h1

Majas morsas kompis sambo

september 7, 2007

Jag läste om den här boken på Dagens bok, och antecknade den omgående i anteckningsboken för titlar på böcker jag vill läsa. Tyvärr fanns den inte på något av biblioteken i studiestaden, och jag hann nästan glömma bort den innan jag råkade hitta den i nyhetshyllan på födelseortens bibliotek. Hem och läsa med andra ord.

Jag brukar ju normalt tycka att novellsamlingar mår bra av att läsas med viss pausering mellan varje novell, så att man håller dem åtskilda och ger dem lite tid att sjunka in. Fast Majas morsas kompis sambo får mig att bli lite osäker på om det här är en princip som man alltid ska hålla sig till. Novellerna är tätt knutna till varandra, alla handlar om personer i samma gymnasieskola, och huvudpersonen i en novell återkommer som bifigur i en eller flera andra. Det här är ett grepp jag uppskattar, lite som intertextualitet inom samma pärmar. Genom länkarna mellan de olika personerna påminner Kieris novellsamling om Ann-Luise Bertells Tro, hopp och pizza. Men medan Bertells samling lästes ojämnt utspridd under flera månder, och ändå fungerade utnärkt, känns det som som jag skulle ha låtit för lång tid förflyta mellan Kieris noveller, trots att alla lästes inom två-tre veckor. När jag läste de sista ovellerna kände jag ett litet sug efter att börja om igen – inte för att jag drabbades av separationsångest eller abstinens, utan för att kolla upp hur det hela egentligen hängde ihop, hur det var med referenserna bakåt till novellsamlingens början.

Och jag tror att det är här jag har min invändning mot Majas morsas kompis sambo. För trots att Kieri skriver bra som alltid känns det som om  novellerna som individuella delar får stå tillbaka lite för det faktum att de ska passa ihop som helhet, vilket gör att de enskilda delarna inte får avslöja för mycket. Citatet från en av mina favoritlåtar i början av boken, och de återkommande referenserna till filmen som inspirerats av artisten får mig att undra om det kanske är så att Kieri har tänkt skapa en liknande helhet som den Paul Thomas Anderson skapar i Magnolia. Vackert så, fast jag känner mig ändå snuvad på en del av njutningen med att läsa noveller – den avslutade och komprimerade berättelsen som står på egna ben.

Katarina Kieri: Majas morsas kompis sambo och andra noveller. Rabén & Sjögren 2007, 143 sidor. ISBN: 9789129667912

Annonser

3 kommentarer

  1. Jag var hemma (alltså hos familjen, varifrån jag är utflyttad sedan ett antal år tillbaka) och plöjde syrrans nya böcker, däribland denna. Instämmer helt i din kritik, men måste också tillägga något om det oavslutade i dessa noveller. Jag hade svårt att greppa att novellerna – trots att de tillsammans bildade någon sorts sammanhang – alltid kändes oavslutade, mer som utkast till noveller. Kanske är det som du säger, att det inte går att avslöja mer för att de inte ska blanda sig med varandra, men jag blev lika snopen var gång…


  2. Jag vill bara säga att jag gillar din blogg och kommer att återvända!

    Ha det bra!
    Micke Sjömilla


  3. Tack för berömmet, Micke! Kul med nya läsare som ger sig till känna. 🙂



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: