h1

Kära föräldrar,

oktober 8, 2007

Härmed lovar jag att all min bitterhet gentemot er för att ingen av er var finskspråkig och kunde ha gett mig språket gratis i den späda barndomen (jämför med min snåriga väg kantad av blod, svett och tårar under tio år av min skoltid) för evigt är borta. Finska kunde jag ju lära mig på egen hand, trots allt. Jag fick något i dagens läge mycket mera åtråvärt: Två österbottniska dialekter.

Det fantastiska i dessa insåg jag än en gång under dagens tyskalektion. Ja, substantivens genus och allt det där, det visste jag ju redan, men det finns fascinerande nog också tyska uttryck som i genomsnittselevens öron låter konstiga, men som får mig att stanna till och inse att jo, sådär säger man ju på svenska också, i alla fall mina morföräldrar.

Jag vet, jag är språknörd på hobbybasis, men jag kan ändå inte låta bli att fascineras av hur olika språk kan hänga ihop så mycket, hur man bara behöver gräva lite för att hitta mängder av sammanbindande rötter. Det är nästan så att jag börjar ångra att jag inte studerade svenska medan tid var.

Annonser

One comment

  1. Ja det ÄR kul med språk!! Och att studera svenska också… 🙂 Jag är också jätteglad och tacksam över de dialekter jag fått med mig hemifrån. Verkligen! 🙂 Man är ju faktiskt tvåspråkig som dialekttalande också!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: