h1

sjungen litteratur

november 12, 2007

I morse cyklade jag till föreläsningen sjungandes Joni Mitchells Urge for Going. Det gick naturligtvis med varierande framgång, sådär som det brukar när man är sin egen iPod.
Man tar paus när man möter andra människor för att inte bli idiotförklarad, likaså tar man lite märkligt inplacerade pauser när luften tar slut (man blir andfådd av att cykla!), och så hummar man sig genom, alternativt hoppar över, de textpartier som inte längre finns i minnet.

Låten har följt mig hela dagen, för det började ju så småningom snöa, vilket fick det att kännas väldigt passande att tänka på hur the warriors of winter gave a cold, triumphant shout. Jag kan bli alldeles varm av lycka och förtjusning över att man kan beskriva hösten så som Joni Mitchell gör i Urge for Going. Hennes hand med orden är så fantastisk! Samtidigt upplever jag Joni Mitchell som väldigt ojämn – vilket lika mycket kan innebära att hennes varierande produktion inte alltid låter så att den tilltalar mig. Men visst känns det knäckande att det finns så mycket inspelat material med henne, av vilket jag bara kan uppskatta en bråkdel. Å andra sidan kanske jag kan leva med det, med tanke på hur fantastiskt bra den här bråkdelen är. Song for Sharon innehåller något av det bästa som har sagts om ett inte så frivilligt singeltillstånd, beskrivet med grym självironi.

There’s a gypsy down on Bleecker Street
I went in to see her as a kind of joke
And she lit a candle for my love luck
And eighteen bucks went up in smoke

Allt de där raderna innehåller… Åh. Jag skulle vilja utnämna Song for Sharon till favoritlitteratur i genren låttexter. Jag vet inte – kanske borde jag ta till mig Joni Mitchell i form av hennes texter, och strunta i musiken? Någon som har testat? Funkar det bättre?

Andra bloggar om: , , ,

Annonser

2 kommentarer

  1. Den enda rena låtskrivare som jag har hört nämnas i samband med diskussioner om nobelpriset i litteratur är Bob Dylan.


  2. […] inte alltid alldeles lockande. (I min musikvärld är Smiths nära släkt med Joni Mitchell – jag tycker så väldigt mycket mer om hennes texter än vad jag klarar av att älska hennes musik.) Ändå kommer en av deras textrader för mig när […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: