h1

Det är den tiden på året…

oktober 24, 2008

… när jag verkar vara kommunist. ”Den tiden” är i det här fallet liktydigt med valtider. Jag testar Vasabladets valmaskin, och dessvärre gör resultatet mig mest förvirrad. Sfp, sfp och ännu mera sfp i toppen. Vad är det här, tänker jag, och surfar in på Yles valmaskin. Där återställs ordningen, genom att Finlands kommunistiska parti hamnar bland toppresultaten, och sannfinländarna och samlingspartiet bland de minst lämpade. Jag blev ju nästan rädd där ett tag…

Nej, jag tänker inte rösta på kommunisterna den här gången heller, men jag vill fortfarande inte rösta på SFP. I riksdagsval och liknande känns det aldrig aktuellt, för inte ens valmaskinerna försöker föreslå det. I kommunalval blir det plötsligt knepigt på mer än ett sätt, och jag börjar ana varför SFP ofta har ett så stort stöd i tvåspråkiga kommuner. Att de har det i de svenskspråkiga kommunerna, det övergår mitt förstånd. Om jag bodde i, säg Korsnäs, skulle det aldrig falla mig in att rösta på SFP, vilket bevisar att min bild av SFP fortfarande går ut på att de är bra på att jobba för svenskheten, men i övriga frågor litar jag inte alls på dem.
Sen sitter man i sin tvåspråkiga kommun och har fått tillräckligt många språkliga törnar i sitt liv för att börja inse att någon faktiskt måste jobba för svenskan. Men fortfarande: jag har personligen svårt att förlika mig med tanken på att ”min” representant i fullmäktige skulle tillhöra SFP. Jag skulle känna mig så förtida medelålders, på ett väldigt negativt sätt. Jag skulle känna mig som om jag gett upp det sista av mina ideal, resignerat och gett upp. Utmattad börjat följa med strömmen. Och det är inget fel på att vara medelålders, men jag vill inte bli det före trettio års ålder.

Åh, det här blev långt och säkert späckat med fördomar. Jag skyller det på att jag är fostrad till skåpkommunist – jag röstar inte på kommunisterna, men jag vet om att jag i många frågor sympatiserar med dem. Jag tror inte på kommunismen, men lustigt nog tycker deras kandidater ofta ungefär som jag. Och jag tror att det kommer hemifrån, de där värderingarna som sitter i ryggmärgen och som man inte alltid inser är politiska. Kanske är det bara kommunisterna som orkar vara lika idealistiska som jag. Eller kanske är det SFP som är för långt högerut.

Andra bloggar om: , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: