h1

Vind

oktober 28, 2007

Blåsten är inne på tredje dagen och börjar kännas episk. Kanske är det för att jag är ovan med det öppna landskapet som jag allt mer får känslan av att befinna mig alldeles i början av en roman. Det känns som om någon snart kommer att inleda berättelsen genom att referera till vinden, till hur den har farit fram över landskapet i tre dagar med oförminskad styrka, eller till hur vinden lade sig på den fjärde dagen. (Vilket jag inte vet något om, och dessutom tar jag tåget till andra trakter i eftermiddag.)

Vinden är så mycket mera närvarande här. Den omger mig hela tiden, får huset att
knäppa, knaka, viska och pipa.
Letar sig in genom väggarna, kyler mitt sovrum och får mig att krypa längre ner under
filtarna och ångra att jag inte behöll katten i sängen.
På kvällarna när jag kommer hem i mörkret och ställer mig med ansiktet rakt mot vinden känns det som att plötsligt vara i världens mitt med en kraftig vind som blåser rakt in i mig.

Annonser

One comment

  1. Jag sa ju det var mycket luft där! Men du beskriver det vackrare… (”Det kommer in massor med luft!”)



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: