Archive for 14 maj, 2007

h1

flickboksfrossa

maj 14, 2007

Till mina litterära svagheter hör bland annat gamla flickböcker. Internatskoleskildringar, hästböcker i ”rätt” serier (tänk Jill, Soffi och gamla goda Britta och Silver), samt Ester Ringnér-Lundgrens alster. Fascinationen för de sistnämnda inleddes när jag var åtta och läste min första Lotta-bok. Böckerna om Lotta skrev Ringnér-Lundgren under pseudonymen Merri Vik, men vid sidan av denna mastodontserie skrev hon även en del andra flickböcker – de flesta under eget namn, men det finns även en serie om Nickan där hon använder sig av pseudonymen Lotta Vik. När jag var barn undrade jag alltid om Lotta och Merri Vik var systrar, eller om Lotta kantänka fanns på riktigt och var Merris dotter.

Fascinationen har av förklarliga skäl mattats en aning under årens lopp, i synnerhet efter att jag genom ett Lotta-maraton överdoserade en aning på författaren. Ändå kan jag inte hålla mig om jag hittar en billig bok av ester Ringnér-Lundgren som inte finns i min samling. Därav inhandlade jag Kaja och de nio elefanterna för ett par veckor sedan.

Kaja är som en deckarvariant av Lotta. likheterna är faktiskt slående, och häri ligger halva behållningen med boken. Andra halvan ligger i att läsa den som en skildring av sin tid, och varför inte också som en skildring av sin författare. Det är nämligen uppenbart att Ringnér-Lundgren har vissa favoritdetaljer och -teman som hon återkommer till. Kaja är likt Lotta bokens jagberättare och huvudperson, och berättandet sker i kåserande och underhållande ton. Både Kaja och Lotta delar en fascination för båtar och sjöliv, Kaja till den grad att hennes pappa är kapten. Är man bekant med både Kaja och Lotta sedan tidigare känns det som om Kaja fått utveckla en del sidor som inte passade in hos Lotta. Kaja gör inte bort sig stup i kvarten, däremot har hon en närmast blytonsk förmåga att ramla in i mysterier och skumma äventyr. Tänk Blytons Äventyrsböcker och modern som ständigt ber barnen hålla sig borta från farliga äventyr – ungefär så fungerar Kajas mor också, med den skillnaden att Kaja inte är lika äventyrslysten som Enid Blytons syskonpar.

Genom referenser till tidigare böcker i serien får läsaren veta att Kaja har just denna intressanta förmåga att halka på mysteriernas bananskal. Tidigare har hon löst mycterier i hemstadens miljö, men i den här boken reser Kaja och hennes syster på semester tillsammans med modern. Semesterresan går till ett lantligt beläget pensionat, även detta en detalj som genast för tankarna till Rönnvikens pensionat i Lottaböckerna. Hela idén med att bo på lantligt pensionat är lite fascinerande och känns verkligen som en fläkt från en annan tid. Vilken tonåring skulle idag frivilligt gå med på att spendera sommarlovets två sista veckor på ett pensionat bland en massa äldre människor?

Jag har full förståelse för att Kaja aldrig kom i närheten av Lottas popularitet. Det är lite småkul flickboksläsning, men mysteriet är inte överdrivet intressant, och Kaja kan inte väga upp det här genom Lottas humor och olycksalighet. Dessutom är det intressantare att läsa vardagsskildringarna i lottaböckerna eftersom de avslöjar så mycket om sin tillkomsttid. I Kaja kan man snarare ägna sig åt att studera medelklassens semestervanor under svenskt 1960-tal, samt livas upp vid de tillfällen Kaja och systern gör små tendenser till revolt mot de föreskrivna könsrollerna. Faktiskt tycker jag att de mer sentimentala och stillsamma böckerna om Kri är ett intressantare alternativ till Lotta.

Ester Ringnér-Lundgren: Kaja och de nio elefanterna. B. Wahlströms Bokindustri AB 1966, 143 sidor.