Archive for oktober, 2007

h1

Kära föräldrar,

oktober 8, 2007

Härmed lovar jag att all min bitterhet gentemot er för att ingen av er var finskspråkig och kunde ha gett mig språket gratis i den späda barndomen (jämför med min snåriga väg kantad av blod, svett och tårar under tio år av min skoltid) för evigt är borta. Finska kunde jag ju lära mig på egen hand, trots allt. Jag fick något i dagens läge mycket mera åtråvärt: Två österbottniska dialekter.

Det fantastiska i dessa insåg jag än en gång under dagens tyskalektion. Ja, substantivens genus och allt det där, det visste jag ju redan, men det finns fascinerande nog också tyska uttryck som i genomsnittselevens öron låter konstiga, men som får mig att stanna till och inse att jo, sådär säger man ju på svenska också, i alla fall mina morföräldrar.

Jag vet, jag är språknörd på hobbybasis, men jag kan ändå inte låta bli att fascineras av hur olika språk kan hänga ihop så mycket, hur man bara behöver gräva lite för att hitta mängder av sammanbindande rötter. Det är nästan så att jag börjar ångra att jag inte studerade svenska medan tid var.

h1

mat- och musikeufori

oktober 6, 2007

Jag var inte så inspirerad att laga mat, trött som jag var efter att ha tillbringat större delen av dagen i rörelse. Hade ju ändå lovat mig själv lasagne, köpt hem extra mjölk och allt, så det fanns egentligen ingen återvändo. Och sedan, när jag rörde än i den vita ostsåsen, än i den röda linssåsen, portionerade ut oregano, pepparmix, muskotnöt och smakade av – då inföll sig den där korta stunden när man blir lite euforiskt hög av det man håller på med. Bitarna börjar falla på plats, det börjar dofta förföriskt, man känner att man har kontroll…

Att jämföra med en körrepetition där alla de stämmor som man ditintills bara har hört ensamma, ryckta ur sitt sammanhang, för första gången hörs tillsammans som en helhet – och man är en del av allt det här, man är mitt uppe i det och bidrar till det. Lite som Vangelis Conquest of Paradise igår, den som ger välbehagsrysningar utmed ryggraden för att den är så härlig. Och den sjunger vi! I vackert arrangemang!

Jag ska äta lasagne och se på film nu, och vara så hög på allt det här att jag förtränger det faktum att min cykel har punktering på bakdäcket, vilket är en av mina fasor i vardagslivet. Och dricka citronvatten, min senaste dryckes-hang-up.

h1

försök med hjältar och vänner

oktober 3, 2007

Var hemma i Österbotten förra helgen. Skulle ha med mig nya avsnitt CSI, eftersom jag såg det sista av andra säsongen förra veckan, och eftersom brodern har ett litet lager. Sedan kommer jag tillbaka på söndag kväll, öppnar dvd-fodralet och finner det tomt. Kan inte annat än misstänka att det här är broderns sätt att få mig att se på Heroes, efter att han en hel helg har förundrat sig över hur jag inte kan fastna för det, trots att jag har sett två avsnitt.

Nu har jag faktiskt sett ytterligare två avsnitt, och tja, det tar sig. Det är tittbart, helt enkelt, även om jag fortfarande tycker att narkomankonstnärens målningar av framtiden är det bästa med hela serien – de är ju så himla snygga! Ni vet den där med paret som kysser varandra under ett paraply? Inte? Ni måste se på Heroes.

Vänner är en annan serie som alla utom jag verkar fatta och gilla. Jag har fortfarande inte tagit mig genom första säsongen, men gör lite tappra insatser emellanåt, då folk med insikter i serien bestämt hävdar att den blir bättre med tiden. Alldeles nyss såg jag faktiskt ett avsnitt som var riktigt bra, som fick mig engagerad och berörd. The One With the Poker, där Rachel och Ross spelar poker som om livet hängde på det, iklädda likadana skjortor. Och jag bara undrar, kommer jag i nästa avsnitt få se hur Rachel inser att hon har känslor för Ross? Borde det inte vara just den här insikten som kommer till henne efter det där pokerspelandet?
Dock ett minus för att Ross eventuellt kan misstänkas för att ha låtit henne vinna. Vi gillar inte sånt, Ross, Rachel kan säkert vinna på egen hand, bara så du vet!

h1

vuxenpoäng till mig och min cykel

oktober 2, 2007

Idag stöldskyddsmärkte jag min cykel, eller snarare: Idag fick jag min cykel stöldskyddsmärkt av polisen. Dessutom såg jag säkert rent exemplarisk ut i polisernas ögon då jag anlände iförd cykelhjälm. Bortsett från den där dagen då jag cyklade i centrala Stockholm hösten 2005 var det högst antagligt första gången sedan lågstadiet som jag använde cykelhjälm. Nej, det var inte för att stila för poliserna, jag köpte den igår eftersom ett lämpligt reapris och en snygg hjälmfärg kom in min väg under en period när jag varit väldigt medveten om hur många nära-ögat-tillbud jag har varit inblandad i på cykel de senaste åren. Jag menar, hur många gånger kan man egentligen komma undan med darriga knän och rena förskräckelsen?

Fast jag inser ju att jag plötsligt känner mig som om jag blivit tio år vuxnare.

h1

Intertextualitet i låttexter

oktober 2, 2007

Jag är grymt svag för intertextualitet, och inte bara själva intertextualiteten, utan fenomenet i ett vidgat begrepp – alla former av kultur som hänvisar till andra verk, i stort eller smått. Så idag när jag lyssnar på Regina Spektor (ja, igen!) och låten On the Radio kan jag inte låta bli att tycka att följande textrader är supersympatiska:

On the radio
We heard November Rain
That solo’s really long
But it’s a pretty song

Åh, hon inte bara refererar till en annan låt, en låt som dessutom är så känd att majoriteten av hennes lyssnare kommer att veta exakt vilken låt hon syftar på, och alltså även kommer att förstå precis vad hon menar med att solot är så förfärligt långt.

Jag hjärtar låtskrivare som lägger in lite extragodis som lyssnarna kan fröjda sig åt när de ger sig tid att verkligen lyssna till det som sjungs.

h1

skaparkris?

oktober 1, 2007

Jag undrar lite vad som har hänt med mitt skapande eftersom både Photoshop och Word håller på att petas ut från startmenyns lista över de åtta mest använda programmen. Tröstar mig med att jag hade en ahaupplevelse med virkprojektet igår på tåget, virkade min första stolpe och blev så fascinerad över resultatet.

Och förresten vet jag nu inte om Word i mitt fall har varit ett så himla kreativt verktyg, skriver jag inte egentligen mest jobb- och studierealterade saker med hjälp av word? Är jag inte i allmänhet er textmässigt kreativ på annat håll, i bloggar och handskrivna dagböcker?