Archive for 25 augusti, 2007

h1

Bokfemman vecka 31

augusti 25, 2007

Bokfemman är ju en så himla trevlig idé, synd bara att jag är lite dålig på att hänga med. Jag passar på att gräva upp en något föråldrad bokfemma, eftersom den tilltalade mig alldeles för mycket för att glömmas bort. Det handlar alltså om den tre veckor gamla utmaningen med Astrid Lindgren-tema. Uppgift: Lista fem Astrid Lindgren-favoriter.

Vi vet ju alla att Asrid var en fantastisk författare på de flesta sätt, och allt det där. Jag gillar i princip allt hon har skrivit, och hennes böcker har varit en viktig del av även min barndom. Trots allt har jag försökt välja ut fem böcker som  glimmar lite extra.

  • Ronja Rövardotter. Jag läste om den senast i höstas, och fascinerades av att man kan läsa den så många gånger och ur så många synvinklar. Som barn läste jag den som ett spänande äventyr med skrämmande och roliga övernaturlig varelser. Numera läser jag den snarare som en relationsberättelse som griper mig på djupet.
  • Bröderna Lejonhjärta. För att den är vacker, rörande och mycket viktig, för att den likt Ronja Rövardotter går att läsa i olika åldrar och med olika tolkningar.
  • Madicken och Junibackens Pims. Jag läste den här i fem-sexårsåldern, när jag nyligen tillägnat mig förmågan att läsa större mängder text. Den gjorde ett outplånligt intryck på mig. Madicken hör till mina favoriter bland Astrids litterära barn. Som barn kunde jag till viss del identifiera mig med henne, hennes sätt att fundera, hennes engagemang i saker och ting och hennes livliga fantasi. Dessutom fascineras jag av hela miljön, klasskillnaderna som syns och till viss del problematiseras, mycket mer i den här boken än i Madicken som skrevs hela 16 år tidigare.
  • Mio, min Mio, som jag egentligen upptäckte först sedan jag lämnat barndomen. Visst läste jag den som barn, men det var först som vuxen som jag upptäckte det fantastiska i den. Det är sagotemat som tilltalar mig allra mest, referenserna till folksagan och överlag tron på sagans makt och kraft som lyser så starkt genom hela boken.
  • Sagorna. Okej, nu fuskar jag lite, för det är nämligen novellsamlingarna Sunnanäng och Nils-Karlsson Pyssling som jag vill åt, och de ingår ju båda i denna samlingsvolym som jag fick av mina föräldrar när jag var fem år. Jag har läst den om och om igen, delvis älskat sönder den, och till min sorg är den numera försvunnen. Sagorna i Sunnanäng var lite väl avancerade för en femåring, däremot tog jag genast till mig berättelserna i Nils-Karlsson Pyssling. Berättelsen om dockan som växte upp från ett frö och kunde prata, prinsessan som inte ville leka, Lustig-gök som aldrig visade sig för vuxna… Sedan växte jag i Sunnanäng-sagorna som var vackra, vemodiga och lite hemska. Jag minns fortfarande hur lurad, upprörd och sviken jag kände mig när jag i gymnasiet läste Vivi Edströms Astrid Lindgren och sagans makt, där hon förklarar att läsaren naturligtvis förstår att barnen i titelnovellen förstås aldrig kommer till ett jordiskt paradis, utan att de dör i sin snödriva.
h1

Silverörnen rider ut stormen

augusti 25, 2007

Den här boken köpte jag för inte så länge sedan, och läste faktiskt ut den ganska omgående efter köpet. Primrose Cumming är ett namn som fortfarande omges av ett litet skimmer i mina ögon eftersom jag som barn var så oerhört förtjust i hennes Långritt mot äventyret och läste den flera gånger.

Silverörnen rider ut stormen är den andra boken om Silverörnens ridskola, som drivs av två unga flickor med ett sedvanligt enormt hästintresse. Boken utspelar sig vid andra världskrigets utbrott, och mycket av handlingen kretsar just kring krigets konsekvenser för vardagen. Det här är ett tema som jag känner igen från otaliga engelska böcker, dock inte från just hästboksgenren. Överlag tycker jag att hästböcker ofta är förvånansvärt tidlösa, i synnerhet om man jämför dem med andra typer av vardagsskildringar. Eftersom böckernas hästflickor i allmänhet enbart ägnar sig åt just hästar, och inte visar något större intresse för vare sig mode, politik eller musik har jag under barndomen gladeligen konsumerat hästböcker skrivna på 1950-talet utan att reagera på att de känns gammaldags.

I fallet med Silverörnen rider ut stormen är tidsangivelsen däremot mycket tydlig, och det är också av naturliga skäl viktigt att klargöra vilken tid boken utspelar sig under. Krigsutbrottet leder bland annat till att Silverörnens ridskola riskerar att förlora en del av sina hästar till armén. Vad som är än mer intressant är diskussionerna som förs kring ridskolans vara eller icke vara i krigstid. Ridskolan grundades i föregående bok av Mary, vars äldre syster Josephine är tävlingsryttare med internationell karaktär. När nu kriget bryter ut återvänder Josephine hem för att ägna sig åt beredskapsarbete och göra nytta för fosterlandet. Josephine förebrår Mary och hennes kompanjon Virginia för ridskoleverksamheten, och menar att de istället borde ägna sig åt att göra nytta. Hon hävdar att ridlektioner är en onödig lyx som man måste avså ifrån i dessa kritiska tider. Josephines ivrande för nyttigt arbete skildras nästan i parodisk stil, det blir tidigt väldigt uppenbart för läsaren att det här är en vurm som hon borde befrias från. Kriget innebär också en del extra kunder för Silverörnen, dels flickor från en evakuerad skola, dels militärfruar som stationerats i trakterna tillsammans med sina män.

Överlag tilltalas jag fortfarande av Primrose Cummings småhumoristiska berättarstil, och krigsaspekten gör onekligen berättelsen intressantare. Boken känns också som en mycket engelsk hästbok – här tänker jag exempelvis på landskapsskildringarna och de eviga jaktritterna. Jag hittar också en hel del likheter med i första hand Joanna Cannans Jane och ponnystallet, som även den handlar om en ung flicka som startar en egen ridskola. Det här med ridskolegrundande verkar vara ganska vanligt i engelska hästböcker, betydligt vanligare än i de svenska. Jag har en känsla av att man i de svenska hästböckerna hade en större respekt för ridskoleverksamheten, man överlät den till de vuxna och instruktörsutbildade och ägnade sig istället åt annat – hästklubbar och ridskolehäng.

Primrose Cumming: Silverörnen rider ut stormen. Bonniers 1959. Originaltitel: Silver Eagle Carries on, översättning av Astrid Borger.