h1

weirdo-musik

oktober 17, 2007

Jag är något av en pavlovsk hund. Jag behöver bara läsa Creep i Patrik Dahlboms musikkolumn i dagens husis, och sedan sätter jag omedelbart igång att nynna I’m a weirdo innan jag är medveten om vad jag gör och varför. Efter det är steget inte långt till att närmast förprogrammerat starta datorn och leta upp Radiohead-mappen.

Det är lustigt med gammal periodarmusik, musik som man lyssnade på i absurt stora mängder under en förhållandevis kort period av livet. Man kommer tillbaka till den, och den känns så märkligt välbekant och främmande på samma gång. Man minns människor som hörde ihop med musiken, men som inte finns kvar på samma sätt i livet idag och just nu. Det är lite en annan tid, ett annat liv över det hela, för att travestera Leif G W Perssons deckartitel. Men musiken finns ju kvar, och den är i princip likadan, det är bara mitt lyssnande som har förändrats.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: