h1

Fem minuter av ytterligheter

maj 26, 2008

En återkommande känsla den senaste tiden: Jag vill lyssna på musik, men kan inte komma på vilken musik jag vill lyssna på, allt känns bara väldigt mycket nja, ett ständigt resultatlöst letande efter rätt skiva i hyllan, efter rätt låt på datorn.
Jag lyssnar på John Holm, och just då inser jag att det inte alls är Ett enskilt rum på Sabbatsberg jag vill lyssna på, utan att låten jag saknar är inspelad av Lasse Tennander och heter Nu blåser vi ut ljusen (stolta stad). Så jag lyckas komma ihåg på vilken skiva den finns, hittar skivan och lyssnar – och sedan minns jag så mycket på två mikrosekunder – allt om varför jag både vill och inte vill lyssna på låten, allt om kastanjeträd som blommar och en resa rätt ut i ovissheten och det river till i hjärtat så att det känns ända ner i magen.

Måste det vara så knepigt med musik, att man antingen hamnar i likgiltighetsträsket eller i det som är så mycket liv att det gör snudd på för ont att lyssna på? Kan musiken inte bara leva lite mera lagom?

Andra bloggar om: , ,

Annonser

One comment

  1. Varför inte slå på radion och slumpa fram en kanal? 😉



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: