Pappershögar

En mindre trevlig begåvning jag har är förnmågan att omge mig med pappershögar som till största delen består av osorterat material. Föreläsningsanteckningar, tomma kuvert, anteckningslappar, räkningar, lönespecifikationer, namnsdagskort, poängmeddelanden från S-gruppen eller K-kedjan…

Rensa och släng, försöker jag uppmana mig själv, och så tänker jag att nästa oplanerade veckoslut ska ägnas åt en storrengöring av skrivbordet och andra platser i hemmet som agerar avställningsytor och därmed hem för alla dessa pappershögar.

Men till mitt försvar: Pappershögarna skulle inte vara lika många om det inte var så invecklat att kasta papper. Ta det här med fönsterkuvert exempelvis. Får man eller får man inte kasta dem i pappersinsamlingen? Jag lutar åt att man inte får, och sitter alltså och river bort de förhatliga plastfönstren. Och hur är det med limmet på kuverten? På den punkten vill jag egentligen helst fortsätta att leva i förnekelse, ifall det skulle vara så att även limmet är ett problem vid pappersåtervinningen. Jag vill inte veta! Jag vill åtminstone kunna kasta de fönsterlösa kuverten när jag har befriat dem från innehållet.
Och sedan har vi skräckhistorierna om människor som kommer över andras privata uppgifter genom att rota i pappersåtervinningen. I brist på dokumentförstörare eller gerbiler sitter jag och finriver vissa papper innan jag kan forsla dem till pappersåtervinningen.

Kan ingen bara ge mig en gammal hederlig eldstad?

Andra bloggar om: papper, pappersinsamling, sortering, fönsterkuvert

Annons

tankar före sovdags

Ju mindre man bloggar, desto högre blir tröskeln för vad som är relevant att blogga om.
Jag vet att bloggande inte borde bli ännu ett måste, men ändå kan jag känna att jag borde… I synnerhet eftersom jobbet äter upp min skrivkurs och i övrigt inte heller gynnar det fria formulerandet i bloggform under utdragna sittningar med temuggen framför datorn. Någonstans behöver jag formulera mig med tanke på läsare, ändå utan att bli allt för styrd. Bloggen är det där mellantinget mellan dagbok och kolumn.

Går ut med soppåsen, väljer soptunnan längst in och tänker som så många gånger förr att det är min skyldighet att lämna plats i tunnan närmast dörren, utrymme för dem som är oförmögna att ta tre steg till in i soprummet när tunnan närmast dörren är överfull. Det är min skyldighet som förnuftigt tänkande människa, kan jag tänka. Sedan blir jag lite bitter på min omgivning, inser att jag ibland ser på mina medboende som något korkade, och måste försvara mig med att när man ser vad de ställer till med så är det svårt att låta bli.

Jag tycker inte om den där bristen på förnuftigt tänkande, lika lite som jag tycker om att mötas av människor som behandlar mig som om jag skulle sakna just förmågan att tänka förnuftigt. Där regler och föreställningar blir viktigare än vad man gör i den situation man har framför sig.

En bland många Charlies…

Gör en snabbkoll av Benettons reautbud i väntan på buss hem från stan, och kan inte låta bli att lägga märke till att låten de spelar är väldigt fin. Försöker memorera något konkret i texten för att kunna googla den när jag kommer hem, men naturligtvis rasar det mesta ur huvudet innan jag når datorn. (note to self: Man minns aldrig hur den där låten lät, hur texten till den gick eller för den delen hur det där snygga mönstret man skulle kunna stjäla och göra eget tröjtryck av såg ut. Man bara tror att man kommer att minnas just den här grejen.)

Så vad gör jag?
Ett tappert försök: Googlar det enda jag med säkerhet minns: Charlie Chaplin, med tillägget lyrics. Resultatet är som höstacken med sin eftertraktade nål. Det tar mig till resultatsida 18 innan jag träffar mitt i prick, och då känns det hela nästan pinsamt: Det är Katie Meluas låt Mary Pickford från nya skivan Pictures. Jamen, inte underligt då att rösten lät så trevligt bekant.

Andra bloggar om: Katie Melua, musik

fynd från bilddagboken

För att det var länge sedan sist, och för att jag är trött i huvudet efter dagens jobb.

Skulle du hellre…

1. pierca tungan eller näsan? : Näsan, fast egentligen tror jag att jag har passerat det stadiet för rätt länge sedan.
2. vara seriös eller rolig? : Jag tror att all riktigt bra humor innehåller minst en gnutta seriositet. Och i övrigt beror mitt svar på frågan väldigt mycket på sammanhang och sinnesstämning.
3. dricka röd eller grön mjölk? : Beror lite på nyanserna, men röd mjölk får mig att tänka på den blodblandade mjölk som är resultatet av spentramp…
4. brinna upp eller drunkna? : Drunkna låter behagligare.
5. umgås med dina fiender eller föräldrar? : Med mina föräldrar naturligtvis.

Svara ärligt…

1. är du kär? : Nej, det är nog fel ord att använda, även om jag innehar svart bälte i förnekelse av dylika känslor in i det sista.
2. sol eller måne? : Den här är svår. Å ena sidan mår jag inte bra av solens frånvaro, men å andra sidan ger för mycket sol mig brännskador. Och månen är egentligen vackrare – men solen är den jag har svårast att leva utan.
3. vinter eller höst? : Höst.
4. vänster eller höger? : Högerhänt, röstar vänsterut.
5. soligt eller regn? : Kan väl inte säga annat än sol efter den senaste tidens evinnerliga regn.
6. vaniljglass eller chokladglass? : chokladglass, om man äter glass för glassens skull och inte som tillbehör.

Om dig själv…

1. Hur mycket är klockan just nu? : 19:28
2. Fullständigt namn? : Hör nog inte hemma i det här sammanhanget
3. var vill du bo?: I en etta. Egen. Utan ständigt varierande människor att dela kök och badrum med.
4. hur många barn vill du ha? : Typ tre?
5. Rullar du spagettin eller skär du dem? : Rullar mer än jag skär
6. har du ätit sushi? : Nej, men är lite nyfiken på vegetarisk sådan.
7. favoritglass? : Glassbilens vaniljglass med kinuskisås och pecannötter står fortfarande högt i kurs.
8. hur många olika flingor har du i köksskåpet? : risflingor och fyrkornsflingor. Samt en liten aning överbliven müsli.
9. Humör? : Trött.

Har du de senaste 24 timmarna…

1. Sjungit? : Jadå. När har det senast gått 24 timmar utan att jag har sjungit?
2. blivit kramad? : Nej
3. känt dig fånig? : – Inte överdrivet.
4. saknat någon? : Inte uttalat.
5. dansat galet? : Nej
6. klippt håret? : Nej
7. ljugit? : inte medvetet

Grejer…

1. har du blivit jagad av polisen? : Nej, bara i diverse märkliga drömmar.
2. har du en hund? : Nej, har aldrig haft.
3. sover du helst ensam eller med någon? : Jag föreställer mig att jag hellre skulle sova med någon.

bilden är ett av de fina verk som min nuvarande favoritkonstnärinna Bella Pilar har gjort. Skulle du hellre… 1. pierca tungan eller näsan? : tungan, men också en till i näsan. 2. vara seriös eller rolig? : – jag kan inte vara rolig 3. dricka röd eller grön mjölk? : – men herregud jag dricker inte mjölk! 4. brinna upp eller drunkna? : drunkna, då skulle jag bli ett med havet 5. umgås med dina fiende eller föräldrar? : – föräldrar Svara ärligt… 1. är du kär? : – ja det är jag. 2. sol eller måne? : – bådadera 3. vinter eller höst? : – höst, jag älskar hösten 4. vänster eller höger? : – vänsterhändt 🙂 5. soligt eller regn? : – beror på humöret 6. vaniljglass eller chokladglass? : – oatlys vanilj Om dig själv… 1. Hur mycket är klockan just nu? : – alldeles för mycket. 00:10 2. Fullständigt namn? : – kär katt har många namn 3. vart vill du bo?: – i en egen lägenhet med Mikki. 4. hur många barn vill du ha? : – oh inga alls. det kommer att bli knepigt 5. Rullar du spagettin eller skär du dem? : – äter den dom den är 6. har du ätit sushi? : – nej aldrig, och kommer aldrig att göra det 7. favoritglass? : – twister och oatlys jordgubbspinne 8. hur många olika flingor har du i köksskåpet? : – inga snöflingor här inte. 9. Humör? : – jag har inga humör i skåpet Har du de senaste 24 timmarna… 1. Sjungit? : – nejdå 2. blivit kramad? : – jadå 3. känt dig fåning? : – nej inte så värst 4. saknat någon? : – ja, Rosita. 5. dansat galet? : – nej inte vad jag vet 6. klippt håret? : – nej 7. ljugit? : – nejdå Grejer… 1. har du blivit jagad av polisen? : – pappa gick bakom mig idag 😛 2. har du en hund? : – nej det har jag inte 3. sover du helst ensam eller med någon? : – jag hatar verkligen att sova ensam.

Flytta bilden

soppsöndag

Under körlägret fick jag, som en kommentar till att jag inte ätit kyckling på över tio år, av en annan deltagare höra att i hennes familj är en söndag utan kyckling otänkbart.

Fast jag vet inte, jag tycker fortfarande att linssoppa var ett utmärkt middagsalternativ en dag som denna när det blåser från Nordpolen direktimporterad isvind.

Andra bloggar om: söndagsmiddag, kyckling, linssoppa

lägertrött

Är sådär typiskt hung over som man blir när man är nyss hemkommen från valfritt läger. Nu rörde det sig förvisso bara om ett dygnslångt körläger, men ett dygn räcker uppenbarligen till för att man ska känna sig både utmattad och borttappad när man återvänder till vardagen.

Ett dygn av lägertillvaro i koncentrat – det hanns med mycket. En massa tramsande och skrattande, korv- och majsgrillning, vandringar till och från matsalen i storm och regn, kvällsunderhållning och efterföljande andakt, mycket snack och fnitter när det egentligen ska sovas, tidig väckning efter få sömntimmar, packande och hemfärd. Och naturligtvis extremt mycket sjungande, eftersom den huvudsakliga anledningen till att vi drog ut i vad som är det närmaste ödemark man kommer utan att lämna Åbos gränser var att öva inför vad som kommer att vara körens största keikka hittills. Och om man transporterar ut en kör till en lägergård kommer man snart att upptäcka att folk sjunger vad de än gör. Det sjungs under städandet. Någon gång väldigt sent i natt hör jag en väldigt märklig version av Ängel i min famn ljuda från korridoren utanför vårt rum. Igår kväll, efter att dagens sångövningar var avslutade, vad tror ni att delar av oss ägnade oss åt? Singstar. Och de som inte spelade sjöng med i alla fall.

För att inte tala om återresan 35 minuter lokalbuss in till centrum, där vi var tämligen ickefinländskt oblyga. (Fast det ska medges att det förekom en del generat fniss.) Något skulle vi ju fördriva tiden med, så vi såg till att F&F lärde ut den roliga kanon vi aldrig hann med på lägerområdet. Jodå, så att där satt vi på varsin sida mittgången och sjöng kanon, till medpassagerarnas och busschaufförens förnöjelse/förtvivlan. För att sedan dra av lite valfritt material ur körens repertoar.

När hörde du senast stämsång på lokalbussen?

Andra bloggar om: körsång, lägerliv

bloggläsning förr och nu

Känsliga läsare varnas för utsvävningar i i-landsproblem.

Jag fattar inte hur jag orkade läsa bloggar före jag började använda Google Reader, och ärligt talat är det så att jag mycket sällan lyckas följa med bloggar som saknar rss-flöde. Dock har jag lagt märke till vissa nya tendenser i mitt bloggläsande sedan jag började använda mig av en rss-läsare. Bortsett från att jag kan följa med ett betydligt större antal bloggar eftersom jag inte behöver lägga tid på att surfa runt till de enskilda bloggarna och kolla den eventuella förekomsten av uppdateringar har Reader-eran också skapat en ypperlig grogrund för propp-inläggen.

Propp-inlähggen är i allmänhet av två kategorier: Antingen är de lite längre, eller också innehåller de länkar, videosnuttar eller annat som ska öppnas och tittas på, och som alltså kräver någon form av avbrott i läsningen.
Under julledigheten hemma hos familjen, där jag har surfat på två olika datorer som inte har samma mängd lagrad information om mina kommentarssignaturer som min egen dator, har en tredje propp-kategori uppstått: Inlägg som jag ska kommentera, men som jag inte orkar kommentera alldeles just nu, eftersom jag inte kan förmå mig att sitta och skriva in namn, e-mail och egen bloggadress för hundrafemtioelfte gången. (Och varje gång jag kommenterar ett inlägg hemmahörande på en blogg.se-blogg blir jag så frustrerad när den där otäcka kodrutan dyker upp exakt när jag har klickat ”sänd” och känner mig mentalt färdig med kommenterandet att jag först muttrar över dess existens och sedan tänker att hade jag kommit ihåg den här proceduren hade jag struntat i att kommentera.)

I de fall där inläggen blir proppar för att de kräver en utflykt från google readern (okej, videoklipp kan ses i readern, men man kan inte göra annat än titta videoklipp på samma gång) har jag ofta läst dem, men de kvbarstår ändå som olästa eftersom de fortfarande väntar på någon form av åtgärd från min sida. Ytterligare engagemang, helt enkelt. I fallet med de långa inläggen känner jag i allmänhet att jag ska läsa det… men inte just nu. Sen nån gång. Och kortare inlägg från samma blogg lagras upp bakom det långa, och snart har jag en blogg med 36 olästa inlägg.

Det är nu proppstadium nummer två gör sig påmint. En blogg med 36 olästa inlägg känns helt enkelt för mastig för att jag ska orka ta itu med den. Den kräver en riktigt bra bloggläsardag (eller snarare en dag när alla andra blogginlägg är lästa), och sådana växer inte på träd. Så där ligger jättepropparna och växer till sig.

Nu kanske ni säger att jag är en gräsligt otacksam läsare, som gnäller över andra bloggskribenters textmängder. Men det är inte andra bloggskribenters textmängder som är det egentliga problemet. Jag borde snarare lära mig två saker:
1. Gör det nu, oavsett om det gäller att kommentera eller se på videosnuttar.
2. Man måste inte läsa allt, se allt, veta allt. På den gamla goda tiden (läs: före rss-läsarens intåg i min vardag) hade jag en mer avslappnad attityd till bloggläsandet. Såg ett inlägg för långt ut för att jag skulle orka ta tag i läsandet hoppade jag helt enkelt över det och lät det försvinna i glömskans utmarker. Orkade jag inte titta på en video hoppade jag lika obekymrat över den.

Är det bara jag, eller finns det fler därute som har upplevt samma sak – att rss-läsaren egentligen är en digital motsvarighet till det där hörnet av köksbordet där de halvlästa tidningarna samlas? De där som man ska ta itu med när man hinner och orkar, för innehållet kan ju vara viktigt eller intressant.

Andra bloggar om: bloggar, bloggläsning, i-landsproblem, rss, Google Reader, blogg.se

Övergången…

…från jullovsliv på landet till vardagsliv i stan skedde idag, i det att jag satte mig på ett tåg och såg januarieftermiddagen bli allt mera gråblå utanför fönstren. Ett par tågbyten senare är jag tillbaka i Åbo, traskar till torget för att ta buss hem till lägenheten och har nu betalat förfallna räkningar, gjort ett halvhjärtat försök att packa upp och ätit linssås som jag hittade i frysen. Samt konstaterat att snudd-på-minderårig kämppis inte är ett fullgott alternativ till katterna som blev kvar i Österbotten.

topp tjugo 2007

Såhär i tider av nytt år och gamla återblickar har jag passat på att leta upp listan över vilka artister jag har lyssnat mest på under år 2007. Tack vare last.fm kan jag få hyfsat sanningsenliga siffror över musiklyssnandet, och i vanlig ordning är resultatet inte riktigt vad jag föreställde mig på förhand.

Topp 20 ser alltså ut såhär:

20. The Dandy Warhols och Säkert!
Säkert! är en artist som jag förknippar starkt med det gångna året. Dandy Warhols är däremot mer av en vidgad återupptäckt som jag tror att jag lyssnade på mycket kring förra årsskiftet.

19. Beatles

18. Nick Drake

17. Simon and Garfunkel
Paul och Art har hängt med länge i mitt musiklyssnande, och det förvånar mig inte att de har tagit sig in på tjugo i topp förra året.  Precis som gamla favoriter i allmänhet känns inte heller Simon and Garfunkel särskilt 2007.

16. Tori Amos
Jag vågar lova att jag lyssnade mera på Tori under 2006, när jag hade en lång och högintensiv Tori-period under våren. Förra året blev det inga lika intensiva perioder med henne,  men 97 låtar hann jag i alla fall lyssna på via datorn.

15. Alanis Morissette
Åh, Alanis, min terapimusik. År 2007  var året när jag efter många försök, upptäckte hur bra Supposed Former Infatuation Junkie-albumet egentligen är. I synnerhet That I Would Be Good, som jag lyssnade så mycket på i våras.

14. Belle and Sebastian
Alla år sedan 2000, typ.

13. Jack Johnson
Kanske inte så mycket för att han hör till de artister jag  skulle  placera på en uppgjord tjugo-i-topp-lista, utan snarare för att jag har lyssnat på så många olika album med honom under året. Finast musik och snyggast omslag återfanns definitivt på In Between Dreams.

12. Matt Costa och Kaizers Orchestra
Matt Costa påminner mycket om jack Johnson, samma typ av akustisk gitarrpop. Fast  det som fick mig att upptäcka Costa var faktiskt min svaghet för snygga skivomslag. Debuten Songs We Sing har nämligen ett superfint omslag, och musiken var ju också ytterst sympatisk – i synnerhet Wash Away. Nytt album vid namn Unfamiliar Faces är tydligen på kommande inom några dagar, men dess omslag lockar mig inte alls.
Kaizers Orchestra – tja, jag fick låna deras senaste album  Maestro, och visst var det lyssningsvärt, men allra mest påminde det mig om att det inte var fullt så bra som Ompa til du dør.

10. Katie Melua
Hade inte trott det här efter att jag lyssnat på Call off the Search för något år sedan (det skulle i så fall ha varit för The Closest Thing to Crazy och Crawling Up a Hill), men uppföljaren Piece by Piece innehåll faktiskt en hel del godbitar.

9. The Cardigans
Allt tack vare att jag införskaffade Super extra Gravity och insåg hur bra den var. Det tog lite tid, men nu kan även jag hålla med om att den lever upp till föregångaren Long Gone Before Daylight, dessutom utan en massa känslosåsiga minnen.

8. Miss Li
En av årets nya upptäckter, och åh, så härlig hon är!

7. Kent
Här hamnade egentligen J.K Rowling, tack vare allt Harry Potter-lyssnande, men jag diskvalificerade henne raskt till förmån för mera musikaliskt inriktade namn.

6. Emiliana Torrini
Inget nytt fynd för 2007, utan ett som har hängt med  sedan  2006. I synnerhet har jag lyssnat mycket på albumet Merman från 1996.

4. Anna Ternheim och Lisa Miskovsky
Årets chock – Ternheim ligger inte på förstaplatsen! Och årets miss är kanske att jag inte såg Lisa Miskovsky när hon var i Jakobstad.

3. Ben Folds
Ben Folds är väldigt mycket förra vinterns musik för mig. Det var då jag föll handlöst för  Rocking the Suburbs med Annie Waits i spetsen. Sedan ägnade jag en hel del av mitt musiklyssnande år 2007 åt att utforska hans andra album, varav vissa gillades väldigt mycket (Songs for Silverman) och andra inte alls (Suoersunnyspeedgraphichs).

2. Regina Spektor
Sensommarens upptäckt som jag lyssnade på mycket under den gångna hösten.

1. Marit Bergman
Japp, det blev finfina Marit som tog förstaplatsen efter att jag införskaffat och upptäckt I Think it’s a Rainbow, lyssnat in mig på tidigare upptäckta Baby Dry Your Eye och sorgligt negligerade 3 a.m. Serenades, och lyssnat ännu mera Marit efter den härliga konserten på After Eight i juli.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/musik&#8221; rel=”tag”>musik</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/topplistor&#8221; rel=”tag”>topplistor</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/2007&#8243; rel=”tag”>2007</a>