h1

Bättre sent än aldrig

juni 28, 2007

I höstas läste jag en väldigt trevlig roman, som jag hade för avsikt att blogga om. Hur det nu kom sig så bloggade jag aldrig om den, trots att den har väntat så troget. Det fina med att bloggandet sker nu, och inte då, är att bloggposten hamnar här i min trevliga wordpresshostade blogg, och inte i min fula, osmidiga och nästan onavigeringsbara första blogg. Det mindre fina är att jag inte längre har kvar den där första känslan av boken och att jag med säkerhet har glömt en massa detaljer.

Jag tänker ändå skriva om den – dels för att jag tycker att den skulle göra sig utmärkt som sommarläsning, dels för att jag lovat lämna över boken i nästa läsares händer imorgon, en läsare som jag genom mitt positiva pratande om boken lyckats inspirera till läsning av den samma.

Boken jag har försummat att skriva om allt för länge är Mariette Glodecks debutroman Röda vita rosen. Ursprungligen fastnade jag för den för att omslaget var så snyggt (pocketutgåvans omslag är helt okej, men inte sådär superfint som originalets). När jag sedan öppnade boken och började läsa upptäckte jag att även insidan var mycket tilltalande.

Röda vita rosen är underhållning i min smak. Texten är både lättillgänglig och välskriven, handlingen är inte för förutsägbar, och dessutom är berättelsen kryddad med intressanta detaljer. Jag gillar det faktum att handlingen primärt utspelar sig i ett slutet sällskap, under midsommarfirandet på en skärgårdsö utan kontakt med omvärlden. Händelserna på skärgårdsön är alla mer eller mindre kopplade till kompisgängets tidigare gemensamma eller ensamma upplevelser. När kompisarna delar upp sig i två lag och återupplivar barndomens lek med samma namn som romanen leder det här till att allt det som sjuder under ytan börjar röra på sig ännu mer, och pyser över.

Det här är inte en roman som ställer de stora existentiella frågorna, däremot är det en sklickligt berättad och medryckande historia. En historia om karaktärer som stundtals visar upp mycket osympatiska sidor. I mångt och mycket handlar Röda vita rosen om hur illa vänner kan göra varandra, både medvetet och omedvetet, och om hur svårt det kan vara att göra sig fri från sina tidiga roller när man återvänder till samma gamla vanliga gäng.

En mycket charmig detalj är de låttextcitat som inleder varje kapitel, och som visar sig utgöra mer än enbart kapitelinledningar. Mer om låtarna kan man läsa på romanens hemsida – jo, den har faktiskt en sådan! – där man också kan läsa om författaren, skrivprocessen och mycket mer. Det märks att Mariette Glodeck jobbar inom reklambranschen, om inte förr så när man klickar in sig på sidan. Den är snygg på det där genomtänkta sättet, utan en massa onödiga flashanimationer.

(Och nu när jag har skrivit allt det här känns det som om jag egentligen skulle vilja läsa om boken, typ nu genast.)

Mariette Glodeck: Röda vita rosen. Norstedts 2005, 414 sidor. ISBN:9113014889

Annonser

One comment

  1. […] Maken. Mariette Glodeck (hon med Röda vita rosen, den där snygga och fascinerande boken, ni vet) tipsade om den för ett tag sedan, och jag blev så inspirerad. Dock fanns den inte på jobbet, […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: