h1

Vardagslivets mysterier

september 25, 2008

Jag är en ivrig användare av allsköns hårklämmor modell större. Faktiskt såpass att typiska hårgummiband nästan uteslutande används när jag ska gå på veckans yogalektion och vill ha något som samlar håret och sedan kan gömmas undan i nacken så att det inte är för mycket i vägen när man ligger på rygg. Hårklämmor är helt enkelt roligare, och samlar upp håret effektivare. Ändå är det något hos dem som jag inte begriper, någon form av förvriden logik.
För hur kan det komma sig att den slarviga tofsknut som jag åstadkommer en kvarts minut före morgonduschen och vars primära syfte är att hålla håret borta från vattnet i mindre än tio minuter många gånger sitter stadigt som berget ända tills jag gör en aktiv insats för att riva skapelsen? Detta medan mina verkliga ansatser att sätta upp håret stadigt och ordentligt nesligen rasar ner i nacken på mig var tionde minut.

Andra bloggar om:

Annonser

2 kommentarer

  1. hmm, detdär har jag också funderat på! Dessutom borde man ha en hårklämma som fungerar som ens fingrar, för hallå – blir håret nånsin så snyggt uppsatt som när man bara rufsar ihop det och håller i med ena handen? Näää, inte mitt iallafall…


  2. a-k: Åh, fler än jag som har lagt märke till att inget går upp mot fingrarna! Jag brukar slås av det varje gång jag provar kläder med utsläppt hår och måste passa på att sno ihop håret för att se hur plagget skulle passa till uppsatt hår. och oj vad snyggt det blir då – ända tills man försöker göra om det med hårklämma…



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: