h1

post-UK

februari 3, 2008

Ungdomens kyrkodagar är över, och det känns sådär konstigt som det alltid känns efter intensiv lägertillvaro. Må vara att jag sov hemma i år eftersom UK hölls i Åbo, må vara att jag tog bussen in till stan och jobbade fem timmar i fredags – men intensivt har det lika fullt varit. Dagarna har varit av en helt annan kaliber än i vanliga fall. Det är som att stiga in i en främmande tidszon – det handlar inte om en förskjutning av dygnets timmar, snarare om den där lätt absurda känslan av att dagarna är oerhört långa utan att kännas långsamma. Kom hem strax efter ett i natt, och insåg till min förvåning att det faktiskt inte ens har gått mer än ett dygn sedan dagen startade – detta trots att den där simturen imorse känns så avlägsen att den rimligtvis borde ha inträffat redan för ett par dagar sedan. Kanske är det här en sorts jetlag i hjärnan, en reaktion på att det händer så mycket att man inte hinner sortera alla nya intryck som samlas under en enda dag?

Tröttheten efter att ha levt på högvarv de senaste dagarna börjar sakteliga sätta sig i kroppen.Trots att det alltid är vemodigt att lämna intensiteten och se alla packa i bussarna och resa hemåt inser jag att slutet förmodligen kommer alldeles lämpligt. Det finns en gräns för den här intensiteten, och det börjar bli dags att sova hela nätter igen, dra ner på antalet nya intryck en aning och ägna sig åt något som kallas vardagsrutiner.

Andra bloggar om: , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: