte som artister inte hänger på deras eventuella framgångar i ESC. Tydligen hade jag fel. Jag hade också trott att Kristian Luuk skulle kunna vara tillräckligt proffessionell för att veta på ett ungefär var gränserna går mellan att vara engagerat personlig och mellan att inte kunna hålla privata elakheter för sig själv.

Det är synd om svenskarna måste ta ESC på så blodigt allvar. Det är synd att bitterheten skiner igenom, och helt ärligt så kan jag inte annat än vara nöjd över det faktum att Finland placerade sig högre än Sverige ännu ett år. Här och var skymtar man åsikten att Sverige har en sorts specialrättighet till ESC, en rättighet som andra länder, i synnerhet inte Finland eller andra ”öststater” ska inkräkta på. Det är Sverige som borde få ordna ESC, det är Sverige som borde vinna, eller åtminstone få tillräckligt hög placering och uppskattning för sin status som långvarig schlagernation.

Serbiens Molitva, framförd av Marija Serifovic, var en värdig vinnare, och en av mina personliga efavoriter. Låten var bra, framförandet gav mig rysningar längs ryggraden och för andra året i rad har vi en vinnare som uppträtt med kläderna på. Att gnälla över grannlandsröster är i det här fallet aningen patetiskt när Serbiens bidrag samlade röster från hela Europa, och när det de facto är de nordiska länderna som enligt gammal god sed idkar allra ivrigast grannlandsröstande.