h1

Novembermorr

november 3, 2008

Kanske är det nu jag ska börja sakna Åbo. Det är i runda slängar tio kilometer till min nya arbetsplats. I förmiddags när jag tog bussen dit tog resan 35 minuter – och det räknat från den tidpunkt när jag cyklat in till torget för att nå busshållplatsen. Dessförinnan hade jag slitit mitt hår över de svåranvända busstidtabellerna och till slut ringt mina blivande kollegor för att få veta hur jag egentligen skulle ta mig till jobbet. Hem från jobbet kom jag med buss, tack vare att en av kollegorna kunde hjälpa mig att tolka tidtabellerna och hitta rätt busshållplats.

Så här många arbetstimmar i veckan, och så ska jag dessutom spendera ytterligare en massa tid på oguidade rundturer i förorterna? När allt jag egentligen vill är att jobba deltid och vila mig genom vintermörkret resten av tiden*.

Och varför, varför, varför måste lokaltrafiken vara upplagd så att enbart den som redan känner till området och systemet vågar använda den? Varför måste alla försök att utforska nya delar av stan per buss motarbetas med bristfälliga anvisningar och dito tidtabeller?
Det värsta är att det är likadant om man får för sig att cykla till en ny stadsdel. Bilister får minsann köranvisningar i form av vägskyltar som berättar när de ska svänga för att ta sig till det ena eller det andra stället. Cyklister får inga vägskyltar, för är man cyklist rör man sig ändå bara på områden man redan kan utan och innan. Alternativt cyklar man inte för att nå en viss punkt, utan för att man tycker att det är så fröjdefullt att cykla fel. Ack, det är ju resan som är målet, vi skiter väl blankt i om vi hittar till jobbet i tid eller inte.

* Det är inte jag som är arbetsskygg, det är hela mitt väsen som blir ledset och urvattnatt utmattat avbristen på dagsljus. Kom igen kring midsommar. Då går större delen av den arbetsföra befolkningen på semester medan jag går på högvarv och kan ta mig an vilka jobbutmaningar som helst. Sommarsemester är säkert roligt, men ur rent arbetseffektiv synvinkel borde såna som jag jobba på somrarna och vila på vintern.

Andra bloggar om: , ,

Annonser

4 kommentarer

  1. Eftersom det bästa sättet att skaffa sig en rimlig dos dagsljus i November, är att vara ute mera, så är det väl bäst att sätta på dubbdäcken och cykla mera.


  2. Haha, jag har använt lokaltrafiken i Vasa en (1) gång. Då blev jag lite ängslig när bussen styrde BORT från stan (från Smedsby) när jag skulle TILL stan i tid för en föreläsning… men den svängde småningom tillbaka mot rätt väderstreck, körde massor av krokar, passerade stället där jag steg på och masade sig sen småningom in mot stan…


  3. Kurt: Då glömmer du att det inte bara är halkan som gör det avsevärt mindre lockande att cykla vintertid. Halkan får nämligen sällskap av svårigheten att klä sig lagom varmt men ändå rörligt, det faktum att det oftast är mörkt och att såväl låset som växlarna tenderar att frysa ihop. Det finns säkert felr anledniongar, men det här är de som jag har stött på under de senaste åren.


  4. Jag har precis bytt till vintercykeln, bredare däck och lägre tyngdpunkt. Jag brukar klara mig utan dubbdäck, men annars fungerar ju dubbdäck mycket bra också, jag cyklar även om det är -25 grader, bara man kan skydda händer och fötter, som man håller stilla, så är det inget problem alls. Bromsarna brukar fungera även om allt annat frusit, växla kan man inte alltid göra.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: