Hon är sådär späd som nästan uteslutande tjejer i nedre tonåren är, och just när vi kör in i korsningen vinglar hon till vid övergångsstället. Kanske hon snubblar på trottoarkanten, men på rygg blir hon liggande i alla fall, med ölflaskan i hand. Och även om hon lyckas få upp ett jeansklätt ben i luften ett par gånger är hon långt ifrån att komma upp på benen igen. Hon kan inte ens vända sig, och det bubblar i munnen på henne. Och efteråt, när jag tänker på mannen i bilen bakom oss som sprang snett över gatan tänkte jag att kanske var det hennes skyddsängel som såg till att det var just där hon vinglade omkull, där det fanns människor som såg henne och skyndade till för att sannolikt lägga henne i framstupa sidoläge och ringa efter en ambulans.
Tänkte på henne när jag cyklade in till jobbet imorse, vad det blev av henne.
Ikas ord 2.0 