h1

Den tredje lyckan, delrapport

augusti 21, 2007

Är det så här klichétätt för att boken baserar sig på ett tv-manus, för att det som syns i tv-rutan inte per automatik syns i texten och måste beskrivas i ord? Eller skulle det ha varit lika klichétätt även om boken bara hade varit bok i evig tid?

Deras ögon möttes, och båda visste med ens att de trots allt som gjorde ont var av samma ull och som skapta för att bli vänner. (sid. 52)

Och just som denna gemenskap var som djupast, lutade sig Maria fram och lade ännu ett vedträ på elden. Det sprakade till, och i det varma brasskenet lyste hennes ansikte med en sällsam inre glöd. Stolt, sensuell och sårbar och helt omedveten om sin utstrålning, vände hon sig mot Thomas och log. Och Thomas såg en kvinna där han hittills bara lagt märke till ett barn. (sid. 58)

Men förstår ni, det var inte det här jag hade väntat mig av min omläsning!

Däremot, fascinerande: Jag läste det här första gången när jag var sisådär tio-elva år, och jag måste ju ha fått något ut av det eftersom jag läste ut boken. Vad som är ännu mer fascinerande är att tv-serien sändes år 1983 och 1989, vilket betyder att jag måste ha varit åtta år när jag såg den. Jag kommer fortfarande ihåg att jag har sett den, och att den var intressant, men lite svårbegriplig. Kan tro det, för en åttaåring.

Annonser

4 kommentarer

  1. Halloj! Din skjorta var ju fantastisk! Väldigt bra påtänkt med rynkning under bysten, och puffärmarna!!! De var ju som en dröm!! (märks det att jag är förälskad i puffärmar??:)
    Hoppas allt e bra med dig!
    S


  2. DET ÄR SÅ DEN HETER! Av någon anledning har jag gått omkring och funderat på den här tv-serien under sommaren, men inte kunnat komma på vad den heter. Ja såg den också när jag var mycket ung, och läste boken i samma veva (tror jag), och jag kommer också ihåg att jag inte riktigt begrep allting. Mest kommer jag ihåg den där *gigantiska* geléråttan. Wow.


  3. Jag tror den är så jobbig för att den är skriven av en mycket märklig kvinna. Kan inte läsa de där utdragen utan att tänka på hennes läskiga idéer om kvinnor och män. ”Sårbar och sensuell”, det är Ahrnes idealkvinna det.


  4. […] passade extra bra eftersom det visade sig att jag hade ett exemplar i bokhyllan. Så jag läste, mellanrapporterade, och läste vidare. Och läsningen var inte riktigt vad jag hade väntat […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: