h1

Bokfemman vecka 23

juni 6, 2007

Jag har halkat efter lite vad gäller bokfemman de senaste veckorna. Fast bokfemman vecka 23 är genomsympatisk och måste prioriteras över de två obesvarade. Malin med bokfemman skriver om sin egen läsning och omläsning av dikterna i Kärlek och uppror, och även jag sällar mig till hyllningskören när det gäller den här boken. Det var i och med den här som mitt lyrikintresse tog form. Väcktes gjorde det redan i barndomen, tror jag, även om det då mest handlade om sångtexter och kända diktrader som citerades vid olika tillfällen. I högstadiet höll vi på med ett diktprojekt i skolan, vi använde oss bland annat av Kärlek och uppror och jag blev överförtjust i boken. köpte den senare, och har bläddrat och läst i den många, många gånger. Mitt exemplar är gulnat, tummat, hundörat och kommenterat – en ytterst välanvänd bok, även om jag aldrig läst den från pärm till pärm.

Och om jag nu enligt uppmaningen ska räkna upp mina fem favoritpoeter, gärna i kombination med favoritdikten, ser listan ut så här:

  • Karin Boye. För att jag tog henne till mitt hjärta som känslostormig tonåring, och för att jag läste om en del av hennes dikter senast i våras och fortfarande blev tagen – fast på ett annat sätt – av hur bra de var, av hur mycket de rymde. Jag tror att Ja visst gör det ont fortfarande är favoriten, efter alla dessa år.
  • Dan Andersson.  Ack, vilken besvikelse det var att inse att Hootenanny Singers i sig inte var så fantastiskt bra, utan att det var när de sjöng Dan Anderssons visor som de lyste med den stora glansen. Hootenanny Singers tolkningar fascinerade mina elvaåriga öron, numera lyssnar jag oftare på Sofia Karlssons tolkningar av visorna, säreget vackra och skira. Favorit i visform: Avskedssång till finnmarksskalden broder Joachim.
  • Edith Södergran kan jag fortfarande deklamera utantill efter att ha läst Framtidens skugga inför hela skolan när jag var femton. Ändå var det fem år senare jag upptäckte henne på riktigt. Läste igenom hennes samlade dikter på en helg, och antecknade favoritstrofer på väggen, i blyerts. Störst avtryck har nog Dagen svalnar… gjort, strofer ur den dyker upp i mitt huvud av sig själv.
  • Nils Ferlin. För att jag under en vandring i Stockholm, på väg till flygbussen, stannat upp invid hans staty, och spontant, simultant med mamma, börjat recitera du har tappat ditt ord och din papperslapp. Genom den kom vi också, efter lite gemensamt funderande över slutraderna. Favoriten är ändå Innan ditt rike blev kartlagt.
  • Sonja Åkesson, för att hon är så opoetisk, om man med poetisk tänker sig något vackert och romatiskt, något skirt och välljudande. För att hennes dikter är så råa och roliga, så obehagliga och för att de träffar mitt i de ömma punkterna. Favorit? Skulden, kanske.

Bubblare, som inte rymdes med på listan. Poeter jag gärna skulle läsa mer av, poeter som lämnat ett avtryck: Pär Lagerkvist (Hur klassiskt det än är blir jag nästan tårögd av Det är vackrast när det skymmer), Werner Aspenström, Bo Setterlind, Harriet Löwenhjelm, Erik Lindegren (Jag säger bara: Arioso), Bo Bergman (för Melodi och för Flickan under nymånen) … Listan kan göras lång. Jag borde läsa mer lyrik.

Annonser

One comment

  1. Härligt att det är fler som brinner för ”Kärlek o uppror”. Den har verkligen en egen liten plats i mitt hjärta.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: