Man blir så ledsen. Och arg!

Min blogg speglas via rss-flödet även till Kyrkpressens sidor. Häromdagen fick jag lite kommentarer från det hållet, och när jag loggade in för att besvara dem passade jag samtidigt på att surfa runt och se vad som diskuterades. Igår blev jag ledsen, och lite mörkrädd. Idag blir jag arg.

På tio-i-topp-listan dominerar mer eller mindre hetsiga diskussioner kring lärofrågor, och väljer man att studera blogginläggen med kommentarer närmare kan man bli sittande länge, allt mer illa berörd. Det hela påminner starkt om tidningens insändarsidor, med den skillnaden att det hela blir ännu grövre på nätet.

Finns det faktiskt inte viktigare saker att prata om än de till synes eviga detaljdiskussionerna? Kunde inte dessa debattörer ägna sig åt att fundera över Finlands utlänningsverk, för att åtminstone visa lite god vilja när det gäller att se människorna som far illa, inte bara på pappret eller i teorin, utan här och nu? Skulle det inte vara på sin plats att Mikaels församling i Åbo fick lite positiva omnämnanden för att de skyddat utvisningshotade Naze Agai, och för att de fortsätter att kämpa för hennes fall? Jag tycker åtminstone att det är hoppingivande att det finns en församling som har haft civilkurage nog att ta tag i situationen. Det ger mig hopp om kristenhetens framtid!

Hbl skriver i sin nätupplaga att biskop Gustav Björkstrand stöder den kamp Mikales församling har satt igång. Det hedrar honom. Men inte ens en biskop får till stånd underverk på egen hand. Hur är det med stiftets övriga kyrkligt aktiva, exempelvis de som hörs och syns mest? Är det kanske dags att vakna upp och kliva ut ur lärodebattens instängda garderob en stund?

Det är andra gången på inte allt för många månader som Utlänningsverket fattar beslut som i allmänhetens ögon ter sig upprörande och obegripliga. Kanske det inte längre handlar om olycksfall i arbetet, kanske vi behöver lite höjda röster kring de här frågorna? Kanske Borgå stifts kyrkligt aktiva skulle kunna gräva ner de sedvanliga krigsyxorna en stund och ägna sig åt det här istället? Så att det inte bara blir tomma ord det här med att kyrkan ska engagera sig mer i samhällsfrågorna.

Fast vad vet jag. Jag är väl en sån där förfärlig liberal människa utan vett att inse faran med att se bortom bibeltolkningarna. Nu har jag sagt mitt, varsågod och kasta era stenar.

Annons