h1

Rastlöst förkyld

maj 25, 2009

Nu vet jag faktiskt inte vart den här dagen har tagit vägen, och det måste ju i nuvarande läge anses som ett mycket gott tecken. Gårdagen kändes mest som en lång transportsträcka mot en förhoppningsvis friskare morgondag.

Jag minns inte att jag brukar tycka att det är fullt så här frustrerande att vara förkyld. Det kan ju finnas flera orsaker till nuvarande frustration, men jag tror att årstiden är ett grundläggande problem. Att bli sjuk på vintern är okej, när min innersta önskan under större delen av tiden ändå är att få gå i ide under varmt täcke med stillsam underhållning i form av bok eller film, varmt te och inga konfrontationer med den hårda och mörka världen utanför fönstret. Men sommartid, när det aldrig blir mörkt om nätterna och när den mentala energin går på högvarv även om kroppen matt hävdar att det där med konsert i kyrkan – jobbigt, tungt, orkar inte. Gå ner tre trappor efter dagens tidning? Om det nu ska vara nödvändigt, men räkna med långvarig utmattning efteråt.

Idag har jag släpat min förkylningsslöa kropp med mig på biblioteksbesök, mathandlande och snabbärende på arbetsplatsen där jag inte jobbar just nu men snart ska jobba igen.
Fick förvisso gå ut från biblioteket nästan omedelbart för att få hosta ifred, men är inte just det där envisa kliandet i halsen tillsammans med rinnande ögon ofta ett tecken på att slemhinnorna håller på att göra sig av med infektionen på allvar?
Hemkommen har jag dessutom lyckats åstadkomma mat, som säkert var hyfsat näringsrik. Hur den smakade har jag en ganska vag uppfattning om, men jag försöker minnas hur den här rätten brukar smaka i vanliga fall. Surkålen luktade mer än den smakade, men pastasåsen var lika anonym i både smak och lukt. Lever fortfarande bakom en hinna som stänger ute det mesta av världens dofter och smaker, vilket förstås gör mig än mer frustrerad.

Det känns som om jag till och med orkar diska de senaste dagarnas disk nu, till och med. Men om jag får stegring igen ikväll för n:te dagen i följd, då blir jag snart vansinnig. Släpp taget någon gång, förkylning!

(Det är alltså femte dagen jag är förkyld. Två av dagarna har jag dessutom jobbat och därmed fått tiden att gå mycket effektivt. Jag tror att det här säger allt om min oförmåga att handskas med hämmande förkylningar just nu. Egentligen är jag av den övertygelsen att förkylningar ska vilas bort. Åtminstone på vintern…)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: