h1

When you try your best but you don’t succeed

februari 18, 2009

Det är den där snön. Igen.
Det är snö och det är sol och det är minusgrader så det biter i ansiktet. När jag rör mig utomhus rinner ögonen av närkontakten med den kalla vinden. Tårarna fryser till is mellan ögonfransarna och bildar ett tunt, böjligt islager på vantarna när jag försöker torka bort dem.
Igår tänkte jag att vädret är helt fel. Det närmast massiva solskenet gör mig förvisso starkare, det rätar upp mig både in- och utvändigt. Men just nu skulle jag behöva väder som är mer dramatiskt, inte bara det här ljusa och vintervackra. Jag behöver en mörk höstkväll med halv storm och en vind som inte fryser ansiktet till is på nolltid.

Livserfarenhet är det där lite cyniska draget som kommer över en när man ganska omedelbart inser att det kommer att gå över den här gången också. Den tar onekligen udden av det värsta. Samtidigt är den ett tveeggat svärd som kommer att slå tillbaka i förväg nästa gång, blanda förhoppningarna med farhågor. Det är klart att jag överlever – den här gången också. Sedan kommer tanken – om jag vore lite mindre rakryggat stark och envis, lite mera bräcklig, skulle livet då ha mage att slänga omkull mig i precis samma gyttjepöl om och om igen?

Någonstans bortom allt det här bländvita, och de ännu kallare nätterna, kommer dagar när det här har sjunkit undan och lagt sig till ro, dagar när det ljusnar, dagar som ger mig nytt hopp. Jag vet det, min livserfarenhet vet det. Men redan nu ber jag – låt inte också det hoppet sluta på samma plats.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: