h1

Ett hotat litet tecken

oktober 25, 2008

Babel har gjort ett alldeles underbart litet inslag till förmån för det utrotningshotade skiljetecknet som kallas semikolon.

Jag önskar att jag var bättre på att använda semikolon, men i själva verket vågar jag inte använda dem alls. Ibland kan jag till och med känna att just här och nu i den här meningen skulle det sitta väldigt fint med ett semikolon. Ändå fegar jag alltid ur i sista stund, rädd att hantera det lilla tecknet fel. Det är något väldigt känsligt över semikolonet och bruket av det nuförtiden. Jag blir alldeles för medveten om hur lätt det är att göra fel. Senast igår på jobbet ville jag använda ett semikolon, och fegade ur. För tänk hur illa det hade sett ut med ett felanvänt semikolon i tidningen! Det fick bli ett tankstreck. Inte för inte konstaterar Babel att ”tankstreck är den okunniges semikolon”.

Hjälp mig här – hur gör man för att rädda semikolonet? Alltså: Hur skaffar man sig ett grundmurat semikolonsjälvförtroende?

Andra bloggar om: , ,

Annonser

13 kommentarer

  1. Jag älskar semikolonet, men jag är inte heller så vass på hur man använder det. Jag brukar slänga in det lite här och var och hoppas på det bästa. En tumregel är väl att det ska sammanfoga två huvudsatser.


  2. Åh, vad jag kände igen mig i det du skrev!! Semikolon har jag varit så rädd för men tankstreck har jag älskat över allt annat!

    En av mina nior använde faktiskt semikolon i en novell häromveckan. På ett korrekt sätt dessutom. Gissa om jag blev imponerad… Om en femtonåring kan så borde väl jag kunna.


  3. […] « Matsoda Semikolon 26 oktober 2008 Ika tipsar om Babels semikolonskola. TACK! Jag tipsar […]


  4. My: Kanske vi borde utmana oss själva att börja använda semikolon åtminstone någon gång ibland. För som du skriver; kan en femtonåring så kan väl vi också!


  5. Å! Jag vågar inte heller använda semikolonet, trots att jag innerligt gärna skulle vilja!


  6. Våga börja använda det; det kan inte bli mer än fel.

    Kanske kan detta vara till någon hjälp/tröst:
    http://pleasecopyme.blogg.se/2008/october/semikolon.html


  7. ”För som du skriver; kan en femtonåring så kan väl vi också!” Skriva fel kan ni tydligen! Här skulle det ha passat med vanligt kolon. Jag vet inte varför de flesta envisas med att använda semikolon fel. Det är inte svårt med semikolon. Håller er bara till att lägga semikolonet mellan två fullständiga huvudsatser, sådana med både subjekt och predikat, och se till att de två satserna har ett innhåll som kompletterar varandra, så har ni fritt fram att odla skiljetecknet.

    Vi har alltså två krav: 1) två fullständiga meningar 2) de ska ha med varandra att göra

    Semikolon används i stället för punkt, inte i stället för kolon.

    Det problematiska är förstås att många skriver satser av den här typen numera: ”Och så gick han. Bort från mig. Det var konstigt, det var tråkigt, det var ändå okej.” Alltså att punkt och kolon används konstnärligt, så kanske semikolon också får användas konstnärligt numera; svårt att använda semikolon korrekt är det ändå inte.


  8. He, he. Förstås borde jag ha avslutat så här: Punkt och kolon används alltså konstnärligt, så kanske också semikolon numera får användas konstnärligt; det är ändå klokare att inte blanda in semikolon i den typen av texter.

    Det säkraste är ju att hålla sig till en så ren meningsbyggnad som möjligt då man vill använda ett ovanligt tecken. Då får man det säkert rätt, men jag är väl lite konstnärlig själv.

    Mitt huvudsakliga budskap är i alla fall att det lönar sig att hålla sig till kolon när det ska vara kolon. Kolon är ett väldigt trevligt tecken.


  9. Babel har också gjort underbara inslag där olika författare kastas ut på en ”hård och kall arbetsmarknad” – det går inte alltid så bra.

    http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=96551&a=1265168&lid=puff_1296280&lpos=lasMer


  10. Jag försöker använda semikolon ibland på rent trots, men skulle aldrig våga i en skoluppgift eftersom jag vet att många lärare har fullständig allergi mot semikolon. I skolan fick vi lära oss en väldigt enkel tumregel: Använd ALDRIG semikolon! Men det är väldigt vackert. Och egentligen, varför hänga upp sig så enormt på tecknen? I vissa sammanhang ska det vara korrekt, ja – men hela den här kommentardialogen är ju ett tydligt exempel på att överdriven korrekthet bara leder till rädsla och självcensur. Dessutom, varför förväntas alla veta vad subjekt och predikat är? Finns det verkligen inte viktigare ting här i livet?


  11. Ja, där ser ni – fel blev det ju. Förmodligen mest för att jag envist vägrade skriva enligt normen i den första satsen.

    Och jag vet ju vad subjekt och predikat är, men jag tänker sällan på dem i de termerna. Jag vet att jag är bra på att kommatera, och på att rätta felaktig kommatering i andras texter. Däremot kan jag inte lära andra hur de ska kommatera, för jag lutar mig inte mot någon teori. Jag kommaterar så att det ser ut och låter bra. Subjekt och predikat hör till det jag har nött in i skolan. Kommatering är något annat, det har jag inte medvetet lärt in.

    Fast med semikolon fungerar det uppenbarligen inte på samma sätt; i så fall hade jag ju aldrig skrivit det här inlägget från början. (Men ni ser, jag är envis!)

    Och då är kanske min följdfråga: Varför är det så svårt med semikolon? Är det bara för att jag möter dem för sällan i text för att kunna snappa upp hur de används utan att behöva lära mig teorin bakom, eller finns det någon annan anledning? Har semikolon alltid varit lika svåra, eller är det bara för att de är hotade?

    Och det här som Anna skriver om att använda punkt och kolon konstnärligt… Jag tycker att det är intressant att vissa skiljetecken tillåts användas konstnärligt medan andra inte gör det. Varför är det så? (Jag ifrågasätter alltså inte att det är så – hela den här diskussionen är ju ett uppenbart bevis för den saken.)


  12. Jag tror det är svårt för att alla uppmanas att ”inte använda det för att det är OMÖJLIGT att använda rätt”; då är det klart att tecknet blir utrotningshotat. (Och nu tittar jag lite ängsligt på meningen och undrar om det blev rätt…) Utelämnade semikolon helt från mitt skrivande när jag varnades för det under graduprocessen, men efter att ha rättat till semikolon som används som kolon i en miljon texter efter det har jag så smått börjat använda det igen – nu förhoppningsvis på rätt sätt. Håller med om att det är ett vackert tecken. Men nog är det märkvärdigt att alla ska vara så rädda för just det teckent…


  13. Jag vågar inte heller använda semikolon. Trots massor av läsande och skrivande har jag aldrig fått den där känslan för när det funkar och inte.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: