Archive for juni, 2007

h1

Ingen reashopping utan böcker

juni 29, 2007

Jag klarade av lite reashopping efter att ha avslutat arbetsveckan. Billiga grönsaker på torget – dock inte fullt så utkastningsbilliga som lördagen för ett par veckor sedan när jag anlände strax före stängningsdags och plötsligt kände det som om jag befann mig flera länder längre söderut. Trängsel, och försäljare som försöker överrösta varandra i sitt hojtande om förträffligheten hos varorna. Tydligen kan man vara så här sydländsk en sommarlördag på salutorget i Åbo.

Min reashopping i sommar verkar kunna sammanfattas som följer: basic t-shirts till normala priser och kläder man ändå inte kan använda just nu. I tisdags kom jag hem med en underbart röd jacka som helt klart är för varm att använda nu när den är alldeles ny och lockande. Jag kommer att älska den i höst när det börjar bli svalare, och det är kanske bra att ha lite trevliga saker att se fram emot även i höst. Idag fyndade jag strumpbyxor i bomulls- och ylleblandningar, tre reade par till priset av två. Som hittat, med tanke på att strumpbyxor är en bristvara i mitt klädskåp, i synnerhet som jag allt oftare använder kjol. Fast strumpbyxor i 50 % ylle är inget som kommer till användning just de här veckorna. Och sedan, bara för att inte vara så förutsägbart tråkig och bara köpa en massa bra-att-ha saker utmanade jag mig själv genom att köpa en svart skjortblus i en modell som jag förmodligen inte skulle ha bevärdigat med en provning för ett år sedan. Jag är ingen fashionista, men jag tror att det kallas pingvinärmar, det som detta plagg är utrustat med.

Anledningen till att jag över huvud taget begav mig in mot centrum efter jobbet var att jag ända sedan jag skrev gårdagens inlägg om Röda vita rosen har gått runt och tänkt att om den fortfarande finns kvar i realådan på Akademen så är det meningen att jag ska köpa den. Den fanns kvar, och var löjligt billig. Man skulle verkligen kunna tro att det finns en av högre makter utstakad bokköparväg i mitt liv, i synnerhet om man betänker dagens bokköp nummer två, Alison Smiths Döp alla djuren. Jag kände igen omslaget och baksidestexten (den senare på ett mer vagt sätt), eftersom jag har tittat på den under en tidigare bokrea. Den gången blev det inget köp, priset var för högt och böcker med undertiteln En sann historia är ofta oberäkneliga. Kan vara bra, kan också vara misär-/skandalfrossande, i värsta fall på haltande eller torftigt språk. Men om man kan köpa den i inbunden version för tre euro är det nog meningen att man ska ge den en chans.

Annonser
h1

dagens ord

juni 29, 2007

Last.fm pratar mycket överraskande plötsligt svenska med mig, efter alla dessa år av engelsk kommunikation. Jag måste fundera över om jag tycker om uttrycket 227 låtar skrobblade på Last.fm. Däremot vet jag redan nu att jag inte känner mig bekväm med ord som användartaggar och taggmoln. Speciellt taggmoln känns som om det skulle säga mot sig själv. Och varför känns det inte bra att shoutbox plötsligt blivit sista skriket? fast det är ändå bättre än shoutboxen på min användarsida som plötsligt heter hojtlåda. Hojtlåda skulle kunna bli dagens ord bara för att det känns så fånigt.
Mer ord: Jag blir nästan lite rörd av att någon hittat till min blogg genom att googla på vackra ord om läsning.

h1

Bättre sent än aldrig

juni 28, 2007

I höstas läste jag en väldigt trevlig roman, som jag hade för avsikt att blogga om. Hur det nu kom sig så bloggade jag aldrig om den, trots att den har väntat så troget. Det fina med att bloggandet sker nu, och inte då, är att bloggposten hamnar här i min trevliga wordpresshostade blogg, och inte i min fula, osmidiga och nästan onavigeringsbara första blogg. Det mindre fina är att jag inte längre har kvar den där första känslan av boken och att jag med säkerhet har glömt en massa detaljer.

Jag tänker ändå skriva om den – dels för att jag tycker att den skulle göra sig utmärkt som sommarläsning, dels för att jag lovat lämna över boken i nästa läsares händer imorgon, en läsare som jag genom mitt positiva pratande om boken lyckats inspirera till läsning av den samma.

Boken jag har försummat att skriva om allt för länge är Mariette Glodecks debutroman Röda vita rosen. Ursprungligen fastnade jag för den för att omslaget var så snyggt (pocketutgåvans omslag är helt okej, men inte sådär superfint som originalets). När jag sedan öppnade boken och började läsa upptäckte jag att även insidan var mycket tilltalande.

Röda vita rosen är underhållning i min smak. Texten är både lättillgänglig och välskriven, handlingen är inte för förutsägbar, och dessutom är berättelsen kryddad med intressanta detaljer. Jag gillar det faktum att handlingen primärt utspelar sig i ett slutet sällskap, under midsommarfirandet på en skärgårdsö utan kontakt med omvärlden. Händelserna på skärgårdsön är alla mer eller mindre kopplade till kompisgängets tidigare gemensamma eller ensamma upplevelser. När kompisarna delar upp sig i två lag och återupplivar barndomens lek med samma namn som romanen leder det här till att allt det som sjuder under ytan börjar röra på sig ännu mer, och pyser över.

Det här är inte en roman som ställer de stora existentiella frågorna, däremot är det en sklickligt berättad och medryckande historia. En historia om karaktärer som stundtals visar upp mycket osympatiska sidor. I mångt och mycket handlar Röda vita rosen om hur illa vänner kan göra varandra, både medvetet och omedvetet, och om hur svårt det kan vara att göra sig fri från sina tidiga roller när man återvänder till samma gamla vanliga gäng.

En mycket charmig detalj är de låttextcitat som inleder varje kapitel, och som visar sig utgöra mer än enbart kapitelinledningar. Mer om låtarna kan man läsa på romanens hemsida – jo, den har faktiskt en sådan! – där man också kan läsa om författaren, skrivprocessen och mycket mer. Det märks att Mariette Glodeck jobbar inom reklambranschen, om inte förr så när man klickar in sig på sidan. Den är snygg på det där genomtänkta sättet, utan en massa onödiga flashanimationer.

(Och nu när jag har skrivit allt det här känns det som om jag egentligen skulle vilja läsa om boken, typ nu genast.)

Mariette Glodeck: Röda vita rosen. Norstedts 2005, 414 sidor. ISBN:9113014889

h1

Systrar i jeans – fjärde sommaren

juni 25, 2007

Här är min läsning för ett par helger sedan, när biografiläsandet var avslutat och jag inte alls kände för att återgå till mastiga Ficktjuven. Istället drogs mina blickar till högen med recensionsböcker, trots att jag under träffen med recensionsgruppen jämfört denna med en påse godis – man vet att det inte fyller någon annan funktion än trevligheter för stunden, och efteråt undrar man om det där faktiskt var nödvändigt, i synnerhet om mängden blev stor.

Jämförelsen var kanske lite orättvis. Systrar i jeans ska tas för vad de är – lättläst tonårsunderhållning som vid närmare eftertanke hade kunnat vara mycket sämre. Okej, det är rätt färdigtuggat, men inte i lika alarmerande hög grad som Paulo Coelho, och ännu en skillnad mellan böckerna är att jeanstjejerna är rätt söta. Det slår mig dessutom under läsningens gång att böckerna är oväntat frispråkiga på det sexuella planet, vilket ruskar om en del av mina USA-fördomar.

Jag kan vidare erkänna att jag inte är någon novis på Systrar i jeans-planet – jag har läst alla de tre tidigare böckerna, lite som guilty pleasures, som för-stunden-litteratur. För hur jag än grubblar och rotar i minnets vrår kan jag inte komma ihåg vare sig omslagsfärg eller handling för den föregående boken.

Konceptet är sig likt från de tidigare böckerna: Fyra tätt sammansvetsade tjejkompisar spenderar sommaren åtskilda rent geografiskt. På ett mentalt plan sammanhålls de av sitt systerskap, vilket manifesteras av ett par jeans laddade med lätt övernaturliga gåvor. Originaltiteln The Sisterhood of the Travelling Pants är faktiskt betydligt mer talande än den svenska översättningen, för jeansen skickas kors och tvärs över den amerikanska kontinenten och även till Europa.

Det som får Systrar i jeans – fjärde sommaren att skilja ur en aning från sina föregångare är det faktum att tjejerna är mitt uppe i stå-på-egna-ben-processen. Under året som har gått sedan förra sommaren har de flyttat hemifrån, i olika riktningar, för att gå på college och allt vad man gör i den där åldern. Jag gillar det här nya elementet av vingliga ben, jag gillar att läsa om hur man förändras när man ska bli självständig, hur livet knölar till sig innan det lägger sig på rätt plats. Det ligger så pass nära i tiden att jag fortfarande kan identifiera mig till vissa delar.

Det är lite väl luftigt, lättläst och stundvis förutsägbart för att utgöra ett ordentligt bollplank för identifikation, men som skönt slapp helgläsning fungerar det utmärkt.

Ann Brashares: Ssytrar i jeans: Fjärde sommaren. Bonnier Carlsen 2007, 499 sidor. ISBN: 9789163841972.

h1

Moment 22

juni 19, 2007

Alternativt: Dagens i-landsproblem.

Hemma på landsbygden kan man aldrig spontanhandla från glassbilen eftersom det är så långt att gå att man måste starta lite före man hör det magiska ljudet. Allraminst måste man när man hör det magiska/enerverande ljudet ligga i startgroparna, färdig att slänga sig på dörren och störta iväg. Annars står man snopet där utan glass.

Numera bor jag ju i stan, och tycker därför att man naturligtvis kan vara lite härligt spontan och strunta i att kolla rutter och tider på hemsidan, bara gå ut när man hör det bekanta ljudet. För glassbilen stannar ju på andra sidan gatan. Så jag sitter i godan ro och editerar bilder när jag hör en melodi som påminner mig om att jag nog behöver lite vaniljgräddglass med pecannötter och kinuskisås. Greppar plånbok och nycklar och traskar iväg.  Och traskar. För likt förra gången glömde jag att jag numera bor i ett mycket tätt bebyggt område med många lukrativa stopp för glassbilen. Signalen ljuder förföriskt över nejden, studsar mellan husväggarna och hörs långa vägar. Vilset irrar jag alltså omkring i jakt på det ljusblåa fordonet. Två gånger till hör jag det kalla på mig, innan jag går hem igen, uppför trapporna, till datorn för att kolla när bileländet egentligen borde stanna på andra sidan gatan. Ungefär samtidigt som signalen ljuder för fjärde gången hittar jag informationen, och traskar ner igen, för att faktiskt hittaglassbilen där jag letade efter den första gången.

Jag motionerar i alla fall innan jag äter glass, oavsett om jag vill det eller inte.

h1

Årets biografi

juni 18, 2007

Boel Westins Tove Jansson-biografi måste vara den av mig mest ombloggade boken någonsin, och då har jag inte ens ägnat den en ordentlig bloggtext än – men den kommer nu. Jag vet att det finns folk som vill åt den här boken, och ska alltså lämna den ifrån mig snart.

Tove Jansson – Ord, bild liv är godis för alla som är ens lite intresserade av Janssons författar- eller konstnärsskap. Boel Westin har under arbetet med sin doktorsavhandling Familjen i dalen vunnit Tove Janssons förtroende, vilket bland annat ledde till många personliga samtal samt ensamrätt (bland forskare) till Janssons privata arkiv. Detta arkiv var enligt Westin mycket välordnat och innehållsrikt – med andra ord kan man anta att det är en dröm för forskare.

En del av arkivets innehåll, samt material från många andra håll, blev smakligt förpackat och förmedlat på nära 600 sidor, inklusive litteraturförteckning. Jag läste och läste och var alldeles fascinerad. Jag identifierade mig med Tove – det tror jag är oundvikligt under den här läsningen. Jag kom på mig själv med att undra vad jag själv avslöjar om mitt liv i mina egna privata antekningar, och tänkte att det nog är tur att jag inte har ett internationellt rykte att tänka på eftersom mina icke-arkiverade skrifter inte alltid är så genomtänkta.

Även om jag har läst ett antal böcker och texter om och av Tove Jansson finns det en hel del nytt och nygammalt att upptäcka. Westin har gått kronologiskt till väga, och med avstamp i den Hammarsten-Janssonska släkthistorien tar hon läsaren genom Toves liv och skapande.

Litteraturvetare som jag är tycker jag att analyserna av Janssons texter hör till de mest njutbara bitarna. På ett tåg mellan Åbo och Tammerfors sitter jag saligt fascinerad och läser om likheterna mellan Toves Farlig midsommar och Shakespeares En midsommarnattsdröm och känner att jag måste läsa om dem båda två, snart. Likaså är det mycket intressant att läsa om privatlivet och umgängeskretsen, och hur dessa satte sina spår i Toves konstnärliga och litterära skapande.

I finlandssvenska medier har biografin så långt jag har följt med fått mycket positiv kritik. Husis recensent invände en aning mot att Tove Jansson framställs i så övervägande positiva ordalag, och menar att även hon måste ha haft sina mindre underbara sidor som det hade varit intressant att läsa om. Birgitta Ulfsson recenserade biografin i Radio Vega, och undrade varför den måste vara så tråkig, ”som om en hemul skrivit en biografi över en snusmumrik”. (Är det bara i finlandssvenskt kulturliv man självklart kan dra till med en sådan metafor och precis som man tänkt sig få folk att förstå exakt vad man menar?)

Jag håller med om att Tove Jansson blivit lite av en oantastlig nationalikon, men kan förlåta Westin för att hon förmodligen ytterligare bidragit till detta fenomen. Jag menar, det är trots allt Tove Jansson, och jag har beundrat henne sedan jag lärde mig läsa och upptäckte muminserierna. Den tråkighet som Ulfsson hittade i biografin hittar däremot inte jag – men så är jag kanske mer av en hemul än jag vill erkänna.

Om ni bara ska läsa en biografi de närmaste åren, och om ni någonsin läst en muminbok eller har ens ett litet intresse för bild- och textskapande: Läs Tove Jansson – Ord, bild liv. Och jag nästan garanterar att ni kommer att finkamma biblioteket på jakt efter janssonsk litteratur att läsa (om) efteråt.

Boel Westin: Tove Jansson – ord, bild, liv. Schildts 2007, 596 sidor. ISBN: 9789515016720 (Albert Bonniers förlag, ISBN: 9100113255)

h1

semesterläsning versus tåglitteratur

juni 16, 2007

I bokhorornas hängmatteserie skriver Johanna L om semesterläsning – ska den vara lätt eller tung, sådär i litterärt hänseende (att pocketarna är än populärare än vanligt när det ska packas semesterbagage tar jag som en självklarhet).

Som jag tidigare har skrivit är jag ännu inte så van med fenomenet semester, men har ljuva minnen av sommarlovens tidvis rätt ambitioösa läsprojekt. Jag tror dock att en viss förändring inträdde när jag började studera litteraturvetenskap och hade en massa obligatorisk skönlitterär läsning under läsåret. När soimmaren kom var det så skönt att få frossa i självvald läsning. Just i denna stund jagar jag lättlästa böcker, som ändå bör ha viss substans i innehållet. Dock jobbar jag fortfarande, vad jag kallar min semester kommer att infalla i augusti.

Jag tänkte ändå ta upp ett relaterat fenomen: Tågläsning. Vad läser ni helst på tåg? Själv spenderar jag i allmänhet ungefär 2×5 timmar sittande i tåg varje månad, och har så gjort de senaste åren. Anser mig därmed ha en viss erfarenhet av fenomenet tågläsning. Hamlet på överfullt trettondagståg var ingen hit, t.ex. Det ultimata är egentligen en lite mer omfattande bok, gärna av det slag som blivit liggande hemma, som man börjat på och inte riktigt kommer vidare i, trots att den inte direkt är dålig. Jag blir frustrerad av att läsa långsamt, av att hålla på med samma bok allt för länge. Min vardagsläsning är dessvärre ofta ganska snuttifierad, och därför kan det vara svårt att ta sig in i vissa böcker, eftersom de kräver lite mer sammanhållen lästid. Det är här tågresorna kommer in i bilden. I bästa fall reser man med hyfsat lugna tåg och är inte allt för sömnig. Vid de tillfällena kan man riktigt gotta ner sig i läsningen, och likt undertecknad missa att tågbytet skulle ha skett för en station sedan…

Jag har faktiskt redan planerat läsningen inför onsdagens tågresa: Sarah Waters Ficktjuven som jag börjat läsa för över en månad sedan. Läshistorien är lite tragisk – det hela framskred i trampa-vatten-fart, och när Tove Jansson-biografin kom i min väg hamnade Ficktjuven i pausläge. Jag är dock inte helt beredd att ge upp ännu, och kom därför på den lysande idén att packa ner den på onsdag. Tåg Åbo-Österbotten tur och retur kan utföra mirakel. Och om inte det hjälper tror jag att jag lämnar tillbaka boken halvläst.