Ur hjärnans skrymslen kommer ljuv musik

Jag går omkring hela kvällen med en textrad i huvudet, parad med en melodislinga. Jag vet att det är Lars Winnerbäck, men det var så ovanligt länge sedan jag lyssnade på hans musik, och på just den här låten, att jag till en början inte kan placera det fragment som envist återkommer i min hjärna. Så jag googlar (ack, denna lathet!), och sedan fascineras jag lite av människohjärnan.

Jag menar, här har jag cyklat hem efter dagens tyskalektion och känt att det är höst på allvar, trots solen, att det känns i luftens kyla. Och det som snurrar i huvudet är en textrad som i sin fortsättning handlar om hösten. Jag, som inte har tänbkt på dne här låten på… länge. Åh. Fina Winnerbäck! Härligt att bli påmind om hur höstig hans musik egentligen är.

   Det är sällsamt vackert, här kommer hösten igen.
Det är kallt som i stenhus, det doftar av regn.