h1

Min typ brorsa

november 25, 2008

Förrförra helgen låg jag på soffan hos föräldrarna och läste ut Johanna Lindbäcks (ni vet Bokhoras JohannaL) Min typ brorsa. Jag har varit väldigt nyfiken på hennes böcker, men haft osedvanligt svårt att få tag på dem. Det här i kombination har säkert bidragit till att skruva upp förväntningarna rejält. Jag tänkte mig att det skulle vara ganska exakt som att läsa Katarina Kieris ungdomsromaner – fast varför vet jag inte riktigt. För att båda utspelar sig i norra Sverige?

Utgångsläget var med andra ord lite vingligt med smått orimliga förväntningar. Första sidorna gillade jag skarpt för deras intensitet, men sedan när allt ska rekapituleras och berättas från början tycker jag att det blir lite svårt att engagera sig i berättelsen. Det känns så väldigt mycket Ungdomsbok med stort U, lite för konstruerat. Mamma-dotterkonflikter, nyfamiljer, frukostkonversationer och skolstart och allt det där. Men småningom tar det sig och blir sådär intensivt igen, och efter sista sidan sitter jag nästan och kippar efter andan. Fint helhetsintryck efter avslutad läsning, men jag hade gärna tagit mig till det fina lite snabbare.

Ni som har läst – hur uppfattade ni inledningen i kombination med resten av berättelsen? Jag syftar alltså på att vi får veta hur det kommer att gå om nästan ett år innan berättelsen kommer igång på allvar. Hela tiden har man de där första sidorna som spökar i minnet och påverkar resten av boken. Jag är ganska kluven till det här – å ena sidan tycker jag att inledningen är alldeles grymt bra, å andra sidan tycker jag att jag blir för styrd i min läsning, att jag vet saker som jag kanske inte skulle vilja veta.

Detaljer:
1. Var är alla romantitlar som ska droppas i Lindbäcks böcker? De läser ju bara en massa anonyma romaner!
2. Fina små ord i dialogernas frågor. det är fascinerande vad man kan göra med ett utdraget ord och ett frågetecken för att fånga autenticiteten, och det är alldeles extra intressant att frågan ”Ids du?” ställs. Jag visste inte att man använde det här verbet på andra sidan vattnet också.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Advertisements

3 kommentarer

  1. I En liten chock är det mycket droppande av titlar, bl.a. Norwegian wood av Murakami och så nån av Douglas Coupland har jag för mig. Boken var för övrigt helt okej.

    ”Ids du?” har jag nog aldrig hört någon säga i Stockholm, men Johanna L är väl från Norrland. Det kanske är vanligare där?


  2. ”Ids” (i valfri kombination: ”ids du?”, ”jag ids int'” et cetera) är vanligare i Norrland, ja.

    //JJ


  3. Oj! Jo vi säger ids. Att du ids! Jag ids inte… Jag bor i Södermanland.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: