h1

Halvnostalgisk pappersgenomgång

september 18, 2008

Angrep ett av mina pappersberg igår kväll och slängde glatt bort en massa papper relaterade till mina studier i informationsförvaltning. Klassificeringsreglerna behöll jag faktiskt, men indexeringsanteckningarna skrattade jag bara rått åt och hivade i pappersinsamlingen. Jag begrep inte ett jota av indexering och tyckte att det var världens snårigaste, näst fysik, ända tills jag bibliotekspraktiserade förra sommaren och fick lära mig hur saker och ting egentligen ska göras. (Det är min övertygelse att det värsta man kan göra med biblioteksjobbet är att akademisera studierna av det in absurdum tills ingen kontakt med verkligheten längre återstår.)

Sedan hittade jag min första akademiska text, den klassiska berättartekniska analysen av Pappan och havet (alla Åbo-litteraturvetare kommer att le nostalgiskt när de läser det här). Läste igenom den, och förundrades över att den var riktigt välskriven. Jag vet inte varför jag var så hysteriskt livrädd och nojig under mitt första studieår och trodde att alla andra alltid kunde allt mycket bättre än mig. Vilket slöseri med tid! (Eller varför en lärare i ett annat ämne fyra år senare fick mig att på riktigt bli ledsen och orolig när han påstod att jag skrev dålig svenska. Ha!)
Jag vet inte, kanske det här är det mognadsprov man egentligen borde genomgå – inte för att få ut examen utan för att släppas in i universitetsvärlden? Vi kanske inte borde få börja studera innan vi har skaffat oss tillräckligt mycket skinn på näsan för att inte ta åt oss för mycket av obefogad kritik från andra – och från oss själva!

Måste läsa om Pappan och havet, det var så länge sedan och den måste vara så utmärkt höstläsning.

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

4 kommentarer

  1. Jo, jag log nostalgiskt – och sen skrattade jag lite när jag läste din parentes. Kände mig träffad.


  2. 🙂 Jag gick genom en likadan pappershög för några veckor sen, slängde alla bibliometriska uträkningar och alla föreläsningsanteckningar från svenska och litt.vet. Nostalgi på hög nivå. Jag kände likadant då det gällde mina uppsatser, jag tyckte allt jag åstadkom var väldigt dåligt men kunde nu i efterhand konstatera att vissa uppsatser var riktigt bra. Det är väl få som har en realistisk uppfattning om sina egna förmågor, i synnerhet då man är i 20-årsåldern.


  3. Samma nostalgiska reaktion här! 🙂 Jag läste faktiskt min uppsats rätt nyligen, och det var intressant!!!

    Borde också läsa om Pappan och havet…


  4. Ännu ett nostalgiskt leende – men jag har ingen aning var min egen uppsats är…



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: