h1

Mellan två språk

februari 22, 2009

Jag är egentligen skamlöst dålig på att lyssna på finsk musik, men Ultra Bra lärde jag mig att tycka om under mitt finnbetesår efter gymnasiet, och i slutet av sommaren återupptäckte jag dem. Loppisfyndade Kalifornia från 1999, och insåg att Ilmiöitä är en ytterst charmig låt.

Jossain kaupungissa
on maailma näytteillä
mitä täällä on?
aina samoja pieniä ilmiöitä
eikä vieläkään tuulivoimaa

Och det där med avsaknaden av vindkraft bidrog naturligtvis till charmoffensiven. Sent om sider lärde jag mig via en veckotidning att det är Anni Sinnemäki, potentiell blivande ordförande i Gröna förbundet, som har skrivit en stor del av Ultra Bras texter, och så även denna.

Nu sitter jag här mellan två språk och blir väldigt läsarmedveten. Jag har sannolikt en hel del läsare som inte begriper en stavelse av citatet ovan. Jag borde översätta, men det är något med finska språket som gör att när jag ska säga samma sak på svenska låter det väldigt platt och fånigt. Det är som när man översätter Viivi och Wagner till svenska och minst hälften av humorn faller bort. Därför blir jag så imponerad av boken jag läser just nu – Juha Itkonens Låt mig älska mer – eftersom jag nästan hela tiden är med på noterna rent språkligt sett. Camilla Frostell har gjort ett så bra jobb att jag nästan är beredd att förlåta henne att hon kallar det tidigare nämnda bandet Ultra Bran i en roman som handlar om popmusik.

Eller: det är som alla de här genialiska orden och uttrycken som finska språket svänger sig med. I torsdags mötte jag verbet fanittaa och blev alldeles fascinerad. Jag har hört det förr, jag har förstått det förr, men plötsligt upptäckte jag vilket innehållsrikt verb det egentligen är. Fanittaa handlar om att vara fan till ett band eller liknande. Varför kan vi inte säga samma sak i ett enda ord på svenska? Och uttrycket viedä jalat alta, hur sjutton översätter man det så att det blir lika mitt i prick? Att någon far iväg med fötterna under en, det låter inte bara väldigt mycket finska-på-finlandssvenska, utan dessutom tämligen obegripligt.

Det stör mig ibland, det här. Jag är för språkligt handikappad på finska för att kunna föra en intressant intellektuell diskussion om de här orden på deras eget språk, och om jag ska göra det på mitt språk är det väldigt få som begriper vad jag skriver om. Det är synd att finskan inte är fullt så mycket världsspråk som många av mina landsmän av tradition har tyckt om att inbilla sig, för ibland skulle det vara skönt med lite fler svenskspråkiga människor som förstår den finska jag umgås med och som oftare väcker min fascination än exempelvis engelskan. Jag tycker fortfarande inte att finska är ett överdrivet vackert språk, men det är sannerligen fascinerande i överkant.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: