h1

Bokfemman vecka 18

maj 16, 2007

Jag har upptäckt Malins bokfemmor, och kan absolut inte motstå att delta. I väntan på veckans bokfemma tar jag mig an förrförra veckans. Temat för bokfemman vecka 18 var dåliga böcker – ”böcker man inte rekommenderar någon annan att läsa, böcker som kanske t.o.m. har förpassats från bokhyllan.”

Jag har gripit mig an uppgiften med stor iver, och t.o.m. letat upp mitt första anteckningshäfte för böcker för att gå tillbaka i historien (mycket intressant läsning, det var som att delvis återuppleva sitt eget liv). Resultatet ser ut så här:

  • Änglar och demoner av Dan Brown. Frågar ni mig räcker det gott och väl med Da Vinci-koden. Har man läst den behöver man inte läsa fler av samma författare. Änglar och demoner skrevs visserligen före Browns mastodontbästsäljare, men känns ändå som en total upprepning av Da Vinci-koden.
  • Elva minuter av Paulo Coelho. Den hyfsat lyckliga horan serverar färdigtuggade ”sanningar” om livet och kärleken. Inget utrymme för egna upptäckter.
  • Vad gör alla superokända människor hela dagarna? av Fredrik Lindström. Jag älskade både Världens dåligaste språk och uppföljaren Jordens smartaste ord, men den här novellsamlingen var bara oerhört ointressant, och besvikelsen var naturligtvis enorm eftersom jag hade såna förväntningar på Lindström.
  • En hotad kvinna av Lisa Scottoline. Sladdrig pocket som medföljde veckotidning. Minns faktiskt inte exakt varför jag tyckte den var så dålig, men boken gavs en endaste stjärna i bokhäftet, och jag minns att jag tyckte att den var seg, trots att den skulle föreställa en spänningsroman.
  • Neros bägare av Jan Mårtensson. Jag citerar ur bokhäftet, den 13 juli 2002: ”Absolut INTE en bok i min smak. Antikhandlare yrar runt med vackra damer och goda middagar. Hamnar i farofyllda situationer och tar sig ur dem på de mest osannolika sätt.” Varje gång jag ser raderna av Homan-deckare på biblioteket eller i bokhandeln blir jag stående i förundran. Hur kan det finnas en så här stor marknad för alla dessa böcker?

Bubblare som aldrig nådde listan: Vinterkrigets tid av Eeva Kilpi (misstänker att jag kanske skulle finna den mer givande och mindre seg vid omläsning idag, åtta år efter förra läsningen), Glöd av Kathryn Harris (se föregående) och De sista barnen i Schewenborn av Gudrun Pausewang (Inte alls dålig, men jag skulle inte rekommendera den till någon, var helt förstörd efter att jag läste denna nattsvart hopplösa atombombsskildring).

Annonser

One comment

  1. Håller med om att Elva minuter e värdelös! Däremot gillade jag Dan Browns. Inte var det en favoritbok, men den var spännande och det var just det jag ville läsa just då!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: