h1

Dagens i-landsproblem

juli 24, 2007

Lånade hem Guilty Pleasures Rides Again från bibliotekets musikavdelning för ett tag sedan. Lyssnade igår kväll och idag efter jobbet, och det var inte riktigt vad jag väntade mig. Jag hade tänkt att det skulle vara guilty, ja, lite som en förstärkt version av att lyssna på Peter Jöback. Fast lika mycket hade jag tänkt att det trots allt skulle ge någon form av utdelning på pleasure-fronten också. Och det gjorde det inte – allt var bara jämntjockt, såsigt och oinspirerande. Jag hade tänkt mig något lättsmält som rinner in i öronen utan extra ansträngningar, något som är kul att lyssna på åtminstone en gång. Det säger en del att jag tyckte att Dolly Parton var skivans höjdare.

Det värsta är kanske tanken på att last.fm kommer att tro att jag verkligen gillar Hall & Oates, Gilbert O’Sullivan och Foreigner, alltså kommer den närmaste tidens musikrekommendationer också att se ut därefter. Det kommer att bli som den där veckan när jag lyssnade på Marie Fredrikssons senaste album, i hopp om lite nya coverfavoriter (icke!). Jag dras fortfarande med rekommendationer på Per Gessle, Gyllene Tider och Magnus Uggla.

Men okej, jag kan leva med att min musiksmak tydligen inte fixar soft rock från 70-talet. Vad värre är att det hela liksom färgade av sig på Josh Rouses Subtitulo som jag lyssnade på efteråt, och plötsligt kändes även den såsig, utslätad och oinspirerande. Till all lycka funkar Marit Bergman fortfarande, i synnerhet sedan jag har upptäckt att även debutalbumet 3.00 A.M. Serenades är riktigt njutbart.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: