h1

Systrar i jeans – fjärde sommaren

juni 25, 2007

Här är min läsning för ett par helger sedan, när biografiläsandet var avslutat och jag inte alls kände för att återgå till mastiga Ficktjuven. Istället drogs mina blickar till högen med recensionsböcker, trots att jag under träffen med recensionsgruppen jämfört denna med en påse godis – man vet att det inte fyller någon annan funktion än trevligheter för stunden, och efteråt undrar man om det där faktiskt var nödvändigt, i synnerhet om mängden blev stor.

Jämförelsen var kanske lite orättvis. Systrar i jeans ska tas för vad de är – lättläst tonårsunderhållning som vid närmare eftertanke hade kunnat vara mycket sämre. Okej, det är rätt färdigtuggat, men inte i lika alarmerande hög grad som Paulo Coelho, och ännu en skillnad mellan böckerna är att jeanstjejerna är rätt söta. Det slår mig dessutom under läsningens gång att böckerna är oväntat frispråkiga på det sexuella planet, vilket ruskar om en del av mina USA-fördomar.

Jag kan vidare erkänna att jag inte är någon novis på Systrar i jeans-planet – jag har läst alla de tre tidigare böckerna, lite som guilty pleasures, som för-stunden-litteratur. För hur jag än grubblar och rotar i minnets vrår kan jag inte komma ihåg vare sig omslagsfärg eller handling för den föregående boken.

Konceptet är sig likt från de tidigare böckerna: Fyra tätt sammansvetsade tjejkompisar spenderar sommaren åtskilda rent geografiskt. På ett mentalt plan sammanhålls de av sitt systerskap, vilket manifesteras av ett par jeans laddade med lätt övernaturliga gåvor. Originaltiteln The Sisterhood of the Travelling Pants är faktiskt betydligt mer talande än den svenska översättningen, för jeansen skickas kors och tvärs över den amerikanska kontinenten och även till Europa.

Det som får Systrar i jeans – fjärde sommaren att skilja ur en aning från sina föregångare är det faktum att tjejerna är mitt uppe i stå-på-egna-ben-processen. Under året som har gått sedan förra sommaren har de flyttat hemifrån, i olika riktningar, för att gå på college och allt vad man gör i den där åldern. Jag gillar det här nya elementet av vingliga ben, jag gillar att läsa om hur man förändras när man ska bli självständig, hur livet knölar till sig innan det lägger sig på rätt plats. Det ligger så pass nära i tiden att jag fortfarande kan identifiera mig till vissa delar.

Det är lite väl luftigt, lättläst och stundvis förutsägbart för att utgöra ett ordentligt bollplank för identifikation, men som skönt slapp helgläsning fungerar det utmärkt.

Ann Brashares: Ssytrar i jeans: Fjärde sommaren. Bonnier Carlsen 2007, 499 sidor. ISBN: 9789163841972.

Annonser

One comment

  1. Någonting säger mig att den här historien gör sig bättre som film. Jag har faktiskt sett den, riktigt söt på sina håll. 🙂 Och som du säger, faktiskt rätt sexuellt frispråkig. Den blyga, pryda tjejen som blir förförd av en grek är ju måhända inte ett så fräscht grepp, men bättre det än att hon avger kyskhetslöfte eller något annat stereotypt amerikanskt.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: